Strindbergs stjärna

Strinbergs stjärna av Jan Wallentin visade sig vara ett riktigt bottennapp. Jag lyssnade på boken som ljudbok men det hade inte blivit bättre om jag läst den.

Det börjar lovande och jag tänker att detta kan nog bli en både underhållande och spännande berättelse. Men nej. Det blev det inte. Strindbergs stjärna visar sig vara ett lamt försök att göra en svensk Da Vincikoden och resultatet blir ett storslaget magplask.

Men som sagt historien börjar bra, hobbydykaren Erik Hall hittar ett hundraårigt lik och ett kors på en av sina dykarexkursioner. När fynden blir kända är det många som vill få korset i sin ägo. Men därifrån går historien bara utför. Den blir osammanhängande med alldeles för många aspekter. Det blir inte fokus någonstans.

Personporträtten är platta och ointressanta eftersom de varken utvecklas eller fördjupas. Och ganska snart inser jag att jag faktiskt inte har något intresse alls för hur det kommer gå. Inte bra alls.  Så mitt tips blir helt enkelt att hoppa över den här historien.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

13 − thirteen =