Jag blev barnsligt förtjust i Da Vinci koden, jag tyckte den hade det mesta. Att den delvis utspelar sig på mitt favoritmuseum, Louvren, bättrade bara på min inställning till boken. Efter att den var utläst hade jag och min mormor långa diskussioner om den och sanningshalten i vissa fakta. När Änglar och demoner kom ut fick jag den. Jag läste runt 50 sidor, sedan tröttande jag. Det kändes som en blek kopia av Da Vinci koden. Men nu har jag fått Änglar och demoner som ljudbok och jag har bestämt mig för att ge den en andra chans. Nu har jag lyssnat på de första kapitlen och jag kan meddela att jag är hooked, men visst finns det vissa likheter med Da Vinci koden:

Robert Langdon, professor i religiös symbolik – check

En viktig biroll i form av en ung,  begåvad tjej – check 

Ett bestialiskt mord – check

Ett hemligt brödraskap – check

Mystiska symboler – check

Kända konstnärer / vetenskapsmän – check

En lejd mördare med bisarra böjelser – check

Jag kan tänka mig att konceptet håller för Änglar och demoner också men om de andra böckerna av Brown inte innehåller några nyskapande moment så får jag nog lyssna/läsa dem med några års mellanrum…

        Lika som bär  hela bunten eller har Herr Brown vågat sig på någon förnyelse?

Efter att ha lyssnat på nästan hela Brännmärkt som ljudbok kan jag konstatera att historiska romaner faktiskt inte är min grej. Jag fastnar inte för historien, den är inte speciellt originell och bara lite spännande emellanåt, inte heller språket är något vidare. Så varför har jag då lyssnar på nästan hela? Jo, det är tack vare berättarrösten,det är Katarina Ewelöf som läser och hon är riktigt duktig.

Det största beviset på att historien inte engagerade mig tillräckligt är att istället för att lyssna färdigt har jag övergett Brännmärkt till förmån för Dan Brown och Änglar och demoner. Och än så länge håller den mig intresserad, även om konceptet är väldans likt Da Vinci koden…

Visst har jag läst en del på sistone, att påstå något annat vore att ljuga. Men trots det har jag saknat sammanhängande lästid, då det finns möjlighet att bara försjunka i en bok utan att behöva avbryta sig förrän man själv känner sig redo. Inte heller idag har jag lyckats skaffa mig obegränsad lästid men jag har ägnat alla lediga stunder åt läsning, på lunchen på jobbet, hemma efter jobbet medan både katterna trängdes i mitt knä, sedan blev det paus för matlagande, ätande och lite social tid, sedan i badet och jag planerar att fortsätta efter att jag skrivit klart.

Så vilken bok är det då som jag ägnat dagens alla lediga stunder med? Jo, 2 systrar av Anna Maxted (som även skrivit Gå vidare), lagom allvarlig, halvmysig och lättsmält. Så just nu är det inte vad jag läser utan att jag läser som är det mest relevanta.

 Utläst och underbar, vad mer kan jag säga? Egentligen mycket men denna berättelse är en läsupplevelse som bör göras utan allt för många förutfattade meningar.

För mig är det en bok om möten, möten som oftast slutar med en krock. Mötet med en nytt land, en ny kultur, mötet med kärleken, en man och andra. Mötet med sig själv och ett nytt språk som både försvårar och berikar livet.

Jag läste nästan hela, men när endast 40 sidor återstod lade jag den åt sidan, jag var inte redo att förlikas med tanken på att skiljas från den riktigt än. Men nu är den som sagt utläst och jag känner att det är en bok som jag kommer att återvända till, kanske läsa om hela eller endast vissa delar.

Eftersom jag än en gång bestämt mig för att inte handla böcker på ett tag har jag beställt lite olika ljudböcker från biblioteket. Det är en otrolig förmån att ha tillgång till så mycket litteratur gratis både ny och gammal. Jag har bland annat beställt; Ängelns lek, Sånt man bara säger, Systerskap och Katedralen vid vattnet.

Jag tänker mig en höst och vinter i ljudbokens tecken!