Tankar kring En halv gul sol

För en liten tid sedan lÀste jag ut En halv gul sol. Nu i efterhand kan jag konstatera att bokens mitt gav mig den största lÀsupplevelsen. För mig hade historien en relativt lÄng startstrÀcka och Àven slutet lyckades inte hÄlla mitt intresse.

Boken Àr fiktiv men bygger delvis pÄ bÄde sanna hÀndelser och verkliga personer. Historiens nÀt vÀvs kring tvillingsystrar Olanna och Kainene, som trots sitt systerskap och kÀrlek till varandra drivs ifrÄn varandra. Det Àr en berÀttelse som lyckas med konststycket att berÀtta om ett lands historia genom engagerande mÀnniskoöden.

Olanna & Kainene Àr uppvuxen i en priviligerad familj dÀr bÄde resor till England och en vidlyftig livsstil har ingÄtt. Olanna, godhjÀrtad, vacker med en karriÀr som lÀrare. Hon finner kÀrleken i Odingebo, en universitetsprofessor med talets gÄva och revolutionÀra idéer. Kainene Àr tuff och slipad hon gÄr i sin fars fotspÄr med mÄlsÀttningen att förvalta och utveckla sin faders affÀrsverksamhet. Hon ger sin kÀrlek (utan att för den delen ge upp vare sig sitt liv eller sin sjÀlvstÀndighet) till Richard, en engelsman som kommit till Nigeria för dess konst skull. Han Àr en skrivande man vars författarskap gÄr trögt. Ugwu Àr pojken frÄn landet som blir Odingebos tjÀnstepojke Han blir spindeln i nÀtet dÄ han ofta Àr den vars ögon och öron registerar det mesta.

VÀxelvis följer historien dessa 5 mÀnniskor i 1960-talets Nigeria. LÀsaren fÄr följa dem frÄn ett behagligt liv i fred (som endast fördunklas av deras egna handlningar) till ett liv som överskuggas och genomsyras av Biarfas frihetskamp och krig. Ett liv som i mÄngt och mycket styrs av skeenden lÄngt ifrÄn deras egen kontroll.

Detta Àr en bok som bÄde levererar kunskap om Nigeria och Biafra samtidigt som den bygger upp starkar karraktÀrer vars öde Àr beroendeframkallande att följa. Det som starkast sitter kvar efter att boken Àr utlÀst Àr skildringen av mÀnniskans anpassningsbara natur.

Likheter mellan Jess & Lou

Precis som tidigare lÀser jag tvÄ böcker parallellt och finner att de har en hel del gemensamt. Böckerna det rör sig om Àr Ikarosflickan  samt No och jag.

IIkarosflickan Àr huvudpersonen Jess och No och jag handlar om Lou. BÄde Jess och Lou Àr överintelligenta personer  med ett rikt inre liv. De har dock svÄrt för att kommunicera med andra. De hamnar utanför, bÄde i relationen till sina jÀmnÄriga och till vuxenvÀrlden som inte förstÄr dem.  BÄda böckerna handlar om annorlunda vÀnskap. Jess blir vÀn med den jÀmnÄriga flickan TillyTilly som hon trÀffar dÄ familjen Àr i Nigeria, en vÀnskap som utvecklas Àven efter hemkomsten till England. Lou finner en vÀn i den hemlösa tjejen No som hon trÀffar pÄ en av Paris stora tÄgstationer.  BÄda relationerna blir komplicerade, som livet sjÀlvt.

 Jag finner det intressant att tvÄ historier som pÄ mÄnga sÀtt Àr sÄ olika ÀndÄ kan ha sÄ mÄnga gemensamma nÀmnare.

Hemlöshetens ansikten

Ett regn frÄn en mjölkvit himmel som mer pÄminner om höst Àn vÄr. Blöta klÀder som byts mot torra mysklÀder. En fÄtölj, en kopp te och en god bok. En bok vars historia fÄr mig att kÀnna tacksamhet över vad jag har, som öppnar upp för nya perspektiv. Jag lÀser, absorberas av en annan plats, en annan vÀrld. Jag Äterkommer inte till mitt nu förrÀn sidorna Àr utlÀsta, regnet har slutat falla och mörkret har lagt sig.

Det Àr en tankvÀrd lÀsupplevelse som No och jag ger mig. En berÀttelse om vÀnskap och om utanförskap. Ibland Àr det nyttigt att stanna upp och se det sjÀlvklara med nya ögon, ett hem, trygghet, ett kök dÀr te kan ryggas och mat lagas, en mjuk fÄtölj, en helt egen bokhylla att vÀlja sin nÀsta lÀsupplevelse ifrÄn.

No & jag fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ en annan bok, som behandlar samma Ă€mne, Hemlös, med egna ord. Är en bok med texter skrivna av 57 hemlösa mĂ€nniskor.

