Böcker som resesÀllskap

Om nÄgra dagar ska jag Äka till Indonesien och tillbringa en mÄnad dÀr. Detta Àr STORT, det blir min första resa till Asien!!! Det Àr nog till och med lite för stort för att jag ska kunna greppa det fullt ut. Jag kan inte förestÀlla mig hur det ser ut, vad som kommer hÀnda eller hur det kommer att vara. Mer Àn att det kommer bli ett Àventyr! Detta har dock gjort mig vÀldigt handfallen nÀr det gÀller att planera resan. Jag har lÀst pÄ lite, men mest tÀnker jag att det blir nog bra som det blir! Vad jag dock har Àgnat mycket tid Ät Àr att fundera ut vilka böcker jag ska ta med mig. Av Lonley Planet har jag förstÄtt att det inte Àr helt lÀtt att hitta böcker pÄ engelska i Indonesien och gör man det Àr utbudet ganska litet. SÄ det enda rÀtta Àr alltsÄ att ta med lektyr för en hel mÄnad hemifrÄn. Men vilka böcker ska jag vÀlja? Detta har jag grubblat pÄ ett bra tag nu och följande har jag kommit fram till:

Jag mĂ„ste ta med nĂ„gra deckare, rena avslappningsböcker, det blir “Skugga” av Karin Alvtegen och “Den du inte ser”av Mari Jungstedt. Alvtegens bok Ă€r ett sĂ€kert kort, jag har tyckt om alla hennes böcker hittills och har verkligen lĂ€ngtat efter att “Skugga” skulle komma ut i pocket, den kan inte va annat Ă€n bĂ€st! I sommras besökte jag Gotland för första gĂ„ngen och blev hjĂ€lplöst förĂ€lskad i denna otroliga ö. DĂ€rför kĂ€nns det som ett naturligt steg att börja lĂ€sa Jungsteds böcker dĂ„ dessa utspelar sig just pĂ„ Gotland!

Förutom deckare har jag planer pĂ„ att ta med “Svart flicka vit flicka” författad av Joyce Carol Oates. Den verkar vara gripande och intressant. Dessutom Ă€r jag facinerad av denna författare, hur hinner hon skriva sĂ„ mycket?? Jag hinner absolut inte med att lĂ€sa alla hennes böcker! Nu nĂ€r jag sitter hĂ€r och funderar undrar jag om inte en av Paolo Coelhos böcker Ă„ker ner i vĂ€skan, kanske “Pilgrimmsresan”. Den har jag tĂ€nkt lĂ€sa lĂ€nge.

Sen tĂ€nkte jag ta med en bok som kan hjĂ€lpa mig att utveckla mitt skrivande och förhoppningsvis ge mig lite nya idĂ©er, det blir Göran HĂ€ggs “Författarskolan”. Jag vet ingenting om den, men den lĂ€t bra pĂ„ baksidan och den Ă€r inte sĂ„ tjock!  

Mitt senaste pĂ„fund nĂ€r det gĂ€ller böcker och resor Ă€r att ta med en bok som handlar om nĂ„got jag vill lĂ€ra mig mer om. Senast jag var i Tunisien startade jag denna tradition genom att ta med och lĂ€sa en bok om Ayurveda. Denna gĂ„ng Ă€r det Mindfullness som stĂ„r pĂ„ agendan. Jag ska ta med en bok som heter “Mindfullness frĂ„n början” skriven av en dans kvinna som heter Charlotte Mandrup. Det kĂ€nns som en bra idĂ© att Ă„ka till Indonesien och lĂ€ra mig mer om Mindfullness.

Sist men inte minst tÀnkte jag bygga pÄ mina  kunskaper kring projektledarskap, antingen tar jag med en bok som rÀtt och slÀtt handlar om olika aspekter av projektledarrollen eller en bok om motivation, hur man motiverar bÄda sig sjÀlv och andra.

