Jag har inte läst Flygts hyllade bok Underdog. Det har inte blivit och ska jag vara ärlig är barndomsskildringar inte vad jag helst läser. Men Torbörn Flygts namn är ett sådant jag hör då och då i boksammanhang så jag var nyfiken på hans författarskap. När jag hittade Outsider som ljudbok på biblioteket tyckte jag det var dags att bilda mig en uppfattning om Flygts skrivande.

Outsider är en fortsättning på Underdog och jag tror det är en klar fördel om man läst Underdog innan man ger sig i kast med Outsider. Men jag hade stor behållning av boken oavsett så det är inget måste.

Outsider handlar om Johan Kraft, hans flickvän Helena, mamma Bodil, syster Monika och hennes dottern Natalie. Det är tidigt 80-tal när berättelsen tar sin början och  Johan har lämnat sin arbetarbakgrund i Malmö för akademikerstaden Lund där han börjat plugga juridik. Han bor på Malmö Nation och man får följa honom, Helena och kompisarna på korridoren genom studentlivets med och motgångar. I Malmö bor mamma Bodil och systern Monika och systerdottern Natalie. Även deras levnadshistorier blir en relevant del av berättelsen. Ibland görs tillbakablickar till Johans barndom och ibland är det den medelålders Johan med ordnat liv som ger sin syn på saken.

Det är Torbjörn Flygt själv som läser boken på sin fina skånska och det passar så bra! I början funderar jag på om boken är självbiografisk, det känns verkligen som att Johan och de andra finns på riktigt. Jag kommer dock fram till att så är förmodligen inte fallet.

Jag tycker väldigt mycket om boken men jag kan inte sätta fingret på vad som är så bra? Det är en på många sätt alldaglig historia om en grupp människor som jag som läsare får följa under ett antal år. Den är helt enkelt bra, karaktärerna är personer som känns verkliga med goda och dåliga sidor, jag rycks med i deras liv och det är nog där som hemligheten till historien finns. Dessutom är språket ett sådant som passar perfekt till berättelsen. Flygt har hittat rätt ton för alla sina karaktärer vilket höjer läsupplevelsen.

Så här i efterhand kan jag känna att det hade varit roligt att första ha läst Underdog men nu funderar jag på att göra det i efterhand. Eller så läser jag Verkan som jag hittat i bokhyllan och som också verkar väldigt läsvärd!

Outsider resulterade alltså i ett lyckat möte med en för mig ny författare!

Under valborgsledigheten var det hög tid att ägna en del uppmärksamhet åt mina odlingar.

Då upptäckte jag att plantering och omplantering av mina växter blir allra trevligast i sällskap med en ljudbok, så jag började lyssna på Outsider som läses av författaren själv det vill säga Torbjörn Flygt. Jag har inte läst Underdog och hade ingen uppfattning om Outsider. Det är spännande att bara börja lyssna på en ny bok utan några förutfattade meningar om vad som komma skall. Nu är jag en tredjedel in i boken och tycker den är riktigt bra!

Jag valde att ge Denise Rudbergs författarskap en andra chans och har nu lyssnat på Ett litet snedsprång som ljudbok.

Ett litet snedsprång är Rudbergs första bok i genren Elegant crime, kriminalhistorier i överklassmiljö. Jag tycker inte att det håller. Brottet som i denna bok består av att en finansman blir mördad utanför sin lägenhet finns med genom berättelsen som en ytterst tunn röd tråd, nästan för att den måste. Brottet, utredningen och upplösningen är varken spännande originella eller intressanta att läsa om. Istället är det fokus på människorna som till störst del ska representeras av överklassmänniskor, både huvudpersonen Marianne Jidhoff som arbetar som åklagarsekreterare och de personer som florerar i utredningen på olika sätt. Kriminalkommissarien Torsten Ehn ska representera de vanliga människorna utan flödande ekonomiska tillgångar.

Det blir en smått torftig bok som inte lyckas leverera någon intressant kriminalhistoria. På något plan gillar jag att följa karaktärerna och deras liv är något mer nyanserade än i  Rudbergs bok Matilde. Ett litet snedsprång passar bra som ljudbok att lyssna på till och från jobbet då den inte kräver  full uppmärksamhet. Men hade jag försökt läsa den som bok är jag säker på att den inte blivit utläst.

Rödhake är den tredje boken i Nesbøs serie om polisen Harry Hole och den bästa hittills.

