Ibland blir filmen bättre än boken. Inte ofta men det händer. För mig passade boken Nattåg till Lissabon mycket bättre som film än bok. Boken köpte jag för fyra år sedan under ett besök i Simrishamn och kände att historien skulle falla mig i smaken. Men jag kom aldrig in i boken.

Av en slump hittade jag filmatiseringen av boken på Netflix igår och såg den samma kväll. Jag fann mig själv tycka väldigt mycket om filmen. Ett långsamt tempo, en vemodig historia.

Huvudpersonen Raimund Gregorius, lever ett lugnt och tillbakadraget liv i Bern,Schweiz där han arbetar som lärare i klassiska språk. En dag när Raimund är på väg till arbetet hindrar han en kvinna från att hoppa från en bro. Hon försvinner ur hans liv lika fort som hon kom in och kvar lämnar hon sin kappa i vars ficka Raimund finner en bok skriven av den portugisiska författaren Amadeu do Prado. Raimund släpper hela sitt liv och tar första bästa tåg till Lissabon för att få veta mer om Amadeu do Prado. Väl i Lissabon läggs bit till bit om Amadeu do Prado och hans levnadsöde.

Filmen utspelar sig till stor del i Lissabon och det känns som en fin men ärlig bild av staden, jag känner igen mig på de flesta platser.

Då jag inte tror att boken någonsin kommer att bli läst, för min del, är jag väldigt glad att jag sett filmen och genom den fått ta del av historien som jag fann både intressant och minnesvärd.