Jag funderar på om inte Oskuldens tid av Edith Wharton blir nästa klassiker jag ska läsa.
Kärlek, passion och fördomar i 1870-talets New York-societet, kan bli bra! Dessutom är omslaget väldigt fint!
Jag köpte både boken och filmen i julklapp åt mig själv och nu är då boken utläst och jag måste säga att jag är besviken.
Inte så konstigt kanske när jag ett fram emot att läsa boken väldigt länge och det står på baksidan att den är utsedd till årets roman och årets bok. Det står dock inte av vem… I alla fall hade jag höga förväntningar och dessa infriades inte.
Själva grunden för historien är bra. Den utspelar sig under 1931 i USA under depressionen och cirkusen Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow är platsen för historien. Jacob Jankowski skulle egentligen blivit veterinär och jobbat på sin fars praktik men ödet ville något annat och av en slump hamnar han just på Bröderna Benzinis cirkuståg. Han är nära att bli avkastad när cirkusdirektören August får veta att han är veterinär får han stanna och jobba på cirkusen. Givetvis uppstår tycke mellan Jacob och cirkusens stjärna ryttarinnan Marlena som även är Augusts fru. Livet på cirkusen blir därmed ganska komplicerat.
So far so good, egentligen finns det många ingredienser som tillsammans skulle kunna utgöra en riktigt bra historia. Men på något sätt känns det som att jag bara får skelettet och ingen fullskalig berättelse. Jag blir inte riktigt engagerad i människoödena och jag tror inte på karaktärerna, därmed blir historien ganska platt.
Min tanke att läsa fler klassiker har resulterat i att jag nu har läst Älskaren av Marguerite Duras.
Boken gavs ut 1984 men utspelar sig i Indokina då detta var en fransk koloni. Älskaren handlar om en ung fransk kvinna, 15 år, som inleder ett förhållande med en kinesisk affärsman. Ett förhållande som inte accepteras av omgivningen. Förutom att deras relations skildras ges även inblickar i flickans dysfunktionella familj.
En liten tunn bok på drygt 100 sidor. Jag upplevde den dock som seg och trögläst. Jag hade höga förväntningar på historien. Men jag tyckte inte att den var speciellt bra, inte under läsandets gång, jag tror delvis det beror på bokens röriga upplägg. Men efteråt har berättelsen växt . Det är något med språket och stämningen som stannat kvar.
Kackerlackorna är Jo Nesbøs andra bok om polisen Harry Hole.
Denna gång blir Harry skickad till Thailand. Tillsammans med den thailändska polisen ska han utreda dödsfallet av Norges ambassadör i Thailand. Han hittas mördad på ett motellrum och nu är det viktigt att undvika en politisk skandal i Norge.
Egentligen är anti-hjälten Harry en karaktär man stött på förut, alkoholiserad polis, illa ansedd av en del andra poliser och som får viktiga fall som han mot alla odds och på sitt eget sätt reder ut. När jag radar upp det så här känns det inte som böcker jag skulle gilla, men det är det. Böckerna om Harry Hole har något visst. Jag upplever dem som välskrivna och Kackerlackorna är smart utformad med ett klurigt slut. Under berättelsens gång finns det ledtrådar som gör att man anar hur det ligger till men man kan inte vara helt säker och motiven bakom är inte heller helt klara.
Kackerlackorna är underhållande, lättlyssnad och spännande. När jag skulle börja lyssna på Nesbøs böcker fick jag veta att böckerna blir bättre och bättre och efter att ha lyssnat på två är jag beredd att hålla med. Fladdermusmannen var bra, men Kackerlackorna var snäppet vassare. Vilket båda gott inför framtiden. Jag har lånat den tredje boken om Harry, Rödhake, och har planer på att börja lyssna på den omgående!
I dag har jag mest varit hemma och skrotat runt, druckit kaffe och läst Water for Elephants av Sara Gruen.
Början på Water for Elephants är i princip identisk med början på HBO:s tv-serie Carnivàle. En ung man får sin framtid slagen i spillror och får av en slump möjlighet att följa med och jobba på en kringresande cirkus/karneval. Därifrån tar de historierna olika vändningar. Båda historierna utspelar sig under depressionen i USA.
Jacob Jankowski är den manlige huvudrollen i Water for Elephants tanken var att han skulle bli veterinär och jobba på familjens veterinärklinik. Men ödet ville något annat och när cirkusdirektören får veta att Jacob studerat till veterinär blir han ett välkommet tillskott till Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow.
Historien berättas i form av tillbakablickar som Jacob gör när han är runt 90 år och bor på ett ålderdomshem. Jag upplever historien som ganska trög i starten och jag dras inte med som jag trodde att jag skulle göra. Men bit för bit växter historien, karaktärna blir mer komplexa och intrigerna tydligare.
Jag gav mig själv boken och filmen i julklapp och nu är planen att i vanlig ordning först läsa boken och sedan se filmen.
Baddaren av Emma Hamberg hade jag planer på att läsa redan när den kom ut i juni 2010, tänkte att det var en perfekt sommarbok. Men så kom andra böcker emellan så det blev inte av att jag läste den förrän nu, mitt i vintern. Men även det passade bra, att läsa bok som utspelar sig när den svenska sommaren visar sig från sin bästa sida när det verkliga vädret är riktigt ruggigt.
