Jag blev barnsligt förtjust i Da Vinci koden, jag tyckte den hade det mesta. Att den delvis utspelar sig på mitt favoritmuseum, Louvren, bättrade bara på min inställning till boken. Efter att den var utläst hade jag och min mormor långa diskussioner om den och sanningshalten i vissa fakta. När Änglar och demoner kom ut fick jag den. Jag läste runt 50 sidor, sedan tröttande jag. Det kändes som en blek kopia av Da Vinci koden. Men nu har jag fått Änglar och demoner som ljudbok och jag har bestämt mig för att ge den en andra chans. Nu har jag lyssnat på de första kapitlen och jag kan meddela att jag är hooked, men visst finns det vissa likheter med Da Vinci koden:

Robert Langdon, professor i religiös symbolik – check

En viktig biroll i form av en ung,  begåvad tjej – check 

Ett bestialiskt mord – check

Ett hemligt brödraskap – check

Mystiska symboler – check

Kända konstnärer / vetenskapsmän – check

En lejd mördare med bisarra böjelser – check

Jag kan tänka mig att konceptet håller för Änglar och demoner också men om de andra böckerna av Brown inte innehåller några nyskapande moment så får jag nog lyssna/läsa dem med några års mellanrum…

        Lika som bär  hela bunten eller har Herr Brown vågat sig på någon förnyelse?