Jag har läst ett utdrag ur Vad jag pratar om när jag pratar om löpning som är Haruki Murakamis senaste bok. Av det jag läst sprids en bra känsla i kroppen.

Han skriver om klokheter värda att funder över och återkomma till.  Så som vikten av att finna och vårda arbetsrytmen i varje projekt. Oavsett om det gäller ett längre skrivprojekt eller löpningen.

Det är en bok jag skulle vilja läsa i sin helhet, med en kopp te bredvid mig och en penna i handen. Det känns som en bok fylld med eftertänksamhet som jag skulle vilja stryka under och komma tillbaks till.

På Murakamis hemsida finns mer information om honom och hans böcker.

Flickvännen av Karolina Ramqvist fick mycket uppmärksamhet när den kom ut 2009. Allt sedan jag läst recensioner av den har jag varit intresserad av att läsa den och när jag hittade pocketutgåvan på biblioteket infann sig tillfället. Så under ett par dagar har alla andra läsprojekt varit pausade och all min lästid har ägnats åt flickvännen.

Flickvännen heter Karin och det är genom hennes perspektiv som historien är uppbyggd. Pojkvännen heter John och hans affärsverksamhet befinner sig på andra sidan lagen. Då berättelsen tar sin början har John gett sig ut på ett av sina jobb, vad han gör, vart han är eller när han kommer tillbaka vet Karin inte. En oviss väntan tar sin början för henne och det är inte första gången. Hon befinner sig i deras vackra hem med utsikt över vattnet. Det är från denna miljö somKarin berättar för mig som läsare om sitt liv. Hur hon och John träffades, deras förhållande, hennes liv i väntan på honom, hur hon försöker få tiden att gå. Som läsaren får jag även stifta bekantskap med flickvännerna till Johns kompisar. De har, precis som Karin, valt denna livsstil och är de enda som egentligen förstår henne men ändå inte. De vänner och det liv som var hennes innan förhållandet med John är nu väldigt avlägset. Karins mamma och systrar är inte bekväma med hennes val av man, de ser Karin som ett offer för John och hans livsstil, oförmögen att att på egen hand lämna honom.  

Men Karin är inget offer varken för John eller hans kriminell livsstil, hon har med ovanligt öppna ögon och skarp blick gått in i förhållandet med John. Hon tar det onda med det goda och är medveten om hur spelreglerna ser ut. Det goda kan representeras av den lyxiga villan de bor i som Karin fick i allahjärtans-dagspresent.  All väntan och oro är delar av det onda. Men trots att hon vet vad som gäller ställer känslorna och oron till oreda i hennes inre.

Jag sugs in i Karin liv och berättelse. Det känns som att hon är en verklig person som berättar sin historia, att hon existerar och att hennes liv pågår parallellt med mitt. En riktigt bra läsupplevelse.

Det mesta inför midsommar är planerat; maten (traditionell midsommarmat + grillning), platsen (i skogen vid havet) och sällskapet ( några av de människor som står mig allra närmast och katterna givetvis!). Så, nu återstår det bara att bestämma vilka böcker som ska få följa med. Jag tänker att det nog inte kommer bli så mycket lästid men trots det måste jag ta med mig några olika böcker. Det är ju omöjligt att i förväg veta vilket typ av bok jag vill ägna mig åt.

Just nu lutar det åt:

1) Deckaren Alla de stillsamma döda av Anna Jansson, som jag redan påbörjat.

2) Norwegian Wood av Haruki Murakami. Jag blir bara mer och mer intresserad av denne författare, men trots det kommer jag inte tillskott och börjat läsa någon av hans böcker. Så kanske till midsommar?

3) Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger. Jag blev fäst vid hennes första bok Tidsresenärens hustru  ser fram emot Själens osaliga längtan. På hennes hemsida står det att läsa att det är en spökhistoria som utspelar sig kring Highgatekyrkogården i London. Förutom en hel drös med intressant information om både författarinnan och hennes verk finns där även bilder från Highgatekyrkogården som hon själv har tagit.

