Helgens litteratur

I helgen har jag varit och hÀlsat pÄ slÀkt och vÀn. Men lite lÀstid har jag hunnit med. Under resan lyssnade jag klart pÄ ljudboken Caipirinha med döden av Maria Ernestam och pÄbörjade Hetta av Ian McEwan.

Jag pÄbörjade boken Dimmornas lek av Kate Morton.

Jag har lÀst senaste numret av  ViLÀser.

Och lÀst min första Manga Death Note del 1.


Allt Àr bara bra, tack

Allt Àr bara bra, tack Àr Moa Herngrens roman om Lea och Michel och deras förhÄllande.

Lea bestĂ€mmer sig för att ta en paus frĂ„n jobbet och livet i Sverige och bo i Paris ett tag.Men det blir inte riktigt sÄ fantastiskt som hon tĂ€nkt sig. De Ă€r inte lĂ€tt nĂ€r man varken kan sprĂ„ket eller har nĂ„gra vĂ€nner… Men sĂ„ över en natt förĂ€ndras allt dĂ„ hon trĂ€ffar konstnĂ€rskillen Michel. Han Ă€r vacker, karismatisk och underbar pĂ„ alla sĂ€tt och vis. De inleder en kĂ€rlekshistoria och Lea kan inte fatta att hon verkligen Ă€r tillsammans med Michel. SmĂ„ orosmoln dyker tidigt upp i förhĂ„llandet, t ex det faktum att Michel alltid Ă€r pank och att Lea fĂ„r bekosta hans extravaganta vanor. Men vad Ă€r pengar nĂ€r man funnit kĂ€rleken?

Lea blir gravid och hon och Michel bestÀmmer sig för att flytta till Sverige men livet i Sverige blir inte alls vad Lea har tÀnkt sig.

Allt Ă€r bara bra tack, Ă€r en högst relevant bok om ett destruktivt förhĂ„llande. För mig var det en “ont i magen”-bok, det Ă€r jobbigt att lĂ€sa nĂ€r man anar att det inte kommer att gĂ„ sĂ„ bra… Ibland upplever jag boken som lite för pratig och utförlig och tror att historien skulle mĂ„ bra av att kortas ner nĂ„got.

I en klass för sig

Jag har nyligen lÀst ut  Curtis Sittenfeld debutroman, I en klass för sig.

Historien kretsar kring Lee Fiora som under fyra Är gÄr pÄ en exklusiv internatskola utanför Boston. Lee Àr inte alls en typisk Ault-elev. Hon kommer frÄn en medelklass familj och har pÄ eget bevÄg valt att söka till Ault dÀr hon fÄr möjlighet att gÄ high school tack vare ett stipendium.  Men tiden pÄ Ault blir inte helt enkel. Boken skildrar vÀl de kÀnslor av utanförskap och osÀkerhet som Lee kÀnner och hur det pÄverkar hennes beteende och de val hon gör under studietiden pÄ Ault.

Jag finner bokens handling intressant delvis eftersom den utspelar sig pÄ en internatskola. PÄ Ault rÄder egna spelregler och klass, status och popularitet Àr hÄrd valuta.  Historien berÀttas av Lee och Àr skriven lite som en dagbok med redogörelser över hÀndelser och tankar kring  olika personer i Lees liv. Det sÀgs att  Curtis egna erfarenheter av att vara elev pÄ en internatskola ligger till grund för boken. Curtis mamma undervisade pÄ en privatskola dÀr bÄde hon och hennes syskon gick och sedan gick Curtis pÄ en exklusiv skola utanför Boston.

En nackdel med boken Àr att den Àr för lÄng! Jag tror att berÀttelsen hade mÄtt bra av att förkortas och dÀrmed fÄ ett skarpare fokus. Men I en klass för sig Àr helt klart lÀsvÀrd.

