Eldvittnet

Så var då denna tredje bok, Eldvittnet, av Lars Kepler utlyssnad

.

Min Keplerhistora började, precis som många andras, med den enorma hyp som omgav Hypnotisören och spekulationerna kring vem som låg bakom pseudonymet Kepler. Läsningen av Hypnotisören blev en besvikelse. Trots denna besvikelse lyssnade jag på Panganinikontraktet som är en andra boken i serien. Inte heller denna bok lyckades imponera på mig, men den var ändå helt ok så länge den varade. Vad jag däremot upptäckte var att Kepler böcker passar sig utmärkt för ljudbokslyssnande: korta kapitel, lätt att hänga med, de viktigaste delarna av berättelsen återkommer. Dessutom är historierna spännande och medryckande. Det är orsaken till att jag nu även lyssnat på Eldvittnet. Det är en utmärkt bok att lyssna på medan jag gör något annat, promenerar, diskar etc eftersom lyssnandet inte kräver full uppmärksamhet.

Upptakten till berättelsen är två mord som begås på en sluten anstalt för unga kvinnor med självdestruktivt beteende. Offerna är en av de intagna tjejerna och en i personalen. Den tekniska bevisningen pekar på en av de andra intagna som nu är försvunnen har begått morden. I Eldvittnet är det fortfarande Joona Linna som är den mest framträdande polisen och karaktären. Men i denna bok är han under intern utredning. Det innebär att han endast får röra sig i utkanten av den utredning som historien kretskar kring men givetvis ser Joona samband som ingen annan ser och hans roll i utredningen blir avgörande. Precis som tidigare Keplerböcker är det en spännande och obehaglig berättelse som utvecklas i en rasande takt med många inblandade.
Ganska snabbt får jag en aning om vem/vilka jag tror ligger barkom morden vilket visar sig vara rätt. Jag har däremot ingen aning om vad motivet är vilket gör att hela berättelsen blir värd att lyssna på. För motivet är genomtänkt, klurigt men inte helt osannolikt, i historiens kontext. När hela boken är färdiglyssnad är det främst slutet av historien som dröjer sig kvar. Det som berättas när brottet är uppklarat och det enda som återstår är en öppning inför en kommande bok. Denna glimt in i det förflutna som visar lite av vad som hänt med Joona Linna tidigare och som kan förklara varför han beter sig som han gör. Det kan bli upptakten till en riktigt spännande bok. Så nu längtar jag efter en bok som jag inte ens vet om den kommer att skrivas.  Men det är väl ändå högst troligt.
Vad jag  funderar på när boken är utlyssnad är historiens koppling till titeln, inte helt solklar måste jag säga.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

four × five =