Med Kärlekens historia av Nicole Krauss gjorde jag misstaget att pausa mitt i boken. Det gjorde att jag inte riktigt fick grepp om historien. Vilket var väldigt synd, min behållning av boken blev inte så stor. Det misstaget tänker jag inte begå fler gånger när det gäller Nicole Krauss böcker. Nu lyssnar jag på Krauss senaste bok Det stora huset som ljudbok. Och jag lyssnar noga och koncentrerat. Vill inte missa en enda mening.

Berättelsens nav är ett gammalt skrivbord som under sin livstid har olika ägare. Boken väver samman de olika ägarnas livshistorier. Jag är ännu i bokens början där jag fått stifta bekantskap med författaren Nadia. Under 1970-talets början träffar hon den chilenske poeten Daniel  i New York. Av honom får Nadia skrivbordet. Hon ska ta hand om det åt Daniel tills han kommer tillbaka från Chile. Vilket han aldrig gör.

Jag lyssnade på Nadias historia under en höstpromenad med min kamera och tog dessa bilder som jag tycker harmonierar med känslan av ensamhet och  känslan av att kämpa som jag tycker berättelsen om Nadia utstrålar.

När barnet har lagt sig är Michaels Nyqvists självbiografiska bok som handlar om hur  han som barn får veta att han är  adopterad och sökandet efter sina biologisk föräldrar och omformandet av sin egen identietet.

Jag lyssnade på När barnet har lagt sig som ljudbok och det är Michaels Nyqvist själv som läser sin bok vilket ger den mer djup och känsla.

En bra bok med en känsla som stannar kvar, men inte wow.

Damernas detektivbyrå är egentligen den enda bok av Alexander McCall Smith som jag gillat. När jag försökt mig på andra böcker av honom har jag funnit dessa tråkiga, smått ytliga och utan något som helst driv i historien. Men så tänkte jag göra ett nytt försök och lånade Livet på Scotland Street 44 som ljudbok på biblioteket. Och till min stora förvåning så gillade jag den. Den kändes som en lagom novemberbok, lättsam och ganska mysig. En bra bok om man inte vill behöva fundera så mycket utan mest lyssna. Hade jag läst den som bok hade jag förmodligen tröttnat ganska fort, men som ljudbok, i kombination med en annan syssla  är den perfekt.

 Livet på Scotland Street 44 handlar helt enkelt om några av de människor som bor i huset som ligger på denna adress. Bland andra får läsaren lära känna underbarnet Bertie, 5 år, som helt plötsligt börjar revoltera mot sin mamma och hennes planer för hans liv, självupptagne Bruce som delar lägenhet med Pat, som tagit en paus från  sina universitetsstudier och är inne på sitt andra sabbatsår.

McCall Smith gör det relativt enkelt för sig då bokens röda tråd är att personerna bor i samma hus men deras liv är egentligen inte sammanvävda på något finurligt sätt. Några känner varandra, andra inte. Men har man bara inte för höga förväntningar fungerar det fint.

Trots att Livet på Scotland Street 44 visade sig vara en positiv upplevelse har jag en känsla att det kommer att dörja ett bra tag innan jag ger mig på någon annan av MacCall Smiths böcker.

Jag har laddat ipoden med en hel drös nya ljudböcker! Jag tycker att både höst- och vinterpromenader blir så mycket roligare om man har en bra bok att lyssna på.

Det blev blandad kompott:

Jo Nesbøs första bok Fladdermusmannen. Känns verkligen på tiden att jag bekantar mig med hans författarskap!

Katarina Mazettis Blandat blod är en historisk roman. Egentligen är det inte min typ av bok, men jag brukar ju gilla Mazettis böcker så jag ger den en chans.

Min generella uppfattning är att Alexander Maccall Smiths böcker är alldeles för pysmysiga. Men det kan ju passa nu i höstmörkret och  eftersom jag bara läst Damernas detektivbyrå tänkte jag försöka med en till av hans böcker. Det blir Livet på  Scotland Street 44 som ska handla om människorna som bor på just denna adress.

