Tankar kring En halv gul sol

För en liten tid sedan läste jag ut En halv gul sol. Nu i efterhand kan jag konstatera att bokens mitt gav mig den största läsupplevelsen. För mig hade historien en relativt lång startsträcka och även slutet lyckades inte hålla mitt intresse.

Boken är fiktiv men bygger delvis på både sanna händelser och verkliga personer. Historiens nät vävs kring tvillingsystrar Olanna och Kainene, som trots sitt systerskap och kärlek till varandra drivs ifrån varandra. Det är en berättelse som lyckas med konststycket att berätta om ett lands historia genom engagerande människoöden.

Olanna & Kainene är uppvuxen i en priviligerad familj där både resor till England och en vidlyftig livsstil har ingått. Olanna, godhjärtad, vacker med en karriär som lärare. Hon finner kärleken i Odingebo, en universitetsprofessor med talets gåva och revolutionära idéer. Kainene är tuff och slipad hon går i sin fars fotspår med målsättningen att förvalta och utveckla sin faders affärsverksamhet. Hon ger sin kärlek (utan att för den delen ge upp vare sig sitt liv eller sin självständighet) till Richard, en engelsman som kommit till Nigeria för dess konst skull. Han är en skrivande man vars författarskap går trögt. Ugwu är pojken från landet som blir Odingebos tjänstepojke Han blir spindeln i nätet då han ofta är den vars ögon och öron registerar det mesta.

Växelvis följer historien dessa 5 människor i 1960-talets Nigeria. Läsaren får följa dem från ett behagligt liv i fred (som endast fördunklas av deras egna handlningar) till ett liv som överskuggas och genomsyras av Biarfas frihetskamp och krig. Ett liv som i mångt och mycket styrs av skeenden långt ifrån deras egen kontroll.

Detta är en bok som både levererar kunskap om Nigeria och Biafra samtidigt som den bygger upp starkar karraktärer vars öde är beroendeframkallande att följa. Det som starkast sitter kvar efter att boken är utläst är skildringen av människans anpassningsbara natur.