 

FyrvÀktaren

Jag har avslutat FyrvÀktaren av Jeanette Winterson, den tredje av fyra böcker om fyrar. Jag har lyssnat pÄ den som ljudbok och dÄ Àr det Regina Lund som lÀser den. Att lyssna pÄ hennes tolkning av FyrvÀktaren Àr som att fÄ en saga med stÀnk av magi upplÀst för sig.

FyrvÀktaren Àr en berÀttelse om historier. Silver blir som barn förÀldralös. Det Àr ingen i samhÀllet Salt som Àr intresserad av att ta hand om henne förutom den blinde fyrvaktaren Pew. Det Àr sÄ det kommer sig att Silver och hennes hund, Hund Jim, flyttar till fyren pÄ Cape Wrath vid Skottlanda vindpinade kust. Av Pew fÄr Silver lÀra sig att berÀtta historier. Det blir en fÀrdighet hon tar med sig genom livet. Fragment av sitt liv berÀttar Silver i form av historier, resten Àr dolt i mörker.

Historien Àr sÄ skriven att jag kan förestÀlla mig dess miljöer och personligheter för mitt inre. Winterson har ett helt eget sÀtt att berÀtta en historia, det pÄminner inte om nÄgon annan författare jag lÀst. Ett exakt och icke överföldigt sprÄk, trÀffande liknelser, poetiskt och magiskt. Jag tÀnker att detta Àr en bok jag skulle vilja Àga för att kunna stryka under fina formuleringar och underfundiga liknelser. Det Àr en bok som mer Àn vÀl skulle hÄlla för en omlÀsning, som till och med skulle bli Àn bÀttre av en sÄdan.

FyrvÀktarens historier tar mig med pÄ en resa mot en oförutsÀgbar destination. Det gör mig nyfiken pÄ författarinnan bakom texten, sÄ jag har tankar pÄ att lÀsa hennes sjÀlvbiografiska debutbok  Det finns annan frukt Àn apelsiner.

En svensk, en fransk & en japansk

En promenad pÄ stan slutade med tre inhandlade pocketböcker. Jag valde lÀnge och vÀl och bestÀmde mig slutligen för att köpa böcker av tre författare som jag tÀnkt lÀsa men som Ànnu inte blivit av, en svensk, en fransk och en japansk.

 

 No och jag handlar om Lou 13 och överintelligent. NÀr hon i skolan ska bestÀmma vilket Àmne hon skulle vilja hÄlla föredrag om sÀger hon utan att tÀnka efter att hon ska berÀtta om uteliggare. Det leder henne till No som Àr 18 Är och hemlös. VÀnkapen mellan dem vÀnder upp och ner pÄ Lous liv. Boken har fÄtt goda recensioner och tilldelades franska bokhandlarnas pris 2008. No och jag Àr Delphine de Vigans 4e bok och den första som översÀtts till svenska.

HundraÄringen som klev ut genom fönstret och förvann  Àr Jonas Jonassons debutroman och hundraÄringen heter Allan Karlsson. DÄ han fyller 100 Är ska han blir ordentligt firad nÄgot som Allan ogillar, det fÄr honom att kliva ut genom fönstret och försvinna. Genom boken fÄr vi sedan följa jakten pÄ  Allan och Àven hans resa genom livet.

Jag önskar mig en resa till Japan, till Tokyo vill jag Äka mest av allt just nu. I vÀntan pÄ att det ska bli verklighet har jag tÀnkt lÀsa Haruki Murakamis Norwegian Wood. En historia om Toru Watanbes kÀrleksliv, dÀr han slits mellan 2 kvinnor.

Ikarosflickan

En halv gul sol Àr nÀstan utlÀst sÄ jag tÀnkte att det kunde vara en god idé att pÄbörja en ny bok. Jag gick igenom mina bokhyllor som innehÄller en hel del olÀsta böcker och hittade ingen som jag fastnade för. Jag tog ut ett par stycken lÀste pÄ baksidan, lÀste de första meningarna för att sedan sÀtta tillbaka dem pÄ sin plats. Efter en stunds letande  fann jag boken som kÀndes helt rÀtt; Ikarosflickan av Helen Oyeyemi.

Precis som En halv gul sol utspelar den sig (Ätminstone delvis) i Nigeria. Huvudpersonen Àr Jessamy 8 Är som tillsammans med sina förÀldrar Äker  frÄn England till moderns hemland Nigeria för att hÀlsa pÄ slÀkt och vÀnner. Under vistelsen pÄ morfaderns gÄrd trÀffar Jessamy flickan TillyTilly de blir goda vÀnner och mÄnga tÄrar spills dÄ det Àr dags för Jessamy att resa hem till England igen. Det enda konstiga Àr att vÀl hemma i England dyker TillyTilly upp igen och vÀnskapen utvecklas i en negativ riktning.