Caipirinha med döden

Jag gillar varken Caipirinha eller döden. Men Maria Ernestams böcker tycker jag dÀremot om, sÄ jag har börjat lyssna pÄ just Caipirinha med döden. En bok som kÀnns bÄde annorlunda i sitt upplÀgg och ovÀntad, jag har ingen aning om vilken riktning historien kommer att ta.

Den handlar om Erika som lever ett bra Ätminstone utÄt sett. Hon trivs bra med livet som innefattar ett jobb hon trivs med, vÀnner och sambon Tom. Allt rÀmnar den dagen Tom sÀger att han vill ta en paus frÄn deras förhÄllande. NÀr döden kommer pÄ besök bjuder Erica in honom, vilket givetvis fÄr konsekvenser.

Det Àr Eva Röse som Àr upplÀsare av boken och jag var lite tveksam. Men Àn sÄ lÀnge fungerar det över förvÀntan, hon passar som Erica.

Till skillnad frÄn Högre Àn alla himlar Àr detta en bok jag lÀngtar till, jag lyssnar sÄ fort jag fÄr en chans och funderar pÄ vart historien Àr pÄ vÀg.

Höger Àn alla himlar

Högre Àn alla himlar Àr en ganska vardaglig berÀttelse om 6 vÀnner i 30-40 Ärs Äldern. I denna första bok av 3 fÄr vi följa kompisgÀnget frÄn millennieskiftet och tre Är fram i tiden. Det tidstypiska bÄde referenser till musik och hÀndelser (11 september och mordet pÄ Anna Lindh) finns med som en kuliss till berÀttelsen och pÄverkar karaktÀrerna pÄ olika sÀtt.

Eftersom boken Àr ganska lÄng, drygt 500 sidor, finns det gott om tid att lÀra kÀnna karaktÀrerna och deras inbördes relationer. Men trots denna fördel Àr det ingen bok jag fastnar för helt. Jag har lyssnat pÄ ljudboken pÄ vÀg till och frÄn jobbet men har inte kÀnt nÄgon lÀngtan till att lyssna pÄ den vid nÄgot annat tillfÀlle. Det har liksom rÀckt.Det Àr trevligt att lÀra kÀnna och följa karaktÀrernas liv, men berÀttelsen skapar inget sug efter att fÄ veta mer. DÀrmed Àr jag inte helt sÀker pÄ att jag kommer att lyssna pÄ eller lÀsa de kommande tvÄ böckerna.

UpplÀsare av ljudboken Àr Katarina Ewerlöw och vanligtvis tycker jag hon Àr en av de bÀsta upplÀsarna. Men denna gÄng Àr det lite för mycket radioteatern över upplÀsningen. Jag föredrar nÀr sjÀlva upplÀsningen Àr lite mer nedtonad. Det drog nog ner mitt intryck av boken nÄgot.

TvÄ filmer jag lÀngtar efter

Jag har fÄtt veta att tvÄ böcker jag tycker mycket om har blivit film!

Norwegian Wood, den har Ànnu inte kommit till Sverige, men vill du lÀsa om filmen, dess handling och tillkomst finns hÀr en blogg. Efter att ha sett trailern kan jag konstatera att den bild jag gjort mig av miljöerna, stÀmningen och karaktÀrerna givetvis Àr en helt annan. Men jag tror att den tolkning som gjort av filmmakarna Àr vÀldigt fin och att det finns plats för bÄda tolkningarna hos mig!

Inte heller No och jag har kommit till Sverige Àn. Jag lÀste nyheten och sÄg trailern pÄ bokhora och jag har en kÀnsla av att jag kommer tycka vÀldigt bra om filmen.

Nu hoppas jag bara att vĂ€ntan pĂ„ filmerna inte blir allt för lĂ„ng…

Orakelnatten av Auster

Orakelnatten Àr utlÀst och mina tankar kring den Àr blandade. Det Àr en historia med en stark början som det Àr omöjligt att vÀrja sig för, man dras med i den historia som mÄlas upp.

