Jag inledde det nya läsåret med tre spännande böcker av tre författare jag inte läst tidigare:
Öppnas i händelse av min död av  Liane Moriarty
Gone Girl av Gillian Flynn
Kvinna inför rätta Louise Doughtys

Öppnas i händelse av min död är en bok jag verkligen kan rekommendera. Den kombinerar både en bra story och ett spänningsmoment som gör att man vill läsa vidare av båda anledningarna. Man vill veta hur det ska gå för karaktärerna och även hur allt egentligen hänger ihop och ska lösa sig. Dessutom bjuder boken på en oväntad vändning.
Handlingen kretsar kring Cecilia, Tess och Rachel.
Cecilia är hemmafrun med det ordnade livet, som av en slump hittar ett brev adresserat till henne, från hennes man med de olycksbådande ord Öppnas i händelse av min död. Trots att hon inte borde läser Cecilia brevet vilket förändrar livet för Cecilia, hennes familj och en del andra. Förutom Cecilia får man även följa Tess, vars man komplicerar hennes liv genom att vilja lämna henne för en annan kvinna. Och inte vilken kvinna som helst. Den tredje och sista huvudpersonen är Rachel, hon jobbar som skoladministratör och har en tragisk familjehistoria. På ett inte helt okomplicerat sätt flätas dessa kvinnors liv samman.
Förutom bokens spänningsmoment som är drivande i handlingen är det underhållande att läsa om karaktärernas vardagsliv och relationer sinsemellan. En bok jag hade stor behållning av och verkligen rekommenderar.

Gone Girl av Gillian Flynn blev jag, precis som de flesta andra, helt besatt av. Jag sträckläste denna deckare med andan i halsen. Handlingen kretsar kring det vackra och lyckade paret Nick och Amy. De bor i New York och har allt. Av olika orsaker förlorar de det mesta och flyttar till Nicks hemstad, en liten småstad i Missouri. En dag är Amy försvunnen och sen är frågan vad som skett, varför och hur allt egentligen hänger ihop? Det är en bok som tar skarpa svängar och där man aldrig vet vad som är sant. Trots att boken var så hypad och hyllad och mina förväntningar var höga levererade den. Jag är riktigt imponerad av Gillian Flynns förmåga att leverera en välskriven, gastkramande och berättelse. Samma kväll som jag läste ut boken hyrde jag filmen och såg den. Också filmen levererar men som så ofta är filmen inte lika bra som boken. Boken ger mycket djupare karaktärsskildringar som gör historien mer levande och på något sätt mer skrämmande. Gone Girl är helt enkelt en måste bok.

Kvinna inför rätta har ett riktigt bra upplägg men i mitt tycke når den inte ända fram. Bokens största behållning är dess huvudperson, som även innehar berättarrösten. Yvonne är en framgångsrik genetikforskare med ett ordnat liv. Helt mot sitt vanliga beteende inleder hon en kärleksrelation med en man hon inte alls känner. Detta beslut och denna relation blir startskottet på en rad obehagliga händelser som leder fram bokens titel, Kvinna inför rätta.
Det är en långsam bok som i sakta mak ger ledtrådar till vad som egentligen skett. På något sätt måste man uppskatta den långsamma berättarstilen, att inte veta mycket om vad som skett och att läsa om Yvonnes liv och tankar. Delar av boken finner jag både riktigt bra och ibland väldigt spännande. Men sen varvas dessa delar med alldeles för långsamma avsnitt. Sen blev jag inte så imponerad av upplösningen heller.

Slutsatsen blir att jag rekommenderar dig att lägga lästiden i första hand på Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty och Gone Girl av Gillian Flynn.

Förväntningar kan vara ett riktigt gissel. Jag började läsa Örfilen av Christos Tsiolkas med väldigt höga förväntningar. Boken var inte så bra som jag trott och det beror främst på de höga förväntningarna jag hade. Detta betyder dock inte att boken inte är läsvärd, det är den. Men för min del tror jag att jag tyckt boken varit bättre om jag upptäckt den på egen hand, utan alla förväntningar.

Bokens konceptet är både annorlunda och bra. Handlingen kretsar kring en händelse: en örfil som en manligt gäst på en grillfest ger ett barn. Denna handling delar vännerna i två läger och i varje kapitel får man sedan följa en person.  Man får insyn i denna persons liv och får veta denna persons åsikt om örfilen. Denna händelse och de olika personernas ståndpunkt sätter deras relationer på sin spets, både vänskapsrelationer och familjerelationer.

