När barnet har lagt sig är Michaels Nyqvists självbiografiska bok som handlar om hur han som barn får veta att han är adopterad och sökandet efter sina biologisk föräldrar och omformandet av sin egen identietet.
Jag lyssnade på När barnet har lagt sig som ljudbok och det är Michaels Nyqvist själv som läser sin bok vilket ger den mer djup och känsla.
En bra bok med en känsla som stannar kvar, men inte wow.
Damernas detektivbyrå är egentligen den enda bok av Alexander McCall Smith som jag gillat. När jag försökt mig på andra böcker av honom har jag funnit dessa tråkiga, smått ytliga och utan något som helst driv i historien. Men så tänkte jag göra ett nytt försök och lånade Livet på Scotland Street 44 som ljudbok på biblioteket. Och till min stora förvåning så gillade jag den. Den kändes som en lagom novemberbok, lättsam och ganska mysig. En bra bok om man inte vill behöva fundera så mycket utan mest lyssna. Hade jag läst den som bok hade jag förmodligen tröttnat ganska fort, men som ljudbok, i kombination med en annan syssla är den perfekt.
Livet på Scotland Street 44 handlar helt enkelt om några av de människor som bor i huset som ligger på denna adress. Bland andra får läsaren lära känna underbarnet Bertie, 5 år, som helt plötsligt börjar revoltera mot sin mamma och hennes planer för hans liv, självupptagne Bruce som delar lägenhet med Pat, som tagit en paus från sina universitetsstudier och är inne på sitt andra sabbatsår.
McCall Smith gör det relativt enkelt för sig då bokens röda tråd är att personerna bor i samma hus men deras liv är egentligen inte sammanvävda på något finurligt sätt. Några känner varandra, andra inte. Men har man bara inte för höga förväntningar fungerar det fint.
Trots att Livet på Scotland Street 44 visade sig vara en positiv upplevelse har jag en känsla att det kommer att dörja ett bra tag innan jag ger mig på någon annan av MacCall Smiths böcker.
Jag tycker det är oerhört läskigt med människor med två personligheter, som är så olika att de omöjligt kan mötas. En sådan människa är Kambilis far i boken Lila Hibiskus av Chimamanda Adichie. Utåt sett är han en person som tar hand om sin familj och som bryr sig om samhället, han stöttar och står upp för det som är rätt. Inom hemmets fyra väggar är han det motsatta, han misshandlar sin fru och sina barn, både fysiskt och psykiskt om de gör minsta avsteg från de han betraktar som rätt och riktigt.
Räddningen för Kambili och hennes bror Jaja blir den tid de får bo hos sin faster och sina kusiner där de får en inblick i ett helt annat liv som kantas av respekt och kärlek för varandra. Tiden hos mostern blir början till slutet på livet som Kambili och Jaja är vana vid.
Lila Hibiskus är absolut läsvärd, lätt att komma in i, viktig och så verklig. Trots att jag aldrig varit i Nigeria får jag genom boken en känsla av maten, klimatet, stämningar och människor. Detta är en bok som jag känner har gjort mig rikare, både på tankar och upplevelser.
Jag har tidigare läst En halv gul sol av samma författare.
Lördagen började med en förmiddagspromenad och caféfrukost. Först frukost och prat, sen kaffe och bok.
Det lästes Niceville av Kathryn Stocket
och
Spöa döden av Josh Bazell.
Det känns som två väldigt olika debutromaner. Spontant känner jag inte för att läsa Spöa döden. Varken omslaget eller baksidetexten tilltalar mig. Men jag funderar ändå på att läsa den, vidga mina vyer.
Efter frukost blev det ett besök på biblioteket och några ljudböcker lämnades tillbaka och några andra fick följa med hem. Det är egentligen helt fantastiskt att ha tillgång till så mycket litteratur, att bara kunna låna precis vad man vill.
Ibland blir det lite tid över. Då är det fint att passa på att gå på café, dricka kaffe, skriva några rader och läsa några sidor.
Av helgen önskar jag mig mycket lästid. Om jag får det tänker jag fortsätta att läsa 3 påbörjade böcker:
Nu är jag hemma igen efter nästan en hel vecka i huvudstaden. Jag hann påbörja båda böckerna jag hade med mig.
Sista boken från Finistère är lika Bodilbra som Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och Priset på vatten i Finistère . Precis som titeln avslöjar handlar boken om Bodils sista tid i sitt hus i Finistère innan hon tvingas lämna det. Varför har jag fortfarande inte fått reda på.
Niceville har höjts till skyarna av så många att jag var rädd för att förväntningarna skulle sänka mitt intryck av boken. Men icke, efter 185 lästa sidor kan jag konstatera att jag är fast i historien. Jag hoppas att det håller i sig.
Jag åker bort ett litet tag, förenar nytta med nöje. Ska lära mig nya saker och träffa finaste vännerna! Med mig på resan har jag Niceville som jag planerar att läsa innan jag ser filmen och klokheter från Bodil i form av Sista boken från Finistère och alla mina nya ljudböcker såklart!
Jag har laddat ipoden med en hel drös nya ljudböcker! Jag tycker att både höst- och vinterpromenader blir så mycket roligare om man har en bra bok att lyssna på.
Det blev blandad kompott:
Jo Nesbøs första bok Fladdermusmannen. Känns verkligen på tiden att jag bekantar mig med hans författarskap!
Katarina Mazettis Blandat blod är en historisk roman. Egentligen är det inte min typ av bok, men jag brukar ju gilla Mazettis böcker så jag ger den en chans.
Min generella uppfattning är att Alexander Maccall Smiths böcker är alldeles för pysmysiga. Men det kan ju passa nu i höstmörkret och eftersom jag bara läst Damernas detektivbyrå tänkte jag försöka med en till av hans böcker. Det blir Livet på Scotland Street 44 som ska handla om människorna som bor på just denna adress.
Det stora huset är Nicole Krauss senaste bok. I centrum av historien står ett skrivbord och boken följer detta skrivbord och dess olika ägare. Jag gillar konceptet men har en känsla av att den kan bli något rörig som ljudbok och kanske passar bättre att ta till sig som bok. Men det återstår att se. I vilket fall ser jag väldigt mycket fram emot att lyssna på den.
Sist men inte minst tänkte jag lyssna på några deckare avSjöwall- Wahlöö, närmare bestämt: Roseanna, Mannen på balkongen och Mannen som gick upp i rök.
