Via Mias blogg fann jag sångerskan Melissa Horn. Om du inte redan hört henne skulle jag rekomendera dig att lyssna på henne.
Hennes texter, röst och musik går rakt in i mig, favoriterna är än så länge Lät du henne komma närmare och Vår sista dans, från hennes första album Långa nätter:
Under veckan i Tunisien läste jag två och en halv bok. Jag började med ett säkert kort, Kvinnorna på tionde våningen av Karin Alfredsson. Det är andra boken om läkaren Ellen Elg och handlingen utspelar sig i Vietnam. Jag tyckte att den första boken om Ellen Elg, 80 grader från Varmvattent var riktigt bra men Kvinnorna på tionde våningen var faktiskt ännu bättre!
Efter att ha läst Kvinnorna på 10e våningen med alla sina sanningar och hemskheter valde jag en bok som var precis tvärtom. Marian Keyes, När Lucy Sullivan skulle gifta sig:
Jag är inte så förtjust i Marian Keyes böcker, men jag hade bara läst Vattenmelonen så jag tänkte ge henne en andra chans. Men det hjälpte inte. Tyvärr ändrades min inställning inte av att jag läste När Lucy Sullivan skulle gifta sig. Visst hade den sina poänger och gav mig några skratt men den gav inget bestående. Dessutom var den förutsägbar som få.
Sist men inte minst påbörjade jag en riktigt bra bok, Vad jag älskade av Siri Hustved. Helt otrolig, både språket och historien! Den kan jag inte annat än att rekomendera!!!
Finaste kattungarna
En överraskningspresent – boken Den tändande gnistan av Malcolm Gladwell
Chokladpraliner
Så vad har jag då att säga om denna, sommarens mest hypade bok? Ja, jag skulle vilja jämföra boken med ett korthus som byggs orealistiskt högt för att sedan rasa samman och förvandlas till en kortlek inte olik de flesta andra. Efter all publicitet och alla spekulationer kring pseudonymet kunde boken helt enkelt inte leva upp till förväntningarna.
Några tankar:
Bokens starka är de delar som handlar om hypnos, dessa finner jag intressant och nyskapande. Det är ett spännande grepp att bygga historien kring hypnos, det känns nytt.
Den största delen av boken är skriven i tredje person, förutom en mindre del en tillbakablick, som berättas ur första person. Denna bit är intressant då några frågetecken rätas ut. Det är även uppfriskande att något händer med berättarperspektivet.
Persongalleriet är rikt men jag hade önskat djupare och mer komplexa personporträtt. Till exempel gestaltningen av kriminalkommisarien Joona Linna är väldigt stereotyp. En egensinnig, ensamvarg som alltid går sin egen väg, trots att han blir motarbetad och oftast får han rätt i slutändan.
Men visst är historien spännande och oförutsägbar, tyvärr räcker det inte. Atthistorien skulle vara så spännande att man stäckläste den stämde inte in på mig. Jag började läsa den för att sedan lämna boken hemma (den var för tung att ta med på semestern) och läsa klart den när jag kommit hem igen.
Att komma hem till höstsverige kändes inte helt hundra efter en vecka i Tunisien där vädret mest betstod av sol och sommar! Men visst var det mysigt att komma hem till familjen och katterna, speciellt med tanke på det välkomnande jag fick! Kylen full med mat, två gosiga katter, en mysig älskling och två nya pocketböcker väntade på mig!
Lika glad blev jag för både dessa böcker. Jag har länge tänkt läsa något av Katerina Janouch och varför inte börja med första boken i hennes planerade serie om barnmorskan Cecilia. Jag har förhoppningar om att den kommer att falla mig i smaken. Välkommen till paradiset av Jennie Dielemans känns som en måstebok i våra turistandetider. Jag funderade på att låna den och läsa den under min semester men kände att jag inte ville. Trots turismens alla nackdelar så ville jag inte tänka på dessa under min egen semester. Egoistiskt kanske, men så är det. Nu ska den i alla fall läsas och förmodligen kommer den att påverka både kunskapen och handlingsmönster kring utlandssemesterns baksidor. Kanke blir det till att börja paddla kajak istället för att resa utomlands? Vem vet?
2008 besökte jag Gotland för första gången, sedan dess är jag fast. Ön har förtrollat mig och jag längtar tillbaka.
Väl hemma sökte jag efter böcker med anknytning till Gotland. Det var så jag fann Mari Jungstedts deckarserie om poliserna på Gotland.
Jag köpte första boken, Den du inte ser, läste den och blev extremt besviken. Jag fastnade varken för karaktärerna eller historien som jag fann synnerligen tunn. Det kändes verkligen som ett hopplock från tidigare deckare jag läst. Inget originellt alls. Så det är med viss förundran jag följt hur Jungstedsts böcker blivit så populära.
För mig räckte det med att läsa en av hennes böcker men nu när några av böckerna filmatiserats och sänds i TV4 tänkte jag ge dem en ny chans. Jag såg det tredje avsnittet som bygger på boken Den inre kretsen. Men inte blev det bättre av att se boken filmatiserad. Samma brister som jag upplevde då jag läste första boken finns kvar, storyn är för tunn och är inte speciellt originell. På plussidan finns många bra skådespelare även om det blir lite skumt med de dubbade delarna. Men hade storyn varit bättre hade det inte varit något problem för mig.
