Strinbergs stjÀrna av Jan Wallentin visade sig vara ett riktigt bottennapp. Jag lyssnade pÄ boken som ljudbok men det hade inte blivit bÀttre om jag lÀst den.
Det börjar lovande och jag tÀnker att detta kan nog bli en bÄde underhÄllande och spÀnnande berÀttelse. Men nej. Det blev det inte. Strindbergs stjÀrna visar sig vara ett lamt försök att göra en svensk Da Vincikoden och resultatet blir ett storslaget magplask.
Men som sagt historien börjar bra, hobbydykaren Erik Hall hittar ett hundraÄrigt lik och ett kors pÄ en av sina dykarexkursioner. NÀr fynden blir kÀnda Àr det mÄnga som vill fÄ korset i sin Àgo. Men dÀrifrÄn gÄr historien bara utför. Den blir osammanhÀngande med alldeles för mÄnga aspekter. Det blir inte fokus nÄgonstans.
PersonportrÀtten Àr platta och ointressanta eftersom de varken utvecklas eller fördjupas. Och ganska snart inser jag att jag faktiskt inte har nÄgot intresse alls för hur det kommer gÄ. Inte bra alls.  SÄ mitt tips blir helt enkelt att hoppa över den hÀr historien.