Eldvittnet

SÄ var dÄ denna tredje bok, Eldvittnet, av Lars Kepler utlyssnad

.

Min Keplerhistora började, precis som mÄnga andras, med den enorma hyp som omgav Hypnotisören och spekulationerna kring vem som lÄg bakom pseudonymet Kepler. LÀsningen av Hypnotisören blev en besvikelse. Trots denna besvikelse lyssnade jag pÄ Panganinikontraktet som Àr en andra boken i serien. Inte heller denna bok lyckades imponera pÄ mig, men den var ÀndÄ helt ok sÄ lÀnge den varade. Vad jag dÀremot upptÀckte var att Kepler böcker passar sig utmÀrkt för ljudbokslyssnande: korta kapitel, lÀtt att hÀnga med, de viktigaste delarna av berÀttelsen Äterkommer. Dessutom Àr historierna spÀnnande och medryckande. Det Àr orsaken till att jag nu Àven lyssnat pÄ Eldvittnet. Det Àr en utmÀrkt bok att lyssna pÄ medan jag gör nÄgot annat, promenerar, diskar etc eftersom lyssnandet inte krÀver full uppmÀrksamhet.

Upptakten till berÀttelsen Àr tvÄ mord som begÄs pÄ en sluten anstalt för unga kvinnor med sjÀlvdestruktivt beteende. Offerna Àr en av de intagna tjejerna och en i personalen. Den tekniska bevisningen pekar pÄ en av de andra intagna som nu Àr försvunnen har begÄtt morden. I Eldvittnet Àr det fortfarande Joona Linna som Àr den mest framtrÀdande polisen och karaktÀren. Men i denna bok Àr han under intern utredning. Det innebÀr att han endast fÄr röra sig i utkanten av den utredning som historien kretskar kring men givetvis ser Joona samband som ingen annan ser och hans roll i utredningen blir avgörande. Precis som tidigare Keplerböcker Àr det en spÀnnande och obehaglig berÀttelse som utvecklas i en rasande takt med mÄnga inblandade.
Ganska snabbt fÄr jag en aning om vem/vilka jag tror ligger barkom morden vilket visar sig vara rÀtt. Jag har dÀremot ingen aning om vad motivet Àr vilket gör att hela berÀttelsen blir vÀrd att lyssna pÄ. För motivet Àr genomtÀnkt, klurigt men inte helt osannolikt, i historiens kontext. NÀr hela boken Àr fÀrdiglyssnad Àr det frÀmst slutet av historien som dröjer sig kvar. Det som berÀttas nÀr brottet Àr uppklarat och det enda som ÄterstÄr Àr en öppning inför en kommande bok. Denna glimt in i det förflutna som visar lite av vad som hÀnt med Joona Linna tidigare och som kan förklara varför han beter sig som han gör. Det kan bli upptakten till en riktigt spÀnnande bok. SÄ nu lÀngtar jag efter en bok som jag inte ens vet om den kommer att skrivas.  Men det Àr vÀl ÀndÄ högst troligt.
Vad jag  funderar pÄ nÀr boken Àr utlyssnad Àr historiens koppling till titeln, inte helt solklar mÄste jag sÀga.