Jag har sett första avsnittet av SVTs filmatisering av Marie Hermansons bok Mannen under trappan. Jag läste Mannen under trappan för några år sedan och fann den riktigt bra!
Den handlar om Fredrik och hans familj som väljer att lämna storstadslivet och köpa sitt drömhus på landet. Enda problemet är att det bor en liten man under trappan. Han säger att han heter Kwådd och vägrar att flytta. Inget roligt problem att handskas med för Fredrik som gör allt för att skydda sin fru och sina barn från Kwådd.
Precis som andra böcker av Hermanson rör sig även denna bok i gränslandet mellan verklighet och dröm. Det är som en otäck saga för vuxna.
Efter att ha sett första avsnittet tycker jag SVT har lyckats förhållandevis väl med filmatiseringen av boken. Men för mig är det alltid motstridigt att se en bok jag läst och tyckt om filmatiserad. Det blir ju aldrig riktigt som jag förställt mig. T ex hade jag en helt annan bild av Fredriks fru Paula än den som målas uppi tv-serien. Varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Däremot är utomhusmiljöerna precis som jag hade tänkt mig. Jag funderar på att läsa om boken när jag sett hela serien, se om min bild av boken revideras. Jag ska definitivt se de följande delarna av serien!
Jag är fast i Hermansons berättarstil och berättande, hennes böcker påminner inte om någon författare jag tidigare läst. Förutom Mannen under trappan kan jag även rekomendera, Musselstranden, Hembiträdet och i viss mån Svampkungens son även om jag inte tyckte den var lika bra som de andra.
Jag började fundera på människors beteende och hur de påverkar oss på olika sätt. Vad är det som gör att vissa människors beteende får en alltid att må så himla bra medan andra (de är i minoritet, men ändå) har den motsatta effekten?
I sin bok om just detta fenomen kallar Ingalill Roos dessa personer energitjuvar. Roos menar att eneritjuvarna finns överallt, både inom familjen, i relationen eller på arbetsplatsen.
Boken första del går igenom begrepp och den teoribas som boken lutar sig på, det är främst Freud och Jung. Jag känner att teorin blir något enkelspårig och hade gärna sett att den var något bredare. Därefter följer två kortare kapitel, ett om energitjuvar i familjen och ett om energitjuvar på arbetsplatsen.
Störst tyngd läggs på bokens andra del som behandlar energitjuvar i kärleksrelationer. Jag vet inte hur det kommer sig att denna del är den största, men jag har heller inte läst hela boken så det kommer kanske en förklaring längre fram.
Bokens avslutande del handlar om förhållningssätt och självinsikt för att kunna hantera energitjuvar.
Jag har läst ungeför hälften av boken och upplever den som helt ok. Den tar helt klart upp ett viktigt område och den ger vissa bra insikter.
En rolig sak med att fylla år är att man får saker (böcker) som man själv inte hade unnat sig!
Något jag ytterst sällan köper till mig själv är inbundna böcker. Två orsaker 1) priset 2) formatet. För det mesta är detta inget problem, jag har så mycket att läsa att det inte gör något om jag inte läser de nyaste böckerna först. Men ibland är det roligt att inte behöva vänta tills böckerna kommer ut i pocket.
Så gissa om jag blev glad då det första hårda packetet innehöll Hypontisören av Lars Keppler. Efter sommarens hype kring denna bok har jag längtat efter att få bilda mig en egen uppfattning kring boken. Främst dess handling och inte så mycket om författarna bakom. Även om det i ärlighetens namn var främst pseudonymet som skapade intresset…inte bokens innehåll.
De andra bokpakten innehöll böcker av favoritförfattarinnan Joyce Carol Oates!
Böckerna gjorde mig glad av två olika orsaker,
I’ll Take You There – eftersom jag inte läst den
Black Girl White Girl – eftersom jag läste och lämnade kvar boken på Bali. Ett beslut jag ångrat bittert. Jag ska aldrig mer lämna några böcker jag tycker om p g a platsbrist. Det är helt enkelt inte värt det.
Min bästa vän ska gifta sig! Och som brudtärna faller det på min lott att fixa en möhippa som faller min vän i smaken. Enda problemet är att detta inte riktigt är mig grej… jag har väldigt dålig koll på bröllop och allt som hör till. Så jag blev väldigt nöjd när jag hittade denna bok,
eftersom jag behöver all hjälp jag kan få så köpte jag den direkt! Att den dessutom var riktigt bra och innehöll många användbara idéer var ett stort plus!
Så hamnar du i min situation och har lika dålig koll på vad som förväntas så kan jag starkt rekomendera denna bok!
Förlaget som gett ut Hippa,guiden till den roligaste möhippanheter Nicotext. Jag gillar dem skarpt de har annorlunda, roliga böcker som passar att ge bort! Antingen till sig själv eller till andra. Mer info finns på deras hemsida www.nicotext.com