Flicka, kvinna, annan

“Flicka, kvinna, annan” skriven av Bernadine Evaristo tog mig med storm och seglar upp som en av de bĂ€sta romaner jag nĂ„gonsin lĂ€st.

Romanens nav Àr den radikala pjÀsförfattaren Amma. Hon ska sÀtta upp en pjÀs pÄ National Theatre. I publiken sitter bland andra ett gÀng mÀnniskor som pÄ olika sÀtt Àr kopplade till Amma. I varje kapitel fÄr lÀsaren möta en av dessa personer. Och det Àr otroliga mÀnniskoöden. SprÄket flödar och historien Àr stark. Evaristo backar inte för svÄra eller obehagliga Àmnen och situationer.
Den aspekt av romanen som imponerar mest pĂ„ mig Ă€r det faktum att varje person som presenteras Ă€r sĂ„ vĂ€l utmejslad med en intressant historia att den skulle kunna fylla en egen roman. Och Ă€ndĂ„ stoppar Evaristo vid ett kapitel per person. Detta Ă€r definitivt imponerande och “Flicka, kvinna, annan Ă€r en roman som jag bĂ€r med mig och som jag planerar att lĂ€sa om.

CidertrÀdgÄrden

Jag har lĂ€nge tĂ€nkt att jag borde lĂ€sa en roman av Veronica Henry. Att hon Ă€r en feelgood-författare i min stil. SĂ„ i somras slog jag Ă€ntligen till i Karlshamn pĂ„ Lundins bokhandel köpte jag “CidertrĂ€dgĂ„rden” och började lĂ€sa mer eller mindre direkt.
Precis som jag misstĂ€nkte Ă€r Veronica Henry en författare för mig. “CidertrĂ€dgĂ„rden” bjuder pĂ„ mysiga miljöer, en spĂ€nnande intrig och ett presongalleri att tycka om. Och Ă€ven om det Ă€r en feelgood blir det inte för sockersött vilket verkligen inter fungerar för mig.

Ser sĂ„ fram emot att lĂ€sa mer av Veronica Henry. Om det inte blir innan har jag en plan pĂ„ att lĂ€sa “Jul i strandhuset” nĂ€r det nĂ€rmar sig jul.

LĂ€st i juni – en fortsĂ€ttning

SÄ fortsÀtter genomgÄngen av böcker jag lÀste i juni!

BibliotekslĂ„net “Barnen pĂ„ Hidden Valley Road” var riktigt bra men skrĂ€mmande lĂ€sning. Detta Ă€r den sanna historien om den amerikanska familjen Gavin dĂ€r sex av familjens tolv barn fĂ„r diagnosen schizofreni.

En av mina favoritförfattare Ă€r Caroline SĂ€fstrand. Jag plockade upp en av henne Ă€ldre böcker “Tiden lĂ€ker inga sĂ„r” om vĂ€nnerna  Ethel, Dorotea och Maggan som Ă€r oskiljaktiga under ungdomen. Tills nĂ„got hĂ€nder som fĂ„r dem att gĂ„ skilda vĂ€gar. Men nĂ€r de tre kvinnorna Ă€r i 70-Ă„rsĂ„lder samlar Dorotea ihop sina vĂ€nner igen. De Ă€r motstrĂ€viga av olika anledningar med vet ocksĂ„ att de behöver ta itu med konsekvenserna av de val det tillsamman gjorde som unga och som nu pĂ„verkar deras nĂ€rmaste. FinstĂ€md, sorglig och alldeles underbar. Det Ă€r nĂ„got alldeles sĂ€rskilt med Caroline SĂ€fstrands författarskap. Det gör mig sĂ„ glad att jag har flera olĂ€sta böcker av henne i bokhyllan att se fram emot!

“Samtal frĂ„n en Ă€ngel” av Guillaume Musso bjöd pĂ„ underhĂ„llande lĂ€sning som verkligen tog ut svĂ€ngarna. En bok att njuta av sĂ„ lĂ€nge den varar men inte gav den nĂ„got bestĂ„ende intryck och slutet, ja det var lite för osannolikt. Men jag kan absolut tĂ€nka mig att lĂ€sa mer av Musso om det Ă€r underhĂ„llslĂ€sning jag kĂ€nner för!

