Förlaget Sekwa, har en förmåga att finna pärlor i den franska litteraturen.  Denna gång boken Den sommaren av Véronique Olmi. Olmi som även författat Vi var skapta för lycka som utspelar sig på Montmartre och som jag fann både vacker och läsvärd. Och med En sommar levererar Olmi igen.

I Den sommaren är skådeplatsen inte Paris utan Normandie, i ett hus vid havet där ett gäng vänner alltid träffas och firar nationaldagshelgen tillsammans. Huset tillhör Denis och Delphine, det lyckade, vackra paret som varje år bjuder in vänkretsen till sitt fina sommarhus i den numera exklusiva byn vid havet. Nicolas som är gammal, trogen vän till Denis men inte på långa vägar lika framgångsrik eller snygg som sin vän och hans fru Marie med den vacklande skådespelarkarriären och journalisten Lola, egensinnig och ungdomlig, som varje år tar med en ny pojkvän till nationaldagshelgen och i år är det den unge Samuels tur. Med i bilden finns också Delphine och Denis två tonårsbarn och deras vänner. När jag börjar läsa tänker jag att det kommer att bli jobbigt att hålla reda på alla namn och personer men det är en bok som omfamnar sin läsare, guidar en genom persongalleriet och händelserna och gör läsande lätt. Berättarperspektivet växlar mellan bokens olika karaktärer vilket göra alla personer både intressanta och viktiga.

Ju längre helgen går desto fler sprickor uppstår i gruppen och meningsskiljaktigheter och sanningar kommer upp till ytan. Även om boken på många sätt är explosiv är skildrandet av relationerna lågmäld. Det känns lite som Véronique Olmis stil att ta sig an stora känslor och komplicerade relationer på ett nedtonat sätt.

Precis som i Vi var skapta för lycka är miljöskildringarna i Den sommaren exceptionellt bra och en stor behållning av historien. De är lättillgängliga och genom läsningen förflyttas jag till Normandies kust och detta vackra, välkomnande hus med sin havsutsikt.  Som läsare får jag följa vännerna och deras inbördes relationer och de semesterritualer som skapas, pågår och bryts. Det är en bok som väcker mina egna sommarminnen om ett hus vid havet och om ritualer och roller som år efter år återupptas i den bekanta sommarmiljön.

Har du en längtan till Frankrike eller sommaren eller helt enkelt tycker om romaner med mänskliga relationer i fokus är detta en bok jag skulle rekommendera dig.

Recensionsexemplar från Sekwa 

För tag sedan var jag en sväng på loppis och jag kom ut två Agatha Christie -böcker rikare, ABC-morden och En flicka kom till Bagdad.

En flicka kom till Bagdad läste jag som årets påskekrim. Den beskrivs som en agentroman och handlar om Victoria Jones som blir avskedad från sitt arbete i London. Av lite olika anledningar hamnar hon i Bagdad där hon blir indragen i en agenthistoria där man egentligen inte vet någons sanna motiv. En ganska atypisk Agatha Christie bok, långt från pusseldeckarnas värld. Men underhållande och spännande med Christies speciella, mysiga ton. Jag fascineras av att den utspelar sig i Bagdad för länge sedan, på 1950- talet. Det ger boken en extra dimension.

ABC-morden har jag inte läst än, men tänker att det ska bli av snart! Har läst någonstans att den räknas till en av hennes bästa! Så förväntningarna är höga!

Min februari, ur ett bokperspektiv, bestod till största del av ond bråd död. Jag läste mest deckare och bekantade mig med för mig nya författare som Sofie Sarenbrant, Kristina Appelqvist och Paula Hawkins. Jag läste även två böcker av Agatha Christie. En bra läsmånad måste jag säga.

Februari var också månaden som jag köpte väldigt många deckare på loppis! Jag började samla på några olika deckarserier, Mons Kallentoft, Jussi Adler-Olsen, Sofie Sarenbrant, Ninni Schulman och Agatha Christie. Himla roligt att leta efter specifika böcker, ett detektivarbetet nästan lika roligt som själva läsandet!

Kvinnan på tåget, denna extrem-hypade bok skriven av Paula Hawkins snubblade jag över i en secondhandbutik när jag egentligen letade efter Agatha Christie-böcker till min samling. Väldigt glad blev jag och nyfiken på denna bok var jag så jag började läsa nästan omgående. Läste intensivt och snabbt. En spännande och klaustrofobisk läsupplevelse. Helt klart läsvärd men den levde inte upp till den extrema hype som omgett boken.

Jag avslutade februari med boken Vi var skapta för lycka skriven av den franska författaren Véronique Olmi och utgiven på förlaget Sekwa. En värdig bok att avsluta månaden med.