Men jag skulle också kunna tänka mig att läsa Askungarav Kristina Ohlsson eller Flickorna i Villette av Ingrid Hedström. Svåra men angenäma val : )

Istället för att börja läsa någon bok ur den hög med sommarläsning som jag plockat fram valde jag två helt andra böcker. Den ena lånad av mamma; Alla de stillsamma döda av Anna Jansson och den andra lånad av bibliotektet; Flickvännen av Karolina Ramqvist.

I mina lurar lyssnar jag på Helena von Zweigbergks egen uppläsning av sin bok Sånt man bara säger.

Det är en stillsam historia om omvälvande omständigheter i huvudpersonen Susannes liv.

Susanne är 53 år och hon har levt så pass länge att hon känner sig fri att göra de val som passar henne men som inte tillhör normen. Av olika orsaker har hon valt att dra sig undan och leva sitt liv i ensahemt. Hon har slutat på sitt arbete, avsluta sitt förhållande och flytta ut till ett hus på landsbyggden där hennes enda sällskap är en liten kattunge som hon kallar för Katten. Livet går sin gilla gång tills Susannes syster Louise ringer. Hennes liv är struligt, hon och hennes tonårsson Jonas håller på att bli vräkta från sin lägenhet. Kan Jonas komma och bo hos henne tills Louise har fixat till deras liv? Susanne vill inte, hon vill leva i sitt hus i lugn och ro, avskild från allt och alla. Men hon säger ja, det finns inget annat val.

Historien är inte lika gripande eller engagerande som hennes tidigare bok  Ur vulkanens mun men jag tycker om den. Jag upplever inget starkt driv om att få veta hur det går, det är inget problem att jag inte lyssnar på boken på några dagar. Men samtidigt finns Susanne, Jonas och Louise öde inom mig. Jag känner med dem, vill veta på vilket sätt allting kommer att bli. Så jag lyssnar klart på boken i sakta mak.

Några tankar kring boken Häst häst tiger tiger av Anita Ahrens. 

Evelita, eller Vita, som är bokens huvudperson, har inte haft det så lätt de senaste åren. Då hon som skoltrött juridikstuderande får arbeta på en välgörenhetsorganisation med den karismatiske Theodor som chef ser livet ljust ut. Att Theodor blir Vitas älskare är ett extra plus, åtminstone till en början. Men livet tar en tråkig vändning då Vita upptäcker att saker och ting inte står rätt till i organisationen. För att dölja sina egna smutsiga förehavanden skyller Theodor alla oegentligheter på Vita.  För att hämnas på Theodor börjar hon gräva i hans förflutna vilket visar sig vara varken problemfritt eller ofarligt.   

Bokens ambition är att vara både spännande samt lyfta fram den etiska problemtiken angående organhandel mellan rika och fattiga människor i olika delar av världen. För mig fungerar inte riktigt den spännande biten, jag tycker helt enkelt inte att historien är speciellt spännande. Intressant, absolut och  visst undrar jag hur det kommer att gå för Vita med så där spännande att jag sitter och biter på naglarna och bara måste läsa en sida till blir det inte.

Jag gillar däremot att den etiska problemtiken angående organhandel tas upp. I boken säger en av  karaktärerna: ” Etik är en lyx för de friska”, vilket tåls att tänka på. Det kanske är en sak att diskutera t ex organhandel rent teoretiskt än om man själv eller någon man håller av är personligt drabbad… 

Vita är en karaktär jag fastnar för, hon är lite av en ensamvarg. Efter att hon blivit dömd för svindleri är hon vingbruten och hon hyr ett litet hus vid havet som heter Vågspel. Jag tycker om att följa Vitas liv, hur hon sakta men säkert bygger upp en ny tillvaro efter att ha kraschlandat. Om det skulle skrivas någon mer bok med Vita i huvudrollen är det något jag förmodligen skulle läsa.

 Jag gillar när författare skapar ovanliga namn till sina karaktärer och dessutom gör platser så som Vågspel till en av boken personligheter. I dessa avseenden har Ahrens lyckats väl.

Jag planerar aldrig min läsning, utan läser helt enkelt den bok som jag känner för. Men nu när sommaren är här har jag tittat igenom mina bokhyllor och tagit fram några olästa böcker som jag funderar på att läsa i sommar:

Sen får vi se om jag verkligen läser dessa böcker eller några helt andra, det blir ju oftast inte som man har tänkt sig…