Efter denna genomgĂ„ng inser jag att det Ă€r ganska mĂ„nga böcker jag vill ta med, frĂ„gan Ă€r bara om jag fĂ„r plats med alla…

Morgonbilder frÄn Lund

De dagar jag har möjlighet och orkar försöker jag gÄ en morgonpromenad. Ska jag vara helt Àrlig blir det inte sÄ ofta som jag önskar, men det Àr kanske det som Àr tjusningen. Att en tidig promenad Àr nÄgot som inte hÀnde varje dag. Nu i veckan hÀnde det i alla fall! Jag vaknade av mig sjÀlv prick klockan 06.05 och istÀllet för att somna om (som hade varit mitt vanliga beteende) sÄ gick jag upp, Ät en liten frukost och begav mig ut OCH jag tog med kameran!

Café Ariman

Café Ariman

Kulturen

 Domkyrkan i bakgrunden

Universitetshuset

LĂ„t mig presentera Rulle!

Jag kan skriva nÀsta var som helst. NÀr inspirationen infinner sig spela det ingen roll om jag befinner mig pÄ ett tÄg, ett café, eller hemma hos nÄgon. För det mesta skriver jag mina utkast och texter förhand. Antingen i mitt block, inhandlat för just detta syfte, eller pÄ vilket papper som helst som finns tillgÀngligt. Steg tvÄ blir att bearbeta texten och skriva in den pÄ datorn. Detta göra jag dock helst hemma. För dÀr har jag skapat mig min egna skrivhörna och det Àr dÀr Rulle kommer in i bilden! Rulle och jag trÀffades första gÄngen pÄ campingen Solhaga pÄ FÄrö, utanför Gotland. SÄ fort jag sÄg honom insÄg jag att jag ville ta med honom hem. Detta var dock lÀttare sagt Àn gjort, av frÀmst tre orsaker 1) han var ganska skabbig 2) han skulle behöva fraktas hem och sist men inte minst 3) jag Àgde honom inte.

Rulle Àr alltsÄ en sÄdan Àr stor trÄdrulle som anvÀnds för att rulla upp kabel pÄ. Jag har alltid önskat mig ett bord gjord av en sÄdan gigantisk trÄdrulle och nu hade jag Àntligen hittat en!  PÄ campingen hade han tillbringat de senaste Ären som bord Ät diverse campare. Detta hÄrda liv hade gjort honom ganska skabbig, lite rutten och med nÄgra brÀnnmÀrken om jag ska vara helt Àrlig. Ingen skönhet, men jag kunde definitivt se potential! Med hjÀlp av en slipmaskin och lite fÀrg. Steg ett var att frÄga campingÀgaren om lov om jag fick ta med Rulle hem. Det fick jag men han tyckte nog att jag var lite konstig. Steg tvÄ var att övertyga min pojkvÀn om att lÄta Rulle Äka med oss hem i hans bil, Àven detta lyckades och sedan var vi Àntligen pÄ vÀg!  VÀl hemma visade det sig att Rulle var lite skabbigare Àn jag först trott men min far som Àr expert pÄ att fixa saker tog sig an Rulle och resultatet blev verkligen super! Nu bor Rulle hemma hos mig och utgör en viktig del av min skrivarhörna. Förutom Rulle bestÄr min skrivarhörna av en mysfÄtölj!

För mig Àr det viktigt att ha en egen plats dÀr jag kan skriva och skapa i lugn och ro. Det Àr som om jag gÄr in i en speciell sinnesstÀmning nÀr jag sitter dÀr. Oftast sÀtter jag pÄ datorn och medan den startar igÄng gÄr jag ut i köket och gör en kopp te. Det har blivit nÄgot av en ritual. NÀr bÄde teet Àr fÀrdigt och ett vitt, nytt dokument Àr framplockat i datorn Àr det bara att sÀtta igÄng att skriva.

