Mo Hayder's Tokyo

Så har jag då läst ut Tokyo, som jag började läsa i Ystad.  Jag har aldrig läst något liknande, både vad det gäller historia och karaktärer. Men det som etsats sig fast är de kalla kårar som boken framkallade och lämnade efter sig. Jag var inte alls beredd på en så läskig historia. På så sätt motsvarade inte baksidetexten bokens innehåll. Baksidetexten ger givetvis rätt information men den förmår varken förmedla bokens obehagliga stämning eller dess udda karaktärer. Kanske skulle man kunna tycka att framsidan ger en fingervisning om bokens läskighetsgrad…

Boken är uppbyggd kring två historier som berättas parallellt.

Den första historien utspelar sig i Tokyo 1990. Grey, en student från Storbritannien är berättelsens huvudperson. Hon kommer till Tokyo för att söka sanningen. Sanningen kring vad som skedde under Nankingmassakern 1937 i Kina. Hon är speciellt intresserad av en film som professorn Shi Chongming sägs ha i sin ägo. Genom att få se denna film tror sig Gery finna svar på frågor angående sitt eget förflutna. Bokens andra berättelse är Shi Chongmings dagboksanteckningar från Kina 1937. Genom dessa får läsaren en insikt i Shis och hans familjs situation under Nankingmassakern.

Berättelserna är snyggt sammanflätade och ger boken extra dimensioner.  Historien är märklig och ibland riktigt obehaglig, jag gillar egentligen inte sådana böcker, men denna är läsvärd. Dessutom lärde jag mig nya saker, jag visste inget om Nankingmassakern som skett i verkligheten innan jag läste denna bok (som är fiktiv). Ännu ett exempel på människans oerhörda grymhet.