“Blodskam” av Caroline Engvall bjöd pĂ„ spĂ€nnande lĂ€sning om familjehemligheter och systerskap. Helt klart lĂ€svĂ€rd och detta Ă€r första delen i en serie jag absolut kan tĂ€nka mig att fortsĂ€tta lĂ€sa.

“De sju morden pĂ„ Evelyn Hardcastle” av Stuart Turton var helt fenomenal. En roman som vĂ€nder upp och mer pĂ„ det mesta och krĂ€ver en hel del av sin lĂ€sare. Det gĂ€ller att ge sig hĂ€n och hĂ€nga med i svĂ€ngarna. En roman som med fördel kan strĂ€cklĂ€sas. KĂ€nner spontant att detta var en av sommarens bĂ€sta böcker!

LĂ€st juni 2021

JunilÀsningen bestod av en mix av romaner, deckare och en dokumentÀr bok.

Jag Ă„tervĂ€nde till Nessers fiktiva vĂ€rld i “Eugen Kallmans ögon” . En strĂ„lande lĂ€supplevelse, som alltid nĂ€r det kommer till Nessers romaner. Underfundig och originell. HĂ„kans Nessers författarskap Ă€r verkligen ett sĂ€ker kort om du letar efter en riktigt bra lĂ€supplevelse!

“Flicka A” skriven av Abigail Dean, var riktigt obehaglig psykologisk thriller om en familj i förfall dĂ€r de som rĂ„kar vĂ€rst ut Ă€r barnen. Om grymma missförhĂ„llanden och hur  Lex Gracie, flicka A, lyckas rymma frĂ„n familjen och larma om missförhĂ„llandena. Hon lĂ€gger barndomens grymheter bakom sig. Men sĂ„ fĂ„r hon ett dödsbud, hennes mamma har dött i fĂ€ngelset och Lex inser att hennes förflutna har hunnit ikapp henne. hon blir tvungen att söka upp sina syskon och och möta den barndom hon gjort allt för att glömma.
Romaner dĂ€r barn far illa Ă€r inte alls nĂ„got för mig. Jag lĂ€ste “Flicka A” mycket av nyfikenhet, den hade blivit sĂ„ otroligt hypad. Och visst var den bĂ„de spĂ€nnande och obehaglig, verkligen en thriller att strĂ€cklĂ€sa. Men för mig nĂ„dde den inte riktigt upp till mina hypade förvĂ€ntningar.

“Skolan” av Karin Wik Ă€r en spĂ€nningsroman som pĂ„ pappret har precis alla ingredienser jag gillar: den utspelar sig pĂ„ en isolerad internatskola, spĂ€nning, en fd elev men en komplicerad relation till skolan Ă„tervĂ€nder dĂ„ tvĂ„ av skolans elever dör under mystiska omstĂ€ndigheter. ÄndĂ„ nĂ„r den inte Ă€nda fram. Jag blir varken engagerad i historien eller imponerad av mordgĂ„tan som jag kĂ€nner faller platt för mig. Detta var helt enkelt inte en bok för mig i praktiken hur vĂ€l den Ă€n passar mig i teorin.

Vad jag lÀser just nu

SlalomlÀsning Àr verkligen min melodi. Jag har alltid flera böcker igÄng samtidigt!

Just nu lĂ€ser jag den historiska romanen “Fyrvaktarens dotter” , mysdeckaren “Torsdagsmordklubben” och en samtidsromanen “Stöld” om samer. En riktigt bra mix av romaner.

“Torsdagsmordklubben” skriven av Richard Osman lĂ„nade jag pĂ„ biblioteket pĂ„ vinst och förlust. DĂ„ det Ă€r ett snabblĂ„n gav jag den en chans direkt och det blev verkligen vinst! Jag var inledningsvis skeptiskt, tĂ€nkte att det verkligen kan bli platt fall med fyra pensionĂ€rer pĂ„ ett lyxigt seniorboende som löser mordfall. Men det funkar! Jag bryr mig om personerna, dialogen Ă€r smart, det finns ett visst mĂ„tt av svĂ€rta och sĂ„ hĂ€r halvvĂ€gs in Ă€r jag ganska nyfiken pĂ„ mordgĂ„tan.