Det Àr en historia med mÄnga lager. Den kan liknas vid en babushka, en rysk docka som gÄr att dela och inuti finns en lite mindre docka och inuti henne en Ànnu mindre docka.

Navet i Orakelnatten Àr författaren Sidney Orr. NÀr boken tar sin början hÄller han pÄ att ÄterhÀmta sig frÄn en allvarlig sjukdom. Under en av sin dagliga promenader hittar han en liten pappershandel dÀr han inhandlar en blÄ skrivbok frÄn Portugal. I skrivboken börjar han författa den första historien han skrivit pÄ vÀldigt lÀnge. I berÀttelsen han skriver finns en bok som han kallar Orakelnatten. Parallellt med denna berÀttelse försöker sig Sid Àven pÄ att skriva ett filmmanus. Det han skriver och hans verkliga liv lÀnkas samman pÄ olika mer eller mindre otroliga sÀtt.

IdĂ©erna som boken bygger pĂ„ Ă€r bĂ„de originella och intressanta, Auster kan verkligen konsten att berĂ€tta. TyvĂ€rr upplever jag det som att historien tappar lĂ€ngs vĂ€gen och att slutet och “upplösningen” inte motsvara mina förvĂ€ntningar. FörvĂ€ntningar som var ganska höga med tanke pĂ„ att början Ă€r riktigt bra. NĂ€r sista sidan Ă€r lĂ€st kĂ€nner jag lite “jaha, det var det”. Men trots det var det en fin lĂ€supplevelse och jag tĂ€nker att det kanske Ă€r jag som har missat nĂ„got? Kanske kommer jag att lĂ€s om den nĂ„gon gĂ„ng för att kunna besvara frĂ„gan.

Jag kommer att fortsÀtta lÀsa Auster och nÀst pÄ tur stÄr New York-triologin som redan vÀntar i min bokhylla. Men det fÄr vÀnta ett tag. Jag brukar inte lÀsa flera böcker av samma författare efter varandra.

Röda HÀnder

Handlingen i Röda HÀnder pendlar mellan att utspela sig pÄ 1970-talet och  i nutid. Historiens huvudperson Àr en man som under sin studietid pÄ 70-talet arbetade extra pÄ HovedbanegÄrdens turistinformation i Köpenhamn. DÀr hjÀlper han en tjej att hitta ett hotellrum och de trÀffas Àven ett par gÄnger. Innan hon hastigt försvinner ur hans liv fÄr han en nyckel till ett förvaringsfack pÄ HovedbanegÄrden av henne. Hans liv gÄr vidare men han slutar aldrig att undra över den unga kvinnan han trÀffat. 15 Är senare korsars deras öden Äter och parallellt med deras liv i nutid uppdagas historien om vem hon egentligen var.

Röda HÀnder Àr det tredje boken jag lÀser av den danske författaren Jens Christian Gröndahl. Den första boken jag lÀste var Lucca och den gjorde ett vÀldigt starkt intryck pÄ mig. Den hamnar pÄ listan bland de bÀsta böcker jag lÀst. Den andra boken hette Tystnad i oktober och den minns jag knappt. Och nu har jag alltsÄ lÀst Röda HÀnder, den hamnar nog mitt emellan de föregÄende.

I denna bok Àr Gröndahls starkaste kort sprÄket. Det Àr vackert, mÄnga gÄnger poetiskt. TyvÀrr dÀmpas dessa intryck av att varken historien eller karaktÀrerna hÄller hela vÀgen. Jag tror det Àr medvetna val frÄn författarens sida att inte berÀtta för mycket, att lÄta en hel del vara dolt. Men för mig för det en negativ effekt. Jag upplever det som att boken saknar substans.

SÄ efter 3 lÀsta böcker av författaren kan jag konstatera att Lucca fortfarande Àr den överlÀgset bÀsta.