Bokens upplägg är smart men får den konsekvensen att vissa personer är mer intressanta att läsa om än andra. Boken blir därmed ganska ojämn, verkligen strålande läsning emellanåt medan vissa partier mest känns som haltande transportsträckor.

Örfilen har filmatiserats och tv-serien har filmatiserats. Jag missade den och har nu inhandlat boxen som jag ska börja se. Jag kan tänka mig att Örfilen lämpar sig bättre som tv-serie än som bok. Vi får se!

Kim Novak badade aldrig i Genesartes sjö av Håkan Nesser utspelar sig under en sommar i början av 1960-talet.

Det är sommaren då Erik är 14 år och hans mamma är allvarligt sjuk. Istället för att bo med sin pappa i stan över sommaren bestäms det att Erik, hans storebror Henry och hans klasskamrat Edmund  ska bo i Genesaret som är familjen hus på landet.

En riktigt bra sommar börjar ta form, Henry sköter sig själv, jobbar som frilansjournalist och ska skriva en bok. Erik och Edmund njuter mest av sommaren, cyklar, läser, badar och ror ut med båten. Det är på det hela taget en behaglig tillvaro. Fram tills Det Fruktansvärda händer. I en handvändning förvandlas Erik och Edmunds från lugn och skönt till obehaglig.

Bokens största behållning är helt klart relationen mellan vännerna Edmund och Erik och  skildringen av deras sommar i början av 1960-talet ute på den svenska landsbygden.  Även om jag inte upplevt en sommar på sextiotalet  blir den genom Nessers beskrivningar levande och jag får en känsla av att det var precis så som det beskrivs i boken.

Eftersom Det Fruktansvärda händer är boken i någon mån en kriminalroman eller något liknande, men det är varken brottet eller dess upplösning som står i centrum. Det är snarare en bihistoria. Det är alltså inte en bok man ska läsa om man är ute efter en deckare där brottet och dess upplösning står i centrum.

Kim Novak badade aldrig i Genesartes sjö är den första boken jag läst av Nesser och jag gillar verkligen hans språk och förmåga att skapa både en tidstypisk känsla och levande, trovärdiga karaktärer.  Tur att jag har fler böcker av Nesser i bokhyllan!

Nu planerar jag att beställa filmen Kim Novak badade aldrig i Genesartes sjö. Alltid lika spännande att se hur filmen är i förhållande till boken.

I återbruksrummet hittade jag boken Ya ya flickornas gudomliga hemligheter av Rebecca Wells.  Det var riktigt bra för om jag inte hade hittat boken där hade jag nog inte läst den. Och det hade varit synd.

Under 1930-talet när det fyra väninorna Vivi, Necie, Teensy och Caro fortfarande är barn bildar de ya ya-flickorna en sammanslutning genomsyrad av ovillkorlig vänskap som kommer att hålla livet ut.

När boken tar sin början har Vivis dotter Sidda, 40 år, och en framgångsrik teaterregissör precis blivit intervjuad av en stor tidning. I artikeln framställs Vivi som en “en steppande barnmisshandlare” vilket gör att hon bryter kontakten med Sidda.

Sidda tar brytningen med modern väldigt hårt, sätter sitt planerade bröllop på paus, och isolerar sig i en väns stuga på landet i väntan på att bli förlåten. Hon får en klippbok sänd till sig med namnet Ya ya flickornas gudomliga hemligheter i den finns fragment från hennes mammas och de andra ya ya flickornas uppväxt och ungdom.

I boken blandas skildringar av nutiden med fragment från tiden då ya ya flickorna var unga och även delar av Siddas egen barndom skildras. Sakta men säkert får läsaren mer kunskap om Vivi och de andra ya ya flickorna.

När Sidda och Vivi inte verkar kunna läsa sina problem på egen hand får slutligen ya ya-flickorna rycka in.

Stora delar av boken utspelar sig i en småstad i Louisiana och tre generationer av kvinnoöden skildras. Det är en lättsam bok med visst allvar och boken visade sig överträffa mina förväntningar, som i och för sig var ganska låga. Boken skildrar den amerikanska södern på ett levande sätt, med dess värme, mat, musik och franska influenser och helt plötsligt börjar jag längta till den amerikanska södern.

En helt klart läsvärd bok och en bra grej är att det gjorts en film baserad på boken som man kan se efter att boken är läst. Det gjorde jag, men mer om det en annan dag!