Efter bokmässan blev det en stund över innan min buss skulle ta mig hemåt. Då installerade jag mig på ett café, beställde den största cappuccinon de hade, tog upp min bok och började läsa. När man vanligtvis lever småbarnsliv är det så himla lyxigt att få egentid på ett café tillsammans med en bra bok!

Och boken då? Jo, det var Sanningen om fallet Harry Quebert av Joel Dicker.

Jag som vanligtvis läser en hel hög med böcker parallellt hade denna bokmässhelg bara packat med mig en enda bok och det var ganska skönt att fokusera all lästid på samma historia. På så sätt hann jag läsa ca 300 sidor (av totalt 700) under helgen. Och verkligen komma in i historien.

Berättarjaget är författaren Marcus Goldman. När boken tar sin början har han skrivit en bästsäljande bok, har levt ett vidlyftigt liv men när det kommer till att skriva bok nummer två tar det stopp. Ingen inspiration eller historia infinner sig och förlaget och hans agent är på honom…det börjar bli bråttom. För att få lite lugn och ro och förhoppningsvis komma igång med skrivandet åker han till sin vän och gamle lärare Harry Quebert som är en hyllad författare och som bor i den lilla lugna staden Aurora vid kusten.

Allt är frid och fröjd tills man hittar liket efter den sedan 33 år försvunna flickan Nola Kellergan i Harry Queberts trädgård. När det framkommer att Harry och Nola haft en relation blir saken komplicerad. Harry misstänkts för mordet på Nola men Marcus vägrar tro på detta och parallellt med polisens utredning drar han igång en egen för att bevisa Harrys oskuld. Samtidigt börjar Marcus skriva en bok om detta märkliga fall som bara blir mer och mer komplicerat ju mer Marcus gräver i det. Boken ger han namnet “Sanningen om fallet Harry Quebert”.

Det är en spännande och komplex historia som byggs upp. Den hoppar i tid och rum och fler olika personer får komma till tals, även om berättarjaget främst tillhör Marcus. Jag tycker väldigt mycket om beskrivningarna samhället Aurora och dess invånare. Känns som att jag varit där och den känslan lyckas Joel Dicker förmedla utan långrandiga miljöbeskrivningar.

Så här 300 sidor in i boken tycker jag den är riktigt bra! Har dock lite svårt att se hur historien ska kunna hållas levande och spännande i ytterligare 400 sidor. Men jag hoppas verkligen att författaren lyckas!