Nu är jag hemma igen efter en månad i Indonesien. När jag packade upp mitt bagage insåg jag att det var en viss typ av böcker som jag valt att inte läsa under resan. Närmare bestämt det böcker som var mer faktaorienterade. Jag hade packat ned tre sådana böcker, en om mindfullness, en om att skriva och slutligen en om motivation. Innan resan hade jag en föreställning om att jag skulle ha oceaner av tid för att förkovra mig i dessa ämne. Men det blir inte ofta som man tänkt sig. Väl på plats konsumerades alla mina sinnen av nya intryck och det fanns inget utrymme för att lära sig något nytt ur en bok då allt man möter är en ny upplevelse. Så dessa böcker fick resa runt i Indonesien under en månad för att slutligen hamna hemma hos mig igen. Orsaken till att jag valde att släpa med dem hem igen är det faktum att jag planerar att läsa dem, vid något tillfälle. Däremot slukade jag en del skönlitterära böcker under resan.

Skugga

Jag började med att läsa Skugga av Karin Alvtegen, en bok jag sparat just för att läsa den under resan. Som alltid fångades jag av hennes historier. Denna bok tar sig an frågor om människors skuld, hur deras handlingar får oanade konsekvenser. Hur mycket vår bakgrund präglar de beslut vi fattar och hur svårt det är att ändra kurs när något gått snett.  Alvtegen har skapat en unik historia om människors mörka sidor och det förflutnas makt över nutiden. Jag blir speciellt imponerad av personporträttet av Kristoffer. Alvtegen är en skicklig berättare och språket är riktigt bra! En bok som överraskar. Vill du veta mer om Karin Alvtegen och hennes verk? Kolla in hennes hemsida: http://www.karinalvtegen.com/

Efter att ha läst en psykologisk thriller ville jag läsa en “snällare” bok. Det blev Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde. Berlinerpopplarna är den första boken i en romantriologi. Jag hade ganska höga förväntningar då jag läst att denna bok blivit väldigt väl mottagen av både läsare och kritiker. Men jag blev inte imponerad Berlinerpopplarna var helt ok, småmysig men inte wow. Boken utspelar sig i Norge och handlar om tre bröder som samlas i föräldrahemmet då modern ligger på sin dödsbädd. Själva historien uppfattar jag inte som speciellt unik. Det känns som att konceptet är gammalt. Behållningen i denna historia ligger istället i de personporträtt som målas upp av de tre högst olika bröderna. Dessa är riktigt imponerande! Trots att historien i sig inte var så intressant kommer jag förmodligen att läsa den följande boken Eremitkräftorna då jag redan har köpt den! 

Då jag läst ut Berlinerpopplarna kände jag att det var dags att läsa en bok med mer tyngd. Det blev en av mina favoritförfattare, Joyce Carol Oates och hennes bok Svart flicka, vit flicka. Denna berättelse var inte lik något annat jag läst. Genom boken får läsaren lära känna Genna och Minette, de delar rum under ett år av sin studietid. Genna är vit, uppfostrad av vänsteradikala föräldrar och är ättling till universitets grundare. Gennas  Minette är svart är dotter till en pastor och har fått möjlighet att studera vid detta college tack vare ett stipendium.  Genna försöker förtvivlat vinna Minettes vänskap, vilket inte får förväntat resultat.  Genom dessa två individer speglas det amerikanska samhället och några av dess problem unde 1970-talet. Boken handlar om klass, ras och vänskap. Det är Genna som är berättarrösten och vi får även lära känna hennes exentiska föräldrar. Det blir på så sätt en dubbel berättelse om dels behandlar relationen mellan Genna och Minette men även relationerna mellan Genna och hennes föräldrar. Ingen av dessa relationer är okomplicerade. För mig är detta en bok som tydligt visar hur präglade indivder är av sin uppfosran och samhället omkring en. Att ens handlingar sker utifrån en viss modell och vad detta får för konsekvenser. Svart flicka, vilt flicka rekomenderar jag verkligen.

