Så har jag lyssnat till Jo Nesbøs bok Sonen. Egentligen var detta inte den bok jag helst ville lyssna på men det fanns på telefonen så det blev den.

Sonen är en fristående bok och tillhör därmed inte Harry Hole-serien men den har ändå många likheter med böckerna om Harry.Även Sonen utspelar sig växelvis i Oslos kriminella kretsar och bland poliserna som jobbar med att lösa brotten. Polisen som står i fokus heter Simon Kefas och precis som Harry Hole dras han med en missbruksproblematik och arbetar delvis i motvind i polishuset.

Den andra huvudpersonen är den karaktär som kallas Sonen, Sonny Lofthus. Tragiska händelser i hans tonår får till följd att han utvecklar ett drogmissbruk och det i sin tur leder till att han sitter i fängelset Staten utanför Oslo. Där har han suttit i 12 år och bekänt andras brott mot att han fått det heroin han behöver för att underhålla sitt missbruk. Men så en dag rymmer Sonny från detta oerhört välbevakade fängelse och påbörjar brottsvåg med fokus på hämnd. Det är i denna veva som, Sonny och Simons vägar korsas och det är ett möte på fler plan än “polis jagar tjuv”, de har även en mer personlig koppling.

Nesbø bygger en komplex intrig med mångbottnade karaktärer som överraskar  och förvånar. Karaktärer och intrig vävs samman till en spännande historia som både behåller och stegrar mitt intresse under bokens gång. Den bjuder på överraskningar in i det sista. Det är en helt ok bok, passar bra att lyssna på under höstpromenaderna och om Nesbø släpper fler böcker om, dessa karaktärer kommer jag nog att lyssna på dem med. Nesbø bjuder på bra deckarunderhållning men Sonen är inget extraordinärt.

Vanligtvis brukar jag låta det gå ett bra tag innan jag läser ännu en bok av en författare, men med Lena Anderssons böcker om Ester gör jag ett undantag.

I maj lyssnade jag på Egenmäktigt förfarande som ljudbok och kunde efter bokens slut konstatera att de var en av de bästa böcker jag läst. Så nu, bara någon månad senare lyssnar jag på den andra boken om Ester, Utan personligt ansvar. Halvvägs in i boken kan jag konstatera att den är bra, till och med mycket bra men än så länge når den inte upp Egenmäktigt förfarandes briljans.  

I denna bok faller Ester Nilsson för den gifte skådespelaren Olof Sten. Och precis som förra gången utspelar sig en mer eller mindre olycklig kärlekshistoria där de båda parterna misslyckas fatalt i sina försöka att kommunicera med varandra.

Vid ett senare tillfälle är sedan planen att jag även ska läsa dessa böcker, med en penna i handen för att kunna stryka under de bästa meningarna och resonemangen.

När Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson kom ut och boken blev så hypad var jag inte alls intresserad av att läsa den. Men så såg jag en intervju med författaren på Babel, svt:s litteraturprogram. Och då väcktes mitt intresse. Det var en väldigt bra intervju och jag blev väldigt nyfiken på både bok och författare.  Nu har jag lånat hem ljudboken och längtar efter att börja lyssna på den. Ljudboken är dessutom en författaruppläsning vilket gör lyssnandet än mer intressant.

Just nu lyssnar jag på Livet går vidare av Karin Wahlberg och till skillnad från böcker jag läser brukar jag endast ha en ljudbok på gång i taget. Får se om jag gör ett undantag och lyssnar på Egenmäktigt förfarande parallellt.

På biblioteket har jag lånat två ljudböcker som jag planerar att lyssna på fortast möjligt:

Folk av främmande stam av Louise Boije af Gennäs. Det är den tredje och avslutande delen i hennes trilogi om ett kompisgäng vars liv man får följa under tio år. En ganska klassisk historia om en grupp människor som binds samman av släktskap och vänskap, men vars relationer också sätts på prov. Jag har tidigare skrivit om del 1: Högre än alla himlar och del 2 Blå koral . 

Livet går vidare av Karin Wahlberg som är hennes andra bok i en serie som utspelar sig i och kring ett sjukhus i en svensk småstad på femtiotalet. Första delen heter Än finns det hopp. 

På ljudboksfronten har jag precis lyssnat klart på Lyckliga gatan som är Liza Marklunds tionde och näst sista kriminalroman om journalisten Annika Bengtzon.

En helt ok bok att ha som promenadsällskap. Dock ingen handling jag kommer att minnas.  Lyckliga gatan är uppbyggd på samma sätt som de tidigare böckerna om Annika Bengtzon. Ett huvudfall, i denna bok är det riskkapitalisten och före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg  som hittas torterad och medvetslös i sin villa samtidigt som det uppdagas att hans hustru Nora är försvunnen. Utifrån denna story tillkommer det andra sidoberättelser som mer eller mindre flätas samman med huvudfallet. Parallellt med detta får man även följa Annika Bengtzons mer eller mindre struliga privatliv.

Det görs referenser till tidigare böcker, men inte i den grad att man måste ha läst dem. Det finns även delar av handlingen som inte får något riktigt slut. Jag tror att Liza Marklund kommer att spinna vidare på dessa bitar i den elfte och avslutande boken, Järnblod, som utkommer i sommar.

Efter att jag lyssnat klart på Lyckliga gatan lyssnade jag på två P3 dokumentärer Kidnappningen av Uppsalastudenten och Fallet Linda Chen. Två både bra och otäcka dokumentärer om två brottsfall. Det slår mig att verkligheten överträffar fiktionen.

Så var då denna tredje bok, Eldvittnet, av Lars Kepler utlyssnad

.

Jag har varit på biblioteket och lånat ett gäng ljudböcker till sommarlyssningen: