Om jag hade möjlighet att resa någonstans just nu, så skulle det bli till Indonesien igen. Månaden i Indonesien gjorde ett starkt intryck på mig. Starkare än jag förstod under tiden där.
Hinduistiskt tempel på Bali
Apa som bor i Monkey Forest, Ubud, Bali
Bortglömd stenstaty
Dörr utan hus
Fiskebåt, Bali
There are only two ways to live your life.
One is as though nothing is a miracle.
The other is as though everything is a miracle.
(Albert Einstein)
På Bali är det inte svårt att se allt som ett mirakel.
Två moment som ingår i skrivarkursen är gensvar på ungefär 4 klasskamraters texter varje vecka samt att läsa ett antal skönlitterära böcker. Just nu blir jag stressad av båda dessa moment, trots att jag egentligen tycker att de både är givande och roliga att genomföra.
Det är verkligen en konst att skriva bra gensvar, minst lika svårt som att skriva egna texter. Ett gensvar ska vara ärligt, konstruktivt, uppmuntrande och förhoppningsvis kunna hjälpa skribenten vidare i sitt arbete. Inte en helt lätt uppgift, men ack så viktig!
Efter att ha gått en termin på skrivarkursen har jag fått gensvar av olika kvalitet. Man märker när gensvaren är väl genomtänka och kommer från magen och när de bara är något som skrivits ihop på några minuter för att det måste göras. När jag fått gensvar från personer som verkligen lagt ned tid på min text, sett dess fördelar och brister har det hjälpt mig oerhört. Det har lyft mig som person och som författare till texten att få sådan feedback. Det hjälper mig att växa. Så det är min ambition för denna termin liksom den förra, att ge mina kurskamrater gensvar från magen.
Den 17e februari, det är datumet då vår första recension av en skönlitterär bok ska vara inne. För mig är det en hel ocean av tid. Tills jag såg att flera av mina kursare redan lämnat in recensionen, stress! Snabbt som en iller sprang jag till Konsum för att hämta ut mitt Adlibrispaket med mina kursböcker i, nu måste jag börja läsa!
Först ut är Bittert arv skriven av Kiran Desai (vars recension ska vara inne den 17:e). Senare på terminen ska även Martina Lowens debutromn Allt läsas.
fotsteg på gotland
Jag tycker om begagnade saker, speciellt möbler och böcker. Tanken att dessa ting kan återanvändas och skapa glädje för nya människor när dess gamla ägare tröttnat på dem tilltalar mig. Så när jag idag skulle gå in i en secondhand affär med bland annat böcker, “bara för att titta” så var det ju dömt att misslyckas… Egentligen har jag en hel massa olästa böcker i min bokhylla som jag skulle kunna läsa innan jag köper nya, men icke. Jag kom ut från affären, lycklig ägare till fem för mig nya böcker:
Mina begagnade nyinköp
Indiansommar
När jag fann Indiansommar av Jens Chrisitan Gröndahl kunde jag absolut inte låta bli att köpa den. För ungeför ett år sedan köpte jag hans bok Lucca (också begagnad) och blev helt såld. Det är en av de bästa böcker jag läst. Jens Christian Gröndahl anses vara en av sin generations mest framträdande författare och debattörer i Danmark.Trots det är hans böcker svåra att få tag på i Sverige. Så när jag nu hittade en av hans böcker hade det varit snudd på idioti att inte köpa den, eller?
En för mig helt okänd bok och författare, men jag föll för titeln och på baksidan stod det att boken var en av 2004 års isärklass mest uppmärksammade och hyllade romaner. Något som jag totalt missat så jag tänkte att jag skulle ge den en chans…
Följande läste jag om författaren på Wikipedia ” Per Hagman är en svensk författare. Född 12 oktober 1968 på Frösön, Jämtland. Uppvuxen som enda barnet i bland annat Tanzania och Centralafrikanska kejsardömet under Bokassas regim samt i andra afrikanska länder och svenska städer: Skövde, Nässjö, Askersund, Stockholm. Sedan början av 2000-talet bosatt på västsvenska landsbygden och i Frankrike. I sina romaner och sin poesi skildrar Hagman möten mellan vilsna existenser i nattlivets dekadens med det självupplevdas ton och känsla för detaljer.
Kan bli en intresant bok!
Denna bok är en ren chansning! Men orsaken till att jag köpte den var att jag under 2009 har tänkt att jag ska läsa en del böcker som lär mig något nytt och EQ är ett ämne jag skulle vilja veta mer om!
Vad ska jag säga? Viss chick-lit gillar jag och för ett tag sedan läste jag en bok av Jane Green som jag tyckte så jag kunde helt enkelt inte låta bli…
Så, nu undrar ni väl vilken av dessa böcker jag ska börja läsa….ingen av dem! För igår började jag nämligen på Carl Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia, också den inköpt på second hand. Så alla mina nya fynd får snällt vänta i bokhyllan!
Mo Hayder's Tokyo
Så har jag då läst ut Tokyo, som jag började läsa i Ystad. Jag har aldrig läst något liknande, både vad det gäller historia och karaktärer. Men det som etsats sig fast är de kalla kårar som boken framkallade och lämnade efter sig. Jag var inte alls beredd på en så läskig historia. På så sätt motsvarade inte baksidetexten bokens innehåll. Baksidetexten ger givetvis rätt information men den förmår varken förmedla bokens obehagliga stämning eller dess udda karaktärer. Kanske skulle man kunna tycka att framsidan ger en fingervisning om bokens läskighetsgrad…
Boken är uppbyggd kring två historier som berättas parallellt.
Den första historien utspelar sig i Tokyo 1990. Grey, en student från Storbritannien är berättelsens huvudperson. Hon kommer till Tokyo för att söka sanningen. Sanningen kring vad som skedde under Nankingmassakern 1937 i Kina. Hon är speciellt intresserad av en film som professorn Shi Chongming sägs ha i sin ägo. Genom att få se denna film tror sig Gery finna svar på frågor angående sitt eget förflutna. Bokens andra berättelse är Shi Chongmings dagboksanteckningar från Kina 1937. Genom dessa får läsaren en insikt i Shis och hans familjs situation under Nankingmassakern.
Berättelserna är snyggt sammanflätade och ger boken extra dimensioner. Historien är märklig och ibland riktigt obehaglig, jag gillar egentligen inte sådana böcker, men denna är läsvärd. Dessutom lärde jag mig nya saker, jag visste inget om Nankingmassakern som skett i verkligheten innan jag läste denna bok (som är fiktiv). Ännu ett exempel på människans oerhörda grymhet.
Mitt hem består i mångt och mycket av begaganade och ärvda möbler från familj och vänner. I julas fick jag ett nytt tillskott. En helt oväntad julklapp från min bästa vän – en kista : ).
Bakgrunden är att jag alltid velat ha en kista, en såndär gammaldags med välvt lock och en svindlande historia! Att jag önskat mig en kista har jag inte berättat för någon, det är inget som vanligtvis kommer upp i ett samtal. Men i sommras pratade jag och min vän om kistor och den lilla detaljen hade hon lagt på minnet.
När det var dags att byta julklappar fick jag veta att min julklapp var något otymplig och behövde fraktas med bil…. Jag kunde för mitt liv inte förstå vad det kunde vara. Inte ens när jag såg det gigantiska paketet inpakat i julpapper förstod jag att det var en kista!
Kistan framifrån
Kistan bakifrån med katt
Kistan är en av mina käraste möbler. Både för att den är en otroligt fin present med så mycket tanke och hjärta bakom men även för att det är en vacker möbel, förmodligen med en spännande historia.
Så vad ska jag då använda min kista till? Lätt, det är min skrivarkista! I den förvara jag alla mina skrivböcker och idéer till texter samt saker som kan inspirera skrivandet, foton och små saker från olika ställen. Perfekt för en möbel med så mycket själ och historia.
…är något som jag lagt märker till två gånger under detta nya år. För det första, efter att ha börjat läsa Livets aviga och räta fick jag en väldig lust att börja virka igen. Vilket jag nu har gjort!
En bra början...