Två hemsidor med mer information om Joyce carol Oates och hennes verk: http://www.harpercollins.com/author/microsite/about.aspx?authorid=7275 http://jco.usfca.edu/index.html

Odjuret

Parallellet med Svart flicka, vit flicka läste jag Odjuret, den första boken av författarparet Anders Roslund och Börge Hellström. Det är en otäck historia som målas upp, den tar sin början med två mördade barn i ett källarförråd och en känd pedofil på rymmen. Därifrån tar boken ett antal olika oanade vändningar. Händelseförloppet är intressant då det ständigt sker nya saker, det är bokens största behållning. Personporträtten är varken intressanta eller gripande. Det är något som fattas för att de ska bli levande. Kanske är det helt enkelt för många personer inblanade? En viktig aspekt av boken är att den ställer en rad samhällsintressanta frågor som hur fungerar rättsväsendet i vårt land och vems liv är värt mest? Men jag tror det kunde gjorts på ett bättre sätt.

Kär och Galen

Efter dessa allvarliga och otäcka böcker slog jag in på en helt annan linje, chicklitt! Jag läste boken Kär och galen skriven av Jennifer Crusies. I centrum för historien står Quinn som hon har för vana av att ta hand om hemlösa hundar, något hennes sambo Bill inte uppskattar. Mot Bills vilja bestämmer sig Quinn för att behålla hunden som hon döper till Katie. När Quinn är på jobbet tar Bill med sig hunden för att få den avlivad. Det skulle han inte ha gjort. Efter detta fatala beslut börjar Quinn omvärdera och ändra på både det ena och det andra i sitt liv. Detta är helt klar en Mc Donalds bok, du vet exakt vad du får och inget mer. Men om det är vad du är sugen på passar den perfekt! En lättläst måbrabok! Jag tyckte helt klart den var småmysig!

Den sista boken jag hann med under resan var deckaren Den du inte ser skriven av Marie Jungstedt. Det är hennes första bok i en serie som alla utspelar sig på Gotland med samma personer i huvudrollerna. Då jag besökte Gotland för första gången i sommras och blev omåttligt förälskad i ön såg jag fram emot att läsa en deckare som utspelade sig just där. Tyvärr måste jag säga att jag blev varken imponerad av Gotlandsskildringarna eller bokens handling. Skildringarna av ön känns påklistrade som en utomstående person som berättar om ön och dess egenheter, något av en turistskildring. Det känns inte äkta. Bokens handling hade potential men den är förutsägbar och känns som något jag läst tidigare. Men jag tror att jag trots allt ska ge hennes böcker en chans till, kanske…

Igårkväll, sent, kom vi fram till Bandung. Vi bor på ett lägenhetshotell som heter Grand Setiabudi Appartement Hotel.

Foajén, väldigt fin! Här har jag tänkt att jag skulle kunna sitta och skriva om jag inte vill ge mig iväg men vill se lite folk och inte vara helt själv på rummet!

Den lilla lägenheten vi bor i är väldigt fin. Hela inredningen går i smakfulla bruna och beiga färger. Den är lagom stor och smart inredd med öppen planlösning och allt man kan behöva, eller? Det är sant när det gäller möbler och utrymme, köket däremot lämnar en del att önska. Till vänster då man kommer in är den lilla vardagsrumshörnan med en tvåsitsig brun soffa i tyg och ett soffbord. Till höger finns köket, en diskbänk och ett litet kylskåp och en vattenkokare, inget mer. Så det blir något svårt att laga mat, så som jag är van vid… Men än så länge är det ju inget problem. Till köket hör även ett lågt bord med tillhörande två på pallar. Efter köket finns en dörr som leder till badrummet. Toa, handfat och dusch. Lägenheten är avdelad med en vägg, halvt bestående av en glasruta. Det är svårt att förklara med det avdelar sovrumsavdelningen med resten av lägenheten. I sovrumsdelen finns en dubbelsäng, garderob, fåtölj och TV. TV:n kan även vridas så att det kan ses från soffan, smart tänkt…
Jag tog lite bilder på lägenheten igår när vi precis kommit, innan vi hann sprida våra saker överallt…

Jag kan skriva nästa var som helst. När inspirationen infinner sig spela det ingen roll om jag befinner mig på ett tåg, ett café, eller hemma hos någon. För det mesta skriver jag mina utkast och texter förhand. Antingen i mitt block, inhandlat för just detta syfte, eller på vilket papper som helst som finns tillgängligt. Steg två blir att bearbeta texten och skriva in den på datorn. Detta göra jag dock helst hemma. För där har jag skapat mig min egna skrivhörna och det är där Rulle kommer in i bilden! Rulle och jag träffades första gången på campingen Solhaga på Fårö, utanför Gotland. Så fort jag såg honom insåg jag att jag ville ta med honom hem. Detta var dock lättare sagt än gjort, av främst tre orsaker 1) han var ganska skabbig 2) han skulle behöva fraktas hem och sist men inte minst 3) jag ägde honom inte.