“Fyrvaktarens dotter” köpte jag pĂ„ secondhand enbart för att jag tyckte att omslaget var sĂ„ fint. Och det var tur för innehĂ„llet var ocksĂ„ toppen. Historiska romaner Ă€r en genre som jag börjat utforska mer och mer och som jag, till min egen stora förvĂ„ning, verkligen uppskattar. I “Fyrvaktarens dotter” fĂ„r vi följa tvĂ„ parallella historier, bĂ„da utspelar sig i dĂ„tid.
I berÀttelsen som utspelar sig pÄ 1800-talet möter vi Grace Darling som Àr en fyrvaktares dotter. Hon har bott i Longstones fyrhus pÄ Farneöarna hela sitt liv. Hon blir vÀldigt motvilligt hela landets hjÀltinna nÀr hon mitt i en rasande storm, tillsammans med sin far, rÀddar nÄgra nÄgra skeppsbrutna.
I berÀttelsen frÄn 1900-talet stÄr 19-Äriga Matilda Emmerson i centrum. NÀr hon blir gravid skickas i skam bort frÄn sin familj pÄ Irland till Newport i USA. DÀr ska hon bo hos den avlÀgsna slÀktingen Harriet tills barnet Àr fött. Matildas motvilliga vÀrdinna, Àr en enstöring som jobbar som assisterande fyrvaktare. Genom ett halvfÀrdigt portrÀtt börjar Matilda grÀva i sin egen familjs historia.
“Fyrvaktens dotter” Ă€r ovĂ€ntat gripande och skriven pĂ„ ett medryckande sĂ€tt. Jag blir lika engagerad i det bĂ„da tidplanen och i Grace och Matilda vilket Ă€r ett mĂ„ste, annars blir ju halva boken mer eller mindre en transportstrĂ€cka. Sen ger det romanen en extra dimension att den utspelar sig i och kring en fyr och att det Ă€r den platsen och dess mĂ€nniskor som pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt knyter samman de tvĂ„ berĂ€ttelserna i de olika tidsplanen.

“Stöld” skriven av Ann-HelĂ©n Laestadius kĂ€nns extremt viktig. Jag tror att detta Ă€r den första roman jag lĂ€ser om samer och det kĂ€nns ju helt orimligt. I denna roman stĂ„r renskötardottern Elsa i centrum.  NĂ€r hon Ă€r nio Ă„r blir hon vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smĂ€rtsamt medveten om att hennes ursprung vĂ€cker ett glödande hat. HĂ€ndelsen med den dödade renen kommer pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt att följa Elsa genom livet och prĂ€gla henne.
Jag har inte kommit sÄ lÄngt i denna roman. Men den har börjat starkt med ett flow i sprÄket och en styrka i berÀttelsen som gör att jag bara vill lÀsa vidare.

SommarlÀsning 2021

LÀsning Àr mitt livselixir Äret runt, men visst Àr det nÄgot speciellt med sommarlÀsningen ÀndÄ? Semester, ledighet, ÄterhÀmtning & nya upplevelser och platser att lÀsa pÄ! Jag brukar ocksÄ passa pÄ att fylla pÄ bokhyllan med nya spÀnnande lÀsupplevelser.

För mig har sommaren 2021 varit en strÄlande lÀssommar.

JunilÀsning:
– Eugen Kallmans ögon av HĂ„kan Nesser
– Flicka A av Abigail Dean
– Att överleva en sommar av Camilla Prell-Weichl
– Skolan av Karin Wik
– Barnen pĂ„ Hidden Valley Road av Robert Kolker
– Tiden lĂ€ker inga sĂ„r av Caroline SĂ€fstrand
– Samtal frĂ„n en Ă€ngel av Guillaume Musso
– Blodskam av Caroline Engvall
-De sju morden pÄ Evelyn Hardcastle av Stuart Turton

