Under veckan i Tunisien läste jag två och en halv bok. Jag började med ett säkert kort, Kvinnorna på tionde våningen av Karin Alfredsson. Det är andra boken om läkaren Ellen Elg och handlingen utspelar sig i Vietnam. Jag tyckte att den första boken om Ellen Elg, 80 grader från Varmvattent var riktigt bra men Kvinnorna på tionde våningen var faktiskt ännu bättre!

Efter att ha läst Kvinnorna på 10e våningen med alla sina sanningar och hemskheter valde jag en bok som var precis tvärtom. Marian Keyes, När Lucy Sullivan skulle gifta sig:

Jag är inte så förtjust i Marian Keyes böcker, men jag hade bara läst Vattenmelonen så jag tänkte ge henne en andra chans. Men det hjälpte inte. Tyvärr ändrades min inställning inte av att jag läste När Lucy Sullivan skulle gifta sig. Visst hade den sina poänger och gav mig några skratt men den gav inget bestående. Dessutom var den förutsägbar som få.  

Sist men inte minst påbörjade jag en riktigt bra bok, Vad jag älskade av Siri Hustved. Helt otrolig, både språket och historien! Den kan jag inte annat än att rekomendera!!!

Så vad har jag då att säga om denna, sommarens mest hypade bok? Ja, jag skulle vilja jämföra boken med ett korthus som byggs orealistiskt högt för att sedan rasa samman och förvandlas till en kortlek inte olik de flesta andra.  Efter all publicitet och alla spekulationer kring pseudonymet kunde boken helt enkelt inte leva upp till förväntningarna.

Några tankar:

Bokens starka är de delar som handlar om hypnos, dessa finner jag intressant och nyskapande. Det är ett spännande grepp att bygga historien kring hypnos, det känns nytt.

Den största delen av boken är skriven i tredje person, förutom en mindre del en tillbakablick, som berättas ur första person. Denna bit är intressant då några frågetecken rätas ut. Det är även uppfriskande att något händer med berättarperspektivet.

Persongalleriet är rikt men jag hade önskat djupare och mer komplexa personporträtt. Till exempel gestaltningen av kriminalkommisarien Joona Linna är väldigt stereotyp. En egensinnig, ensamvarg som alltid går sin egen väg, trots att han blir motarbetad och oftast får han rätt i slutändan.

Men visst är historien spännande och oförutsägbar, tyvärr räcker det inte. Atthistorien skulle vara så spännande att man stäckläste den stämde inte in på mig. Jag började läsa den för att sedan lämna boken hemma (den var för tung att ta med på semestern) och läsa klart den när jag kommit hem igen.

Jag började fundera på människors beteende och hur de påverkar oss på olika sätt. Vad är det som gör att vissa människors beteende får en alltid att må så himla bra medan andra (de är i minoritet, men ändå) har den motsatta effekten? 

I sin bok om just detta fenomen kallar Ingalill Roos dessa personer energitjuvar. Roos menar att eneritjuvarna finns överallt, både inom familjen, i relationen eller på arbetsplatsen.  

Boken första del går igenom begrepp och den teoribas som boken lutar sig på, det är främst Freud och Jung.  Jag känner att teorin blir något enkelspårig och hade gärna sett att den var något bredare.  Därefter följer två kortare