Än så länge ser det kanske inte så mycket ut för världen, men tanken är att det ska bli antingen en halsduk eller en del av en plädom jag kommer så långt. Jag tänker, sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna, så vad det egentligen blir i slutändan åteståratt se… Det är ju faktiktinte bara målet som räknas utan vägen dit är ju minst lika viktig. För mig fungerar virkningensom ett bra sätt att koppla av och bara ta det lungt. Jag vikar gärna medan jag lyssnar på en ljudbok.
Även Saga har visat ett visst intresse för min nya hobby (kul att vi kan dela detta intresse! ) speciellt intresserad är hon av garnet som rör sig, någon måste ju fånga det…
Saga och garnet
Fångat!
För det andra fick lyssnandet på ljudboken En ovanligt torr sommar mig att äntligen beställa tid och komma iväg till tandläkare. I boken pratade huvudperosnerna nämligen om ett liks tänder och att dessa nog inte skötts så bra under personens levnadstid. Att många personer som inte hade tillgång till tandvård under kriget fick dra ut alla sina tänder i tidiga år och sedan ha löständer resten av livet. Det var droppen, väl hemma från min promenad ringde jag och bokade en tandläkartid.
Jag tycker alltid det är lika läskigt att gå till tandläkaren. Varje gång är jag rädd att de ska tala om för mig att jag har hål och andra hemskheter. Men det gick bra! Och nu har jag (som alltid efter ett tandläkarbesök) lovat mig själv, dyrt och heligt, att jag ska använda tandtråd varje dag, inte småäta och endast dricka vatten mellan måltiderna…..wish me luck!
De senaste veckorna har jag gått en promenad nästan varje dag och det beror inte på min önskan att infria mitt nyårslöfte att motionera mer utan på att sällskapet är så trevligt. Annie Cabbot och Alan Banks, vilka är huvudpersonerna i En ovanligt torr sommar skriven av Peter Robinson. Jag lyssnar på den som ljudbok och den gör det mycket lättare att komma ut på min dagliga promenaden.
Boken är en deckare som utspelar sig i England där poliserna Bank och Cabbot får i uppdrag att lösa ett mordfall där ett skelett hittas i den övergivna byn Hobb’s End. Boken är uppbyggd av två parallell historier, den första utspelar sig i vår tid och där får läsaren följa polisens arbete fallet. Den andra historien utspelar sig under andra världskriget i Hobb’s End där vi får lära känna byn och dess invånare.
Letar man efter en snabb deckare där all fokus ligger på att lösa fallet är detta fel bok. Lika mycket som den handlar om fallet tar den upp polisernas privatliv och livet i Hobb’s End under kriget. Men har man inget mot det är boken riktigt bra! Detta är den första boken jag läser/lyssnar på av Peter Robinson och jag gillar den, i några av de recencioner jag läst om den står det att det är en av hans bästa. Han har nämligen skrivit en hel rad böcker om detta deckar par. Som jag uppfattar det är En ovanligt torr sommar den första i ordningen.
År 2001 belönades En ovanligt torr sommar med Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta kriminalroman. Den har även erhållit det prestigefyllda Franska deckarpriset Le Grand Prix de Littérature Policiére och Anthony Award.
Lördag, ruggigt och grått januariväder, då behöves det en bra plan för att jag ska vilja lämna sängens värme och ge mig ut på äventyr. Tur att vi hade en bra plan, att lära känna vår närmiljö bättre! Så idag bar det av till Ystad, med fokus på att kolla in staden och naturligtvis hitta något mysigt stället att fika på!
Ystad är egentligen mer av en sommarstad, just därför var det intressant att åka dit en annan årstid, få se stadens rätta jag. Det är en mysig stad med en hel del intressanta affärer och det bästa av allt Book café! Det har allt vad ett café behöver och lite till. Det är inrymt i ett litet korsvirkeshus och inredningen har fokus på…..böcker : ). Personalen är trevlig och hela caféet ger en mysig känsla, deras Latte får också godkänt! Det ligger på Gåsegränd mitt inne i Ystad, så har du vägarna förbi kan jag verkligen rekomendera ett besök!
Mysig reklam för cafét! Jag föll för den!
Lattemys!
Book cafés inredning
Mo Hayders Tokyo och fika