Baddagen handlar om konstnärsparet Maja och Pelle. De bor i ett slott på en ön Hjortholmen mitt i Vänern. Tanken med att flytta till ön var att både Maja och Pelle skulle kunna jobba och utveckla sin konst. Trots den vackra miljön fungerar det dåligt för Maja som med sover på en divan i sin ateljé medan Pelle nästan konstant arbetar på ett hemligt konstverk i sin ateljé samtidigt som de glider längre och längre ifrån varandra.
Maja inser att hon måste förändra sitt liv, göra något annat för att få tillbaka skaparlusten. Hon bestämmer sig för att starta en simskola för vuxna ute på ön. Under ett par sommarveckor ska hon lära en grupp människor att simma i slottets pool. Maja har stora planer för sin simskola men i realiteten är det endast tre elever som dyker upp. Tonårskillen Alex som måste lära sig simma för att han ska segla i Grekland med sina kompisar, den blyge trädgårdsmästaren Jens och kulturjournalisten Karin som förutom att lära sig simma även ska skriva ett reportage om Maja, Pelle och simskolan. Och givetvis går det inte många dagar förrän relationerna mellan personerna på ön blir tilltrasslade och dolda motiv med vistelsen börjar anas.
Jag gillar Baddaren, den är en mysigt måbrabok där en av de största behållningarna är miljön, ön Hjortholmen och det lilla slottet med 25 rum som mest liknar en rosa bakelse. Det är en händelserik bok där den ena episoden avlöser den andra i rasande fart. Baddaren hade mer djup än vad jag hade förväntat mig. Jag hade tänkt mig en myspysig bok utan allt för mycket allvar men i grund och botten är detta en bok om ensamhet och flera av bokens karaktärer bär på mycket smärta och sorg. Så även om förpackningen och ytan är ganska glättig rymmer handlingen allvarligare delar.
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg utspelar sig i Stockholm i början av 1900-talet. Bokens huvudpersoner Lydia Stille och Arvid Stjärnblom, de träffas när båda är unga och fria och fattar tycker för varandra. Men deras krälek är inte en tillräcklig grund att bygga ett förhållande på. Arvid kämpar för att skapas sig en karriär som skribent och ser det som omöjligt att gifta sig då hans ekonomi är alltför dålig. Livets omständigheter skiljer Arvid och Lydia åt och när de återser varandra är båda gifta på varsitt håll. Trots det inleder de en kärleksrelation.
Boken är skriven ur Arvids perspektiv och det jag saknar är mer av Lydia, hur hon tänker och känner, hur ser hennes liv ut när hon inte träffar Arvid? I övrigt är det en riktigt fin historia, lättläst men med ett fantastiskt flyt i språk. Både Lydia och Arvid är karaktärer som jag kommer att ta med mig. Jag förstår att det är en bok som människor kommer tillbaka till och läser om. Trots att Den allvarsamma leken är skriven runt år 1912 är det mycket av svårigheterna med kärleken som beskrivs som känns aktuella än idag.
Jag var inte speciellt nyfiken på Santa Psyko av Johan Theorin eftersom jag inte blev så imponerad av den senaste boken jag läste av honomBlodläge. Men jag blev glatt överraskad Sankta Psyko läskigt läsvärd!
Sankta Psyko är öknamnet på ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Kopplat till sjukhuset finns förskolan Gläntan. På Gläntan går de barn vars föräldrar vårdas på Sankta Patricia, som sjukhuset egentligen heter. Med en egen agenda i bakhuvudet söker förskolläraren Jan en tjänst på Gläntan som han får. Bland alla vanliga arbetsuppgifter som Jan har på förskolan ingår det även i hans jobb att eskortera barnen mellan förskolan och sjukhuset när de ska få träffa sina föräldrar. Just denna arbetsuppgift passar Jan alldeles utmärkt då han själv har några saker att uträtta på Sankta Patricia.
Sankta Psyko är både spännande och ruggig. Ramhistorien med Jan, arbetet på Gläntan och hans egen agenda är både intressant och fängslande. Berättelsen i nutid blandas med tillbakablickar från Jans barndom och tidigare liv. Dessa tillbakablickar ger fler bitar till Jans beteende och person samtidigt om man inte riktigt vet var man har honom. Mot slutet av boken, när tanken är att spänningen ska tiga inför upplösningen tycker jag att historien tappar och upplösningen blir inte så bra som jag förväntat mig.
Sammanfattningsvis gillar jag ändå Sankta Psyko. Theorin skapar en spännande och i vissa delar obehaglig berättelse som håller intresset uppe och i några partier är det en riktigt bladvändare. Bokens framsida ger en bra hint om stämningen i boken.
Det finns så många klassiker som jag inte har läst. Jag tycker att det är lite läskigt med klassiker. Rädda att jag inte ska gilla dem, inte förstå deras tjusning, så jag har hålilt mig bort från dem. Men jag funderar på om det inte ska bli ändring på det under 2012.
Bonnierpocket har gett ut 4 klassiker med nya fina omslag och jag har köpt 2 av dem, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och Älskaren av Marguerite Duras:
Den allvarsamma leken om Lydias och Arvids omöjliga kärlekshistoria har jag redan läst ut och det var ju helt enkelt strålande. Varför har jag inte läst den tidigare? Nu läser jag Älskaren och är inte lika imponerad vilket förvånar mig.
Andra klassiker som jag funderar på att läsa:
Doktor glas
Sommarboken
Främlingen
Brott och straff
Processen
1984
Callocain
Vredens druvor
Oskuldens tid
Dödssynden