Så har jag lyssnat till Jo Nesbøs bok Sonen. Egentligen var detta inte den bok jag helst ville lyssna på men det fanns på telefonen så det blev den.

Sonen är en fristående bok och tillhör därmed inte Harry Hole-serien men den har ändå många likheter med böckerna om Harry.Även Sonen utspelar sig växelvis i Oslos kriminella kretsar och bland poliserna som jobbar med att lösa brotten. Polisen som står i fokus heter Simon Kefas och precis som Harry Hole dras han med en missbruksproblematik och arbetar delvis i motvind i polishuset.

Den andra huvudpersonen är den karaktär som kallas Sonen, Sonny Lofthus. Tragiska händelser i hans tonår får till följd att han utvecklar ett drogmissbruk och det i sin tur leder till att han sitter i fängelset Staten utanför Oslo. Där har han suttit i 12 år och bekänt andras brott mot att han fått det heroin han behöver för att underhålla sitt missbruk. Men så en dag rymmer Sonny från detta oerhört välbevakade fängelse och påbörjar brottsvåg med fokus på hämnd. Det är i denna veva som, Sonny och Simons vägar korsas och det är ett möte på fler plan än “polis jagar tjuv”, de har även en mer personlig koppling.

Nesbø bygger en komplex intrig med mångbottnade karaktärer som överraskar  och förvånar. Karaktärer och intrig vävs samman till en spännande historia som både behåller och stegrar mitt intresse under bokens gång. Den bjuder på överraskningar in i det sista. Det är en helt ok bok, passar bra att lyssna på under höstpromenaderna och om Nesbø släpper fler böcker om, dessa karaktärer kommer jag nog att lyssna på dem med. Nesbø bjuder på bra deckarunderhållning men Sonen är inget extraordinärt.