Nimis

Jag har besökt Nimis tvĂ„ gĂ„nger i mitt liv. Första gĂ„ngen var jag 11 Ă„r och andra gĂ„ngen var nu i helgen, 17 Ă„r senare…
Det Àr inte helt riskfritt att besöka platser man besökt som barn och blivit vÀldigt imponerad av nÀr man blivit vuxen. Risken Àr att man som vuxen inte alls finner platsen lika imponerande och dÀrmed förstöra de barndomsminnen man hade dÀrifrÄn. Med detta i Ätanke funderade jag pÄ om det var vÀrt att ta risken att försötra mina barndomsminnen frÄn Nimis med ett vuxenbesök. Svaret blev ja. SÄ i söndags bar det av och med livet som insats (det Àr verkligen inte helt enkelt att ta sig ner till Nimis) kom jag dit. Jag mÄste sÀga att dessa trÀskulpturer av mestadels drivved fortfarande imponerade pÄ mig! Det Àr ett hÀftigt stÀlle att besöka, dess otillgÀnglighet, konstverkets sÄrbarhet och naturen, stenarna, havet och de sluttande kullarna.

Det finns inga skyltar som visar vÀgen till Nimis, istÀllet fÄr man följa stora N, sprayade pÄ trÀden.

En bit av vÀgen ner till Nimis

Men vad Àr dÄ Nimis?
Nimis Àr ett konstverk som gÄr att finna pÄ Kullaberg i HöganÀs kommun som ligger i nordvÀstra SkÄne.
Nimis Àr byggt av konstnÀren Lars Vilks och det Àr ett konstverk som han fortfarande arbetar med. Uppförane av Nimis började 1980 och pÄgÄr fortfarande. NÀr jag var dÀr i söndags kom Lars Vilks gÄende med nÄgra grenar/brÀder som han spikade fast. Nimis ligger i ett naturreservat och det Àr ganska svÄrt att ta sig dit, han saknar Àven byggtillstÄnd för konstverket vilket har lett till ett antal juridiska processer kring konstverket. Dessa juridiska processer Àr enligt Vilks ocksÄ en del av konstverket.
Lars Vilks har utropat omrÄdet som Nimis stÄr pÄ som en sjÀlvstÀndig stat, Ladonien. För vidare information sök pÄ google eller wikipedia (dÀr jag har hÀmtat delar av ovanstÄende information)

Oavsett vad man anse om Vilks och att han har byggt ett konstverk utan bygglov i ett naturreservat sÄ mÄste jag beundra det faktum att han sÄ ihÀrdigt har arbetat med detta projekt sedan 1980. Att han inte ger upp utan att han fortfarande kommer dit och fixar och donar. PÄ Vilks hemsida www.vilks.net kan man lÀsa följande: Vilks har sedan 1980 besökt platsen över 5000 gÄnger och han har anvÀnt ca 160 000 spik för att bygga och reparera Nimis. Ca 30 000 mÀnniskor besöker Ärligen verken.

Lite fler bilder frÄn mitt besök pÄ Nimis:

FÄnga hösten

För den Àr flyktig, man vet aldrig hur mÄnga vackra höstdagar det kommer att bjudas pÄ. Jag fÄr en kÀnsla av att mÄnga mÀnniskor helt enkelt missar höstens fantastiska skiftningar eftersom de helt enkelt glömmer bort att stanna upp och ta in den. Tar sig tid att se fÀrgerna, lÀgga mÀrke till kastanjerna pÄ marken, höra hur löven knastrar under skorna.

Jag valde att fÄnga delar av hösten med hjÀlp av min kamera. En av stadens parker blev mitt frÀmsta mÄl. PÄ mÄnga sÀtt har jag lÀttare att ta vara pÄ och se detaljer med hjÀlp av kamerans lins. Jag stannar upp tar mig tid, lyssnar och ser mig omkring pÄ ett helt annat sÀtt nÀr jag har med min kamera Àn nÀr jag Àr utan den.