Rulle är alltså en sådan är stor trådrulle som används för att rulla upp kabel på. Jag har alltid önskat mig ett bord gjord av en sådan gigantisk trådrulle och nu hade jag äntligen hittat en!  På campingen hade han tillbringat de senaste åren som bord åt diverse campare. Detta hårda liv hade gjort honom ganska skabbig, lite rutten och med några brännmärken om jag ska vara helt ärlig. Ingen skönhet, men jag kunde definitivt se potential! Med hjälp av en slipmaskin och lite färg. Steg ett var att fråga campingägaren om lov om jag fick ta med Rulle hem. Det fick jag men han tyckte nog att jag var lite konstig. Steg två var att övertyga min pojkvän om att låta Rulle åka med oss hem i hans bil, även detta lyckades och sedan var vi äntligen på väg!  Väl hemma visade det sig att Rulle var lite skabbigare än jag först trott men min far som är expert på att fixa saker tog sig an Rulle och resultatet blev verkligen super! Nu bor Rulle hemma hos mig och utgör en viktig del av min skrivarhörna. Förutom Rulle består min skrivarhörna av en mysfåtölj!

För mig är det viktigt att ha en egen plats där jag kan skriva och skapa i lugn och ro. Det är som om jag går in i en speciell sinnesstämning när jag sitter där. Oftast sätter jag på datorn och medan den startar igång går jag ut i köket och gör en kopp te. Det har blivit något av en ritual. När både teet är färdigt och ett vitt, nytt dokument är framplockat i datorn är det bara att sätta igång att skriva.

För den är flyktig, man vet aldrig hur många vackra höstdagar det kommer att bjudas på. Jag får en känsla av att många människor helt enkelt missar höstens fantastiska skiftningar eftersom de helt enkelt glömmer bort att stanna upp och ta in den. Tar sig tid att se färgerna, lägga märke till kastanjerna på marken, höra hur löven knastrar under skorna.

Jag valde att fånga delar av hösten med hjälp av min kamera. En av stadens parker blev mitt främsta mål. På många sätt har jag lättare att ta vara på och se detaljer med hjälp av kamerans lins. Jag stannar upp tar mig tid, lyssnar och ser mig omkring på ett helt annat sätt när jag har med min kamera än när jag är utan den.

Jag kombinerade min fotopromenad med ett besök på biblioteket. Jag lånade boken “King, en gatuberättelse” skriven av John Berger. Under ett dygn får läsaren följa hunden King som bor i ett slumområde någonstans i Frankrike. Historien berättas ur Kings perspektiv, hans iaktagelser och tankar kring människorna och händelse i hans liv. Jag skulle beskriva boken som skarp, avskalad och osentimental. Väl värd att läsa.

Hösten är här och det glädjer mig! På flera sätt. Jag tycker om höstens väder, både det regniga och soliga vädret.
De dagar med sol och krispig luft älskar jag att ta lååånga promenader. Gärna i någon park eller i naturen i närheten av där jag bor. Då stoppar jag hörlurarna till min MP3 i öronen och lyssnar på en ljudbok medan jag njuter av höstens färger, ljus och dofter. Njutning och motion på samma gång!
Bjuder däremot höstvädret på regn och rusk tycker jag att det är riktigt mysigt. Förutsatt att jag inte behöver ge mig ut ovädret….Om jag har möjlighet stannar jag hemma, hoppar i mina myskläder och kokar en kopp te. Gärna rooibos med en sked honung i. Sedan sätter jag mig i soffan, gosar ner mig bland kuddarna med min blåa fleecefilt över mig. På bordet bredvid min rykande tekopp har jag tända ljus i olika färger och former. Jag lutar mig tillbaka andas ut och börjar läsa. Låter mig föras in i bokens historia. Är jag för trött för att läsa trycker jag på play och lyssna på en ljudbok istället.
Hösten är för mig historiernas årstid.