Sanningen om fallet Harry Quebert är en otroligt stark debut roman av Joel Dicker. Dicker har skapat en historia som håller hela vägen, ett antal gånger tar den vändningar jag inte hade kunnat räkna ut och det är verkligen inte förrän sista sidan är läst som alla bitar faller på plats. En riktigt bra berättelse som jag verkligen rekommenderar! En av de bästa böcker jag läst i år.

Jag har tidigare skrivit om boken här. Då skrev jag följande om handlingen:

Berättarjaget är författaren Marcus Goldman. När boken tar sin början har han skrivit en bästsäljande bok, har levt ett vidlyftigt liv men när det kommer till att skriva bok nummer två tar det stopp. Ingen inspiration eller historia infinner sig och förlaget och hans agent är på honom…det börjar bli bråttom. För att få lite lugn och ro och förhoppningsvis komma igång med skrivandet åker han till sin vän och gamle lärare Harry Quebert som är en hyllad författare och som bor i den lilla lugna staden Aurora vid kusten.
Allt är frid och fröjd tills man hittar liket efter den sedan 33 år försvunna flickan Nola Kellergan i Harry Queberts trädgård. När det framkommer att Harry och Nola haft en relation blir saken komplicerad. Harry misstänkts för mordet på Nola men Marcus vägrar tro på detta och parallellt med polisens utredning drar han igång en egen för att bevisa Harrys oskuld. Samtidigt börjar Marcus skriva en bok om detta märkliga fall som bara blir mer och mer komplicerat ju mer Marcus gräver i det. Boken ger han namnet “Sanningen om fallet Harry Quebert”.

Så var det höstlov och jag tänker mig mys med kaffe, tända ljus och lästid.

 En önskan hade varit att hinna läsa en hel hög med böcker

Men det känns inte realistiskt, min plan är att jag ska börja läsa en ny deckare, känns som att det passar bra så här på höstkanten.

Tänker att det blir Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson. Jag har tidigare läst Askungar,  Änglavakter och Paradisoffer i samma serie.

Jag gillar konceptet, en historia om hur våra handlingar sprider sig som ringar på vattnet och får konsekvenser vi inte kunnat förutse.

Alvtegens bok tar avstamp i en olycka, ett tåg och en bil krockar, till följd av olyckan dör elva personer. Sen backas bandet till fem månader innan olyckan och läsaren får följa tre personer framtill olyckan. Det är Bodil, som väljer att lämna sin man och dra sig tillbaka och skapa ett eget liv utifrån sina egna förutsättningar. Viktoria är Bodils vuxna dotter. Hon är högpresterande med ett arbete som jurist på finansinspektionen. Hon är lyckad men olycklig och börjar träffa en psykolog. Relationen mellan Viktoria och Bodil är minst sagt haltade. Andreas är en framgångsrik arkitekt, som också lyckats privat, gift med Åsa och har två barn och fin villa. Men så ställs hela hans liv på ända då han råkar befinna sig i en juvelerarbutik som blir rånad. Andreas börjar tvivla på det liv han lever och de tankar han tänker vilket får konsekvenser både för honom och hans familj.

Jag börjar läsa med en stor portion nyfikenhet. Karin Alvtegens böcker på S- Skuld, Skam, Saknad och Svek tyckte jag var alldeles strålande då jag läste dem för flera år sedan. Sen blev jag inte så imponerad av hennes En sannolik historia.
Men nyfikenheten försvinner  och läsandet övergår i någon form av tristess, jag läser om dessa tre människoöden men blir inte fångad av det jag läser. Det leder till att jag drar ut på läsandet, läser några sidor då och då men något flow infinner sig inte.
Så vänder det, intrigen och personbeskrivningarna tätnat och intresset ökar och visst binder hon ihop historien på slutet, de tre människoödena och olyckan.

Men det är trots allt något som fattas, Fjärilseffekten blir ok men inte mer än så och skulle jag rekommendera någon bok av Alvtegen skulle det bli någon av böckerna på S. Under läsandets gång tänker jag flera gånger att själva bokidén är strålande men att historien inte når ända fram. I stora delar upplever jag att den går på tomgång. Men så ibland så blixtrar det till och vissa stycken är riktigt bra. Trots att boken är ganska tunn, ca 250 sidor tar det lång tid för mig att läsa den. Jag läser lite då och då men det är ingen bok som jag fastnar i eller funderar över. Jag tänker att det kan vara ett av problemen, att boken inte fastnar hos mig gör att jag  drar ut på läsandet vilket i sin tur försämrar läsupplevelsen.

Av mina föräldrar fick jag tre böcker som jag verkligen önskade mig, Kristina Sandbergs triologi om hemmafrun Maj: Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. 

Så himla glad och förväntansfull är jag över den läsupplevelse som väntar. Jag har läst Att föda ett barn så nu börjar jag direkt med Sörja för de sina. 

Tänker att de kan bli fin höstläsning.