Handlingen i Röda Händer pendlar mellan att utspela sig på 1970-talet och  i nutid. Historiens huvudperson är en man som under sin studietid på 70-talet arbetade extra på Hovedbanegårdens turistinformation i Köpenhamn. Där hjälper han en tjej att hitta ett hotellrum och de träffas även ett par gånger. Innan hon hastigt försvinner ur hans liv får han en nyckel till ett förvaringsfack på Hovedbanegården av henne. Hans liv går vidare men han slutar aldrig att undra över den unga kvinnan han träffat. 15 år senare korsars deras öden åter och parallellt med deras liv i nutid uppdagas historien om vem hon egentligen var.

Röda Händer är det tredje boken jag läser av den danske författaren Jens Christian Gröndahl. Den första boken jag läste var Lucca och den gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Den hamnar på listan bland de bästa böcker jag läst. Den andra boken hette Tystnad i oktober och den minns jag knappt. Och nu har jag alltså läst Röda Händer, den hamnar nog mitt emellan de föregående.

I denna bok är Gröndahls starkaste kort språket. Det är vackert, många gånger poetiskt. Tyvärr dämpas dessa intryck av att varken historien eller karaktärerna håller hela vägen. Jag tror det är medvetna val från författarens sida att inte berätta för mycket, att låta en hel del vara dolt. Men för mig för det en negativ effekt. Jag upplever det som att boken saknar substans.

Så efter 3 lästa böcker av författaren kan jag konstatera att Lucca fortfarande är den överlägset bästa.