Jag kombinerade min fotopromenad med ett besök pĂ„ biblioteket. Jag lĂ„nade boken “King, en gatuberĂ€ttelse” skriven av John Berger. Under ett dygn fĂ„r lĂ€saren följa hunden King som bor i ett slumomrĂ„de nĂ„gonstans i Frankrike. Historien berĂ€ttas ur Kings perspektiv, hans iaktagelser och tankar kring mĂ€nniskorna och hĂ€ndelse i hans liv. Jag skulle beskriva boken som skarp, avskalad och osentimental. VĂ€l vĂ€rd att lĂ€sa.

4 veckor till avresa

Tiden springer ivĂ€g…nu Ă€r det helt plötsligt bara 4 veckor kvar tills jag Ă„ker till Indonesien. Men lĂ„t mig ta det frĂ„n början. Jag har fĂ„tt möjlighet att Ă„ka till Indonesien. Under en mĂ„nadstid ska jag vara borta och upptĂ€cka denna för mig helt nya plats. NĂ€r jag fick veta att jag skulle fĂ„ Ă„ka dit var det inte mycket jag visste om detta land. Det var frĂ€mst 3 saker jag förknippade med Indonesien – öar, Bali och Suharto.

Men nu har jag börjat lĂ€sa pĂ„, jag har varit pĂ„ biblioteket och lĂ„nat Lonley Planets reseguide till Indonesien. Ett mĂ„ste för varje resenĂ€r! Under mĂ„nga av mina resor, bĂ„de i Europa och Östafrika har Lonley Planet varit oumbĂ€rlig. SĂ„ nu har jag börjat studera denna frĂ€mmande plats!

Jag kan inte vara trogen…

…en bok i taget…

Jag Ă€r en sĂ„dan person som alltid har flera böcker pĂ„ gĂ„ng samtidigt. Hur mĂ„nga beror lite pĂ„… För nĂ€rvarande lĂ€ser jag 4 böcker och lyssnar pĂ„ 2 ljudböcker. Men hur kommer det sig dĂ„ att jag helt enkelt inte fokuserar pĂ„ en bok i taget? Kan ska Ă€r jag för ombytlig och behöver variation? Jag har funderat pĂ„ detta och kommit fram till följande. Jag har ingen TV och anvĂ€nder nog böcker som andra ser pĂ„ TV. Tittar man pĂ„ TV följer man kanske en dramaserie en spĂ€nnande serie och sĂ„ ser man nĂ„gra intressanta dokumentĂ€rerdĂ„ och dĂ„. LĂ„t mig ge ett exempel utifrĂ„n de jag lĂ€ser/lyssnar pĂ„ just nu. Jag behöver alltid fylla pĂ„ mitt behov av deckare sĂ„ just nu lĂ€ser jag Godmorgon midnatt av Reginald Hill. Den andra skönlitterĂ€ra bok jag lĂ€ser Ă€r mer Ă„t dramahĂ„llet, den heter Blond skriven av Joyce Carol Oates. Boken kĂ€nns som en modern klassiker. Den Ă€r riktigt bra, bĂ„de historien och sprĂ„ket. Men samtidigt Ă€r det en mastodont bok pĂ„ över 800 sidor. Jag lĂ€ser intensivt ett par 100 sidor sen tröttnar jag pĂ„ den och lĂ€gger undan den tills andan faller pĂ„ igen. Jag lĂ€ser Ă€ven tvĂ„ faktaböcker, dels Skriv pĂ„ av Elisabeth George och Chockdoktrinen av Naomi Klein. De tvĂ„ ljudböcker jag lyssnar pĂ„ Ă€r DjĂ€vulens fjĂ€der av Minette Walters och Att vĂ€lja glĂ€dje av Kaj Pollack. Dessa böcker ger mig sammantaget en bra blandning!