Bok att lÀngta efter

Förutom att jag ser fram emot GennĂ€s nya bok i augsuti sĂ„ finns det en annan bok som jag lĂ€ngtar efter som slĂ€pps redan i april!  Det Ă€r Johan Theorins bok BlodlĂ€ge. Bok 3 av 4 dĂ€r alla utspelar sig pĂ„ Öland, en bok för varje Ă„rstid. Jag  tyckte verkligen  om de första tvĂ„ Skummtimmen och NattfĂ„k sĂ„ jag har höga förvĂ€ntning.

Jag och noveller

SÄ lÀnge jag kan minnas har jag varit skeptisk till novellformatet. Jag har helt enkelt tvivlat pÄ dess förmÄga att pÄ nÄgra fÄ sidor förmedla en hel berÀttelse. NÀr jag ÀndÄ lÀst en novell som lyckats med detta konststycke har jag sett det som ett undantag och har inte övertygats om att genren Àr nÄgot för mig. Men jag har pÄ allvar börjat ompröva min tidigare orubbliga tes. Novellformatet har sina fördelar. Att de Àr korta innebÀr att jag hinner lÀsa en hel novell Àven nÀr tiden tryter. Det Àr Àven fascinerande hur en skicklig novellförfattare kan komprimera sin text och fÄ ut ochförmedla essensen pÄ bara nÄgra fÄ sidor.

Parallellt med Presidentens hustru har jag börjat lÀsa novellsamlingen Ingen hör hemma hÀr mer Àn du av Miranda July. Den Àr skruvad, ovÀntad och full av berÀttarfantasi. Jag tycker mer om vissa noveller och mindre om andra, nÄgra kan inte beskrivas som nÄgot annat Àn klockrena.

Samma sak, varenda Ă„r

I slutet av varje Är uppstÄr samma dilemma, att hitta en passande kalender att anteckna stort och smÄtt i under det kommande Äret. I Är har jag  en Paulo Coelho-kalender. Det enda som egentligen har med författaren att göra Àr att det varje vecka finns tÀnkvÀrt ett citat frÄn nÄgon av Coelhos böcker. Kalendern Àr illustrerad av Catalina Estrada. En fin kalender helt enkelt!

Milleniumtriologin

Jag har sett första delen av Millenium pÄ svtplay.se. Det fÄr mig att tÀnka pÄ sommaren 2007 dÄ jag upptÀckte Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Mina starkaste minnen frÄn den sommaren Àr en underbar resa till Norge och Milleniumtriologin.

Under en intensiv period lyssnde jag pÄ de tvÄ första böckerna. De var bereondeframkallande. MÀnniskor i min omgivning kunde inte förstÄ att jag blev sÄ uppslukad, tills de sjÀlva lÀste/lyssnade pÄ dem.  NÀr MÀn som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden var fÀrdiglyssnade uppstod ett ofrivilligt vakum. Det resulterade i att jag köpte den inbundna versionen av Luftslottet som sprÀngdes i nÀrmaste matvarubutik. Att min vana trogen vÀnta tillsboken kom ut i pocket eller stÀlla mig i kö pÄ bibliotekt fanns  inte. NÀr sista boken var utlÀst kÀnde jag bÄde lÀttnad och saknad. LÀttad över att ha fÄtt veta hur allt gick, saknad för att det var sista boken. DÀr fanns lösa trÄdar som lÀtt hade kunnat plockats upp i en 4e bok om inte livet velat nÄgot annat.