JulilÀsning
– DĂ€r isarna rĂ„mar av Lundgren & Lundgren
– Bergtagen av Camilla Sten
– Varje steg du tar av Lisa Jewell
– Mordkonsulten av Elly Griffiths
– SvĂ€rmodern av Moa Herngren
– CidertrĂ€dgĂ„rden av Veronica Henry

AugustilÀsning
– Mörkt vatten av Joyce Carol Oates
– SmĂ„ svarta lögner av Sharon Bolton
– Lotus Blues av Kristina Ohlsson
– En sommar att minnas av Elin Hilderbrand
– En helt annan historia av HĂ„kan Nesser
– Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo
– Nattugglor av Gabrielle Levy
– Solsken och parmesan av Christoffer Holst
– I tystnade begravd av Tove Alsterdal

De vuxnas lögnaktiga liv

Elena Ferrantes författarskap har fascinerat nig frĂ„n första stund. Tror det började med hypen kring vem som dolde sig bakom bakom böckerna. Sen lĂ€ste jag “Min fantastiska vĂ€ninna och blev helt fast. Som i ett trollslag var det inte alls intressant vem som lĂ„g bakom romanerna utan den fiktiva vĂ€rlden i Neapel som kretsar kring vĂ€ninnorna Elena Greco och Lila Cerrullo tog över allt. Nu har jag lĂ€st tre av fyra böcker i Neapelkvartetten och drar mig för att lĂ€sa den fjĂ€rde, “Det förlorade barnet”. Vill har nĂ„gon bok kvar att lĂ€sa om vĂ€ninnorna.

IstĂ€llet för att lĂ€sa “det förlorade barnet” har jag lĂ€st “De vuxnas lögnaktiga liv”. I denna roman fĂ„r vi följa Giovanna, dĂ€r hon befinner sig i brytpunkten mellan barn och tonĂ„ring. Giovanna har levt ett ganska skyddat liv. Men sĂ„ hör hon av misstag ett samtal mellan sina förĂ€ldrar. Ett samtal som fĂ„r till följd att hon letar upp sin faster Vittoria, en perosn som hennes familj inte tidigare haft nĂ„gon kontakt med av olika orsaker. Genom detta möte öppnar sig andra relationer och dimensioner lĂ„ngt borta frĂ„n det trygga, lilla liv hon tidigare levt.

SkĂ„deplatsen i “de vuxnas lögnaktiga liv” Ă€r fortfarande Neapel och sprĂ„ket Ă€r exakt lika flödande och precist som i Neapelkvartetten. Jag dras med och engageras i Giovannas liv och tycker verkligen att denna roman Ă€r lĂ€svĂ€rd. Antingen som en introduktion till Ferrantes författarskap eller som en fortsĂ€ttning efter att ha lĂ€st Neapelkvartetten.

Den sommaren av VĂ©ronique Olmi

Förlaget Sekwa, har en förmÄga att finna pÀrlor i den franska litteraturen.  Denna gÄng boken Den sommaren av Véronique Olmi. Olmi som Àven författat Vi var skapta för lycka som utspelar sig pÄ Montmartre och som jag fann bÄde vacker och lÀsvÀrd. Och med En sommar levererar Olmi igen.

Den sommaren

I Den sommaren Àr skÄdeplatsen inte Paris utan Normandie, i ett hus vid havet dÀr ett gÀng vÀnner alltid trÀffas och firar nationaldagshelgen tillsammans. Huset tillhör Denis och Delphine, det lyckade, vackra paret som varje Är bjuder in vÀnkretsen till sitt fina sommarhus i den numera exklusiva byn vid havet. Nicolas som Àr gammal, trogen vÀn till Denis men inte pÄ lÄnga vÀgar lika framgÄngsrik eller snygg som sin vÀn och hans fru Marie med den vacklande skÄdespelarkarriÀren och journalisten Lola, egensinnig och ungdomlig, som varje Är tar med en ny pojkvÀn till nationaldagshelgen och i Är Àr det den unge Samuels tur. Med i bilden finns ocksÄ Delphine och Denis tvÄ tonÄrsbarn och deras vÀnner. NÀr jag börjar lÀsa tÀnker jag att det kommer att bli jobbigt att hÄlla reda pÄ alla namn och personer men det Àr en bok som omfamnar sin lÀsare, guidar en genom persongalleriet och hÀndelserna och gör lÀsande lÀtt. BerÀttarperspektivet vÀxlar mellan bokens olika karaktÀrer vilket göra alla personer bÄde intressanta och viktiga.