Det stora huset är Nicole Krauss senaste bok.  I centrum av historien står ett skrivbord och boken följer detta skrivbord och dess olika ägare. Jag gillar konceptet men har en känsla av att den kan bli något rörig som ljudbok och kanske passar bättre att ta till sig som bok. Men det återstår att se. I vilket fall ser jag väldigt mycket fram emot att lyssna på den.

Sist men inte minst tänkte jag lyssna på några deckare avSjöwall- Wahlöö, närmare bestämt: Roseanna, Mannen på balkongen och Mannen som gick upp i rök.

När det kom till kritan blev jag inte så imponerad av Hypnotisören, Lars Keplers första bok. Trots det valde jag att lyssna på Keplers andra bok Panganinikontaktet som ljudbok.

Även denna bok handlar kommissarien Joona Linna och ett svårt fall. En kvinna hittas död på en fritidsbåt, en man hittas hängd i sin lägenhet och utifrån dessa händelser utvecklas en historia med många infallsvinklar i en rasande fart.

Boken är snabb, spännande och filmiskt skriven. Det är lätt att hänga med i storyn då många händelse återberättas, något jag uppskattar när jag lyssnar på en ljudbok och inte alltid är helt fokuserad på historien men ogillar när jag läser en bok. Spänningen byggs upp så till den grad att det i min mening blir omöjligt att levererar ett fullgott slut. Det blir samma känsla som när jag läst Hypnotisören. 

Slutsatsen är att Panganinikontraktet var spännande så länge  den varade men lämnade inte mycket efter sig när den väl var slut.

Jag ska fånga en ängel av Håkan Östlundh beskrivs som en spännande och brännande aktuell samtidsroman. Perfekt det låter som en bok för mig, tänker jag  och börjar lyssna på som ljudbok. Problemet är att jag aldrig fastnar, förstår varken vart den vill komma eller vad den vill säga. När det visar sig att inte hela boken finns på min ipod är jag inte tillräckligt intresserad av historien för att lösa problemet. Så jag lyssnar inte klart på boken och jag undrar inte ens hur den kommer att sluta. Jag kan konstatera att detta inte var en bok för mig.

Men vad handlar den då om?

Två huvudpersoner, Paul som är polis och frånskild, Ylva som är förläggare och gift. De inleder ett förhållande som givetvis blir mer komplicerat än det var tänkt. Parallellt med deras relation får läsaren följa Ylvas liv som förläggare och ett fall som Paul jobbar med. En oengagerad redogörelse,då det  tyvärr är så jag upplever boken.

Kanske ska jag ge Östlundh en chans till, läsa hans serie om kriminalpolisen Fredrik Boman?

Jag har precis lyssnat klart på Edward Finnigans upprättelse som är Roslund och Hellströms tredje kriminalroman. Och även i denna finns polisen Ewert Grens med.

Jag har läst deras två första böcker Odjuret och Box 21 och i jämförelse med dessa är Edward Finnigans upprättelse inte lika bra. Historien stannar upp, harvar runt och utvecklas alldeles för långsamt.

I grund och botten är det en invecklad historia om dödsstraffets vara eller icke vara. Precis som i Roslund och Hellströms tidigare böcker innehåller historien en del twistar och inget är helt svart eller vitt, varken personer eller händelse. Även om det är en bok med ett relevant och viktigt ämne så når den inte riktigt upp till samma standard som de tidigare böckerna.  Men det är ingen dålig bok, tvärtom, det känns bara som att författarduon kan bättre.

Uppläsaren är Shanti Roney och han gör ett riktigt bra jobb. Jag tror till och med att han lyfter min upplevelse av boken genom att vara helt rätt uppläsare. Jag skulle gärna lyssna på fler böcker som han läser upp.