Det är fortfarande Harry som är huvudkaraktären men i denna bok utvecklar  Nesbø historien till att bli mer komplex än de tidigare böckerna i serien (Fladdermusmannen och Kackerlackorna). Att böckerna utvecklas och historierna blir mer komplexa tror jag är en av orsakerna till att det har fungerat för Nesbø att skriva så många böcker om Harry Hole.  I de två tidigare böckerna har handlingen fokuserats kring ett fall. I denna bok finns det flera parallella berättelse som utspelar sig både i Oslo under början av 2000-talet och under andra världskriget.  I nutid kretsar historien kring nynazistiska kretsar i Norge och deras ljusskygga verksamhet som Harry blir satt på att utreda.  Händelserna under andra världskriget fokuserar kring norska frontmän som kämpade på Hitlers sida. Och vissa händelser under andra världskriget får konsekvenser i nutiden. Förutom fallen fördjupas också porträttet av Harry och som läsare får man några fler bitar till hans personlighet och privatliv.

Ibland upplever jag att det är lite för många personer inblandrade, jag har svårt att hålla reda på alla. Detta förstärks förmodligen av att jag lyssnar på boken som ljudbok vilket gör det svårare att gå tillbaka. På det hela taget är det en spännande och intressant historia som målas upp. Det är dock en historia som mest engagerar under själva lyssnandet och mycket av historien har jag redan glömt bort trots att det inte var länge sedan jag lyssnade på den.

Nu får det nog bli en paus med Harry och Nesbø då det blivit 4 Nesbøböcker på några månader. Men jag är fast så jag  kommer helt klart att lyssna eller läsa de kommande böckerna om Harry lite längre fram!

Maisie Dobbs är huvudkaraktären i Jacqueline Winspears böcker som utspelar sig runt 1930-talet i London.

Maisie Dobbs är en ganska ovanligt kvinna för sin tid. Hon är psykolog och privatdetektiv med en egen privatdetektivbyrå där hon hjälper polisen att lösa fall men åtar sig även uppdrag från privatpersoner.  Masies bakgrund är brokig, hon började som tjänsteflicka hos en rik kvinna som märkte att Maisie hade läshuvud och lät henne studera. Under första världskriget jobbade hon sedan som sjuksköterska. Som person är Maisie så perfekt att hon blir irriterande, ett belevat sätt, prydlig, korrekt och klok.

2008 läste jag den första boken som just heter Maisie Dobbs.  Jag blev inte direkt imponerad men tyckte att den var ok.

Och nu har jag lyssnat på den tredje boken Lögnen. 

Lögnen var också ok men inte wow på något sätt. Den ger en lätt underhållning utan att man behöver koncentrera sig. En bra bok att lyssna på till och från jobbet.

En ledig dag tänkte jag slå två flugor i en smäll och lyssna på ljudbok och fixa frukost samtidigt. Ljudboken på agendan var Nesbøs Rödhake. Den tredje boken om Harry Hole och den bästa hittills, så spännade var den att jag tänkte att jag lika bra kunde passa på och baka scones och pressa färsk juice, så hann jag lyssna lite mer…

En perfekt kombination!

Kackerlackorna är Jo Nesbøs andra bok om polisen Harry Hole.

Denna gång blir Harry skickad till Thailand. Tillsammans med den thailändska polisen ska han utreda dödsfallet av Norges ambassadör i Thailand.  Han hittas mördad på ett motellrum och nu är det viktigt att undvika en politisk skandal i Norge.

Egentligen är anti-hjälten Harry en karaktär man stött på förut, alkoholiserad polis, illa ansedd av en del andra poliser och som får viktiga fall som han mot alla odds och på sitt eget sätt reder ut. När jag radar upp det så här känns det inte som böcker jag skulle gilla, men det är det.  Böckerna om Harry Hole har något visst. Jag upplever dem som välskrivna och Kackerlackorna är smart utformad med ett klurigt slut. Under berättelsens gång finns det ledtrådar som gör att man anar hur det ligger till men man kan inte vara helt säker och motiven bakom är inte heller helt klara.

Kackerlackorna är underhållande, lättlyssnad och spännande. När jag skulle börja lyssna på Nesbøs böcker fick jag veta att böckerna blir bättre och bättre och efter att ha lyssnat på två är jag beredd att hålla med. Fladdermusmannen var bra, men Kackerlackorna var snäppet vassare. Vilket båda gott inför framtiden. Jag har lånat den tredje boken om Harry, Rödhake, och har planer på  att börja lyssna på den omgående!