Ju lĂ€ngre helgen gĂ„r desto fler sprickor uppstĂ„r i gruppen och meningsskiljaktigheter och sanningar kommer upp till ytan. Även om boken pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt Ă€r explosiv Ă€r skildrandet av relationerna lĂ„gmĂ€ld. Det kĂ€nns lite som VĂ©ronique Olmis stil att ta sig an stora kĂ€nslor och komplicerade relationer pĂ„ ett nedtonat sĂ€tt.

Precis som i Vi var skapta för lycka Àr miljöskildringarna i Den sommaren exceptionellt bra och en stor behÄllning av historien. De Àr lÀttillgÀngliga och genom lÀsningen förflyttas jag till Normandies kust och detta vackra, vÀlkomnande hus med sin havsutsikt.  Som lÀsare fÄr jag följa vÀnnerna och deras inbördes relationer och de semesterritualer som skapas, pÄgÄr och bryts. Det Àr en bok som vÀcker mina egna sommarminnen om ett hus vid havet och om ritualer och roller som Är efter Är Äterupptas i den bekanta sommarmiljön.

Den sommaren_2

Har du en lÀngtan till Frankrike eller sommaren eller helt enkelt tycker om romaner med mÀnskliga relationer i fokus Àr detta en bok jag skulle rekommendera dig.

Recensionsexemplar frÄn Sekwa 

TvÄ nya Agatha Christie

För tag sedan var jag en svÀng pÄ loppis och jag kom ut tvÄ Agatha Christie -böcker rikare, ABC-morden och En flicka kom till Bagdad.

AC

En flicka kom till Bagdad lÀste jag som Ärets pÄskekrim. Den beskrivs som en agentroman och handlar om Victoria Jones som blir avskedad frÄn sitt arbete i London. Av lite olika anledningar hamnar hon i Bagdad dÀr hon blir indragen i en agenthistoria dÀr man egentligen inte vet nÄgons sanna motiv. En ganska atypisk Agatha Christie bok, lÄngt frÄn pusseldeckarnas vÀrld. Men underhÄllande och spÀnnande med Christies speciella, mysiga ton. Jag fascineras av att den utspelar sig i Bagdad för lÀnge sedan, pÄ 1950- talet. Det ger boken en extra dimension.

ABC-morden har jag inte lÀst Àn, men tÀnker att det ska bli av snart! Har lÀst nÄgonstans att den rÀknas till en av hennes bÀsta! SÄ förvÀntningarna Àr höga!

Om ond brÄd död i februari

Min februari, ur ett bokperspektiv, bestod till största del av ond brÄd död. Jag lÀste mest deckare och bekantade mig med för mig nya författare som Sofie Sarenbrant, Kristina Appelqvist och Paula Hawkins. Jag lÀste Àven tvÄ böcker av Agatha Christie. En bra lÀsmÄnad mÄste jag sÀga.

Deckarhylla

Februari var ocksÄ mÄnaden som jag köpte vÀldigt mÄnga deckare pÄ loppis! Jag började samla pÄ nÄgra olika deckarserier, Mons Kallentoft, Jussi Adler-Olsen, Sofie Sarenbrant, Ninni Schulman och Agatha Christie. Himla roligt att leta efter specifika böcker, ett detektivarbetet nÀstan lika roligt som sjÀlva lÀsandet!

Kvinnan pÄ tÄget

Kvinnan pÄ tÄget, denna extrem-hypade bok skriven av Paula Hawkins snubblade jag över i en secondhandbutik nÀr jag egentligen letade efter Agatha Christie-böcker till min samling. VÀldigt glad blev jag och nyfiken pÄ denna bok var jag sÄ jag började lÀsa nÀstan omgÄende. LÀste intensivt och snabbt. En spÀnnande och klaustrofobisk lÀsupplevelse. Helt klart lÀsvÀrd men den levde inte upp till den extrema hype som omgett boken.