Vackraste omslaget. En lågmäld, fin och tragisk historia. Typisk fransk skulle jag säga att denna berättelse är. Finaste miljöerna, skådeplats är Paris och närmare bestämt Montmartre. Jag tycker som mycket om Montmartre har varit där en del och finner dess mix av pittoresk turistfälla och en vacker egen plats,en stad i staden, förtrollande. Boken besitter en mörk underton som färgar hela historien som kretsar kring pianostämmaren Suzanne (ett strålande yrke) och Serge rik mäklare. Båda är i sextioårsåldern och de lever extremt olika liv. Suzanne lever ett anspråkslöst liv med sin make och hennes yrke är en stor del av hennes identitet. Hon kommer till Serges fina hus i Montmartre, där han bor med sin unga fru och två barn, för att stämma deras piano.
Suzanne och Segre finner varandra och inleder en relation som gör att det förflutna kommer upp till ytan.

Det är en vacker och läsvärd bok. En av dess främsta behållningar är miljöbeskrivningar kring Montmartre. Det är en bok som är lättläst och som jag tror att man med fördel läser i ett svep, under t ex en regnig och mulen dag i mars. Det skulle passa bokens stämning väl.

Min största invändning mot boken är att Serge står i fokus så oerhört mycket i förhållande till Suzanne. Hans känslor och förflutna får en central och avgörande roll för berättelsens riktning och den är inte ointressant, tvärtom. Men det är något som fattas berättelsen och det är mer av Suzanne.  Under läsandets gång väntar jag på och önskar mer fokus på Susanne, hennes tankar, liv och förflutna. Detta, delvis uteblivna perspektiv, drar ner helhetsintrycket av boken.

Ett stort plus med boken som inte handlar om det skrivna ordet utan dessa estetiska utformning är dess fina omslag och det strålande formatet danskt band som höjer läsupplevelsen och blir ett fint inslag i bokhyllan! Jag tycket det är så fint att Sekwa ger ut sina böcker i detta format och med stort fokus på vackra omslag!

Den senaste Agatha Christie – boken jag läst är Mord klockan fem? med Hercule Poirot i huvudrollen.

Detta mysterium utspelar sig på ett internationellt studenthem där det skett en del märkliga stölder bland studenterna. Poirot blir ombedd att titta närmare på stölderna. Ett ganska atypiskt fall för Poirot. Orsaken till att han blir inblandad i detta fall är att det är Poirots sekreterare Miss Lemons syster, Mrs. Hubbard  är föreståndarinna på studenthemmet. Men så blir Poirot intresserad när han får se den märkliga listan över vilka saker som försvunnit till exempel ett stetoskop, en puderdosa, en kokbok, en aftonsko, några glödlampor och en burk borsyrepulver. Och så förvärras situationen på studenthemmet med ett dödsfall och Poirot får ännu ett klurigt fall  att lösa.

Min enda invändning är att det är ganska många personer inblandade in denna historia och jag har lite svårt att hålla isär alla de olika studenterna på studenthemmet. Men på det stora hela är det en detektivroman med Poirot i spetsen som levererar ett klurigt fall som inte alls slutar som jag trodde. Ännu en mysig Agatha Christie – deckare!

Jag har även läst Fem små grisar av Agatha Christie.

Kristina Appelqvists författarskap hade jag helt missat. Men så hittade jag Minns mig som en ängel på secondhand.Omslaget tilltalade mig och när boken sades vara skriven i Agatha Christies anda var jag såld och boken fick följa med hem. Vilket var helt rätt för Minns mig som en ängel var en bok för mig.

Litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller är bokens huvudperson. Hon sitter i styrelsen för  Hans Vikstens-stiftelsen som delar ut ett prestigefyllt, litterärt pris. När styrelsen träffas på Bjertorp slott för att utse vinnaren av priset mördas en person i styrelsen. Det är startskottet för en rad märkliga händelser. Vem i styrelsen kan Helena egentligen lita på och vad har personerna i styrelsen för interna relationer och dolda motiv? förutom Helena består styrelsen av Moritz Adamsson som är ordförande. Karen Jensen som ät fd politiker som nu skriver på en avhandling om författaren Karen Blixen. Landshövdingen Rickard Bergsten och sist men inte minst Ulf Pärsson som är professor i litteraturvetenskap och kollega till Helena.
Förutom mordutredningen får man även följa Helenas privatliv och arbete som talskrivare vilket blir minst sagt tilltrasslat.

Det är en smart och mysig deckare som faller mig i smaken och som för tankarna till  Agatha Christies böcker. Jag gillar hur Appelqvist väver samman olika tema till en enhetlig historia, Helena med hennes arbete i den akademiska världen och som talskrivare. Rollen som talskrivare visar bjuda på etiska svårigheter. En del i handlingen har en koppling till den danska författaren Karen Blixen vilket jag tycker är spännande och tillför boken en extra krydda. Även nobelpriset i litteratur spelar en roll och den ständigt återkommande frågan om det finns läckor…

Kristina Appelqvist är helt klart en författare jag fått mersmak för och som jag kommer läsa mer av! Minns mig som en ängel är den första delen i en serie med Helena Waller i huvudrollen. Flickan framför muren heter del 2 och del 3 Smultron, bröllop och döden kommer ut i sommar. Så gillar du mysiga deckare är Kristina Appelqvist en författare för dig!