Bokcirkel om Blonde

Jag Ă€r fortfarande inte klar med min evighetsbok Blonde av Joyce Carol Oates men nu har jag tankar pĂ„ att uppta lĂ€sningen. Orsaken Ă€r Kulturradions Bokcrikel i P1, dĂ€r kommer Blonde att lĂ€sas och diskuteras av Carin Mannheimer, Åsa Lindeborg och Jan Guillou. UpplĂ€gget Ă€r enkelt till 5 olika datum  under april och maj har man lĂ€st ett visst antal sidor i Blonde sen kan man lyssna pĂ„ Carin, Åsa och Jans Ă„sikter kring de lĂ€sta sidorna samt Ă€ven lĂ€mna sina egna tankar och funderingar i ett chattforum. 

IgÄr, den 12 april, sÀndes första delen och jag laddade ner den och lyssnade pÄ den via datorn i efterhand, vÀldans behÀndigt.

Kaffe & bok pÄ SpillkrÄkan

En regnig dag förra sommaren hittade jag ett café med en utmÀrkt kombination:

En genialisk idé kombinerat med gott kaffe och trevlig personal!

Jag valde boken GÄ vidare som passade utmÀrkt att lÀsa pÄ lediga dagar! Min Àlskling valde deckaren En ovanligt torr sommar.

SÄ om du har vÀgarna förbi Göteborg och Majorna kan jag verkligen rekomendera café SpillkrÄkan!

Tredje gĂ„ngen gillt…

…fastnade jag för En halv gul sol av Chimamanada Ngozi Adichie. Jag har pĂ„börjat boken vid tvĂ„ tidigare tillfĂ€llen, lĂ€st nĂ„gra sidor men inte kommit in i historien tillrĂ€ckligt för att finna den intressant. Men sĂ„ gav jag den en sista chans och utan att riktigt veta hur det har gĂ„tt till har jag strĂ€cklĂ€st över 100 sidor. SĂ„ nu Ă€r jag definitivt fast! 

Boken utspelar sig i Nigeria under 1960-talet och i handlingens centrum stÄr tvillingsystrarna Olanna & Kainene. Olika som fÄ, bÄde nÀr det gÀller utseende, vÀg i livet och val av mÀn. Olanna Àr tillsammans med politiskt engagerade akademikern Odenigbo medan Kainene lever med engelsmannen Richard. Dessa fyra personer samt tjÀnstepojken Ugwu blir de 5 personer som lÀsaren fÄr följa genom bokens 800 sidor .

En halv gul sol blir  en av de böcker som jag  lĂ€ser till LĂ€sutmaning – Afrika i fokus.

Ännu talar trĂ€den

HĂ€r kommer ett boktips till LĂ€sutmaning – Afrika i fokus, pĂ„ en annorlunda och intressant bok som  dock inte riktigt föll mig i smaken…

Ännu talar trĂ€den Ă€r titeln pĂ„ en bok av Calixthe Beyala. Handlingen vĂ€vs kring en by i Kamerun och dess invĂ„nare. Eden berĂ€ttar deras historia.

Jag hade vĂ€ldigt höga förvĂ€ntningar pĂ„ denna bok. För höga dĂ„ de inte infriades. Jag kĂ€nner mig kluven inför dess historia. Jag trodde att denna bok skulle ge mig samma wow-upplevelse som nĂ€r jag lĂ€ste Gabriel Garcia Marques ”100 Ă„r av ensamhet”, vilket Ă€r svĂ„rt att leva upp till.

Jag lĂ€ste halva Ӏnnu talar trĂ€den” och sen pausade jag av den enkla anledningen att jag inte fastnade för den. NĂ€r jag sedan lĂ€ste den andra hĂ€lften hade jag lagt alla förvĂ€ntningar Ă„t sidan och jag uppskattade boken mer. Jag Ă€lskar titeln, Ännu talar trĂ€den, den ger en antydan om en berĂ€ttelse om hopp och mystik. Det Ă€r som om titeln sĂ€ger: Ă€nnu Ă€r det inte försent, det finns hopp trots allt. Jag tycker inte om omslagsbilden, den ger mig dĂ„liga vibbar  och en knagglig start pĂ„ historien.  Enligt mig hade det varit bĂ€ttre med en framsida som speglar bokens mystiska eller magiska inslag.

Historien griper inte tag i mig. Den glider bara förbi mig utan att lÀmna nÄgra djupare avtryck. Jag blir aldrig riktigt engagerad i karaktÀrernas öden.  DÀremot blir jag bÄde imponerad och inspirerad av sprÄket. Meningar som denna har fastnat:

NÀsta dag tjöt vindbyarna, en tjock dimma steg frÄn marken och lade sig över allting och trÀden liknade stora vita trollkarlar som firade ljusskygga mÀssor.

Boken gav intressant lÀsning men det Àr ingen historia som gjort avtryck.