Nu behöver jag en paus från Roslund och Hellströms värld men jag är ganska säker på att jag kommer att läsa både Flickan under gatan (som är bok 4) och Tre sekunder (som är bok 5). För böckerna om Ewert Grens har något speciellt.

Nu när sommaren tar över steg för steg och kvällarna blir ljusare och ljusare lyssnar jag på Paul Austers bok Man in the Dark. Det är författaren själv som läser sin historia och det gör han utmärkt.

Jag har bara läst en bok av Auster tidigare (Orakelnatt) men när jag lyssnar på Man in the Dark känner jag ändå igen rytmen, klarheten i språket och sättet att bygg upp en historia. Precis som Orakelnatt är Man in the Dark en historia men många lager som vecklas upp ett efter ett, så det gäller att vara uppmärksam i lyssnandet!

Huvudperson och berättare är den sjuttiotvåårige August Brill. Han bor hos sin dotter medan han återhämtar sig efter en bilolycka. Han har svårt att sova och för att inte ligga och grubbla på saker han helst inte vill minnas så berättar han historier för sig själv. Historien han hittar på handlar om Owen Brick som vaknar upp i en parallell värld där han mot sin vilja blir tilldelad avgörande uppdrag. Ett uppdrag i ett krig som USA för, inte mot Irak utan mot sig själv.  Historien om Owen  blandas sedan med minnen och tankar från Brills eget liv och de saker han helst vill glömma.

Jag har lyssnat på halva boken och mitt intryck så här långt är att jag dras med och engageras av det jag hör. Det är en relativt kort berättelse (under 200 sidor) men den lyckas ändå beröra många  ämnen så som mänskliga relationer, döden, krig och mitt i allt kommer analyser av filmer från världens alla hörn. Det kanske låter spretigt men på något förunderligt sätt får Auster det att gå ihop på ett lysande sätt.

Jag tror att boken är minst lika bra som ljudboken, dock vet jag inte hur den är på på svenska. Kanske går något förlorat i översättningen. Men har du inget emot en ljudbok på engelska rekommenderar jag den verkligen med Auster som uppläsare!

Sommardöden är Kallentofts andra deckare om polisen Malin Fors i Lindköping.

I Sommardöden är det unga tjejer som försvinner och råkar illa ut. Malin och hennes kollegor försöker få rätsida på fallet mitt i den varmaste sommaren i mannaminne. Malin blir även presonligt engagerad i fallet då hennes dotter Tove är i samma ålder som tjejerna som råkar illa ut.

För mig fungerar Kallentofts deckare väldigt bra att lyssna på som ljudböcker. Precis som med Midvinterblod är Sommardöden bättre än genomsnittsdeckaren men den största behållningen är inte fallet i sig utan polisernas privatliv och perspektivet. Alla viktiga karaktärer får en röst i berättelsen, både offren, förövaren/na, och utredarna.

Trots att jag finner boken bra var det  ingen historia som fångade mitt intresse och höll kvar det, jag började nämligen att lyssna på boken för några månader sedan och efter att ha lyssnar på en fjärde del glömde jag bort den och återupptog inte lyssnandet förrän långt senare. Men det är ändå något visst med Malin Fors-deckarna och i Sommardöden fann jag även upplösningen intressant. I Midvinterblod blev jag ganska besviken på upplösningen.

Jag ser fram emot de andra böckerna: Höstoffer,Vårlik och Den femte årstiden som släpps idag. Böckerna bör dock läsas i ordning om man är intresserad av att följa utvecklingen i polisernas privatliv.

Mina döttrars systrar av Barbara Voors är utlyssnad och jag tyckte mycket om historien. Boken har gett mig mersmak och jag vill definitivt fortsätta utforska Voors författarskap.

Mer info om Barabara Voors och hennes författarskap finns på hennes hemsida.

Bokstunder har också läst Mina döttrars systrar.