Just nu delar jag min lästid mellan dessa tre böcker:

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie är en alldeles strålande roman. Så mångfacetterad och skarp vilka ämne den än berör. I berättelsens centrum står Ifemelu och Obinze. De träffas och blir tillsammans under studietiden i Nigeria och därefter börjar en krokig livsresa för dem båda. Ifemelus liv tar henne till USA där hon både forskar och startar en framgångsrik blogg. Obinzes liv för honom till England. Efter många livserfarenhet hamnar de båda i sitt hemland, Nigeria.
Det är en roman om klass, rasism och kärlek i USA och Afrika. Låter lite uppstyltat men det är just dessa stora ämnen som Chimamanda Ngozi Adichie skriver om med en sådan enkelhet och självklarhet. Riktigt engagerande och tankeväckande läsning. Vill läsa både sakta (vill inte att läsupplevelsen ska ta slut) och fort (vill ju veta vad som ska hända).

Minns mig som en ängel av Kristina Appelkvist är en bok vars omslag jag lagt märke till men aldrig tag mig tid att läsa om. När jag sedan hittade boken på secondhand och läste bakstidetexten kändes det som en bok som verkligen skulle kunna falla mig i smaken. Idag började jag läsa och känner att det är en bok jag kommer att tycka om. Huvudpersonen är Helena Waller, litteraturforskare och talskrivare (bra yrke på en huvuperson känner jag spontant!) hon sitter med i styrelsen för en stiftelse som ger ut ett litterärt pris. Under ett av styrelsens sammankomster dör en av medlemmarna under mystiska omständigheter och där tar intrigen sin början. Boken känns mysig och trevligt skriven, jag undrar hur det ska gå och vill lära känna karaktärerna bättre. Jag får lite Agahta Christie – vibbar vilket bådar gott!

1Q84 del 3 av Haruki Murakami är en segdragen historia för min del. Jag är ett stort fan av Murakamis böcker. Har läst många och samlar på dem. 1Q84 började jag läsa för flera år sedan med då böckerna kom ut i pocket med så långa mellanrum bestämde jag mig för att läsa om alla för att få full behållning av dem. Det var en bra idé för det är en märklig, komplex historia i sann Murakami-anda. Nu har jag mindre än 200 sidor kvar av bok tre men har lite fastnat. Kommer inte riktigt in i historien och blir inte så engagerad som jag önskar. Jag läser några sidor här och där tills andan faller på och läsa ut den. Undrar så hur Murakami ska knyta ihop detta mastodontverk med sin olika, parallella världar.

Härliga fiktiva världar!

Jag har en delvis nedskriven, delvis mental lista över böcker som jag letar efter på loppisar och seconhand-butiker. Och i helgen hittade jag en hel hög med böcker, bland annat två böcker skrivna av Sofie Sarenbrant.

Det var Andra andningen och Visning pågår som är del två och tre i Sarenbrants serie om Kriminalpolisen Emma Sköld. Jag har varit nyfiken på Sarenbrants böcker länge så jag började läsa Andra andningen direkt.

Andra andningen är för mig en ganska typisk svensk deckare där sökandet efter brottens upplösning vävs samman med huvudpersonernas privatliv.
Denna bok utspelar sig under Stockholm maraton och hela handlingen i nutid tar plats under en dag. Berättelsen består även av en del tillbakablickar.
Stockholm maraton får en mardrömslik start då en 35-åring, som dessutom är en van löpare, faller ihop (och senare avlider) precis i början av loppet. Emma som är på plats för att heja på sin syster Josefin som springer blir genast indragen i utredningen samtidigt som det står klart att det förmodligen finns fler än ett offer.

Andra andningen är en lättläst bok av två anledningar, det finns ett driv i handlingen som skapar en nyfikenhet som gör att jag bara vill läsa en sida till… och korta lättlästa kapitel vilket passar mitt läshumör utmärkt. Jag läser snabbt och länge, längre än jag borde på kvällarna för att få veta hur allt hänger samman. Fort tar den slut och jag känner mig hyfsat nöjd med både upplösningen och vägen dit. Trots att jag själv inte löptränar överraskar jag mig själv genom att uppskatta att läsa om loppet, både ur en löpares perspektiv och om hur logistiken runt ett maraton är uppbyggt. Det är ju det som är så fantastiskt med litteratur – att man får titta in i världar som inte är ens egen.

Jag gillar Emma Sköld som huvudperson, hon är inte tillräckligt originell och fastnar inte på samma sätt som till exempel Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker. Men jag kommer helt klart att läsa fler böcker om Emma sköld, närmast blir det Visning pågår. 

En sak jag dock inte alls uppskattar med boken är dess omslag. Alldeles för otäckt för min smak!

Tänker att detta är en perfekt bok att läsa i ett svep under t ex en flygresa eller kanske en dag man är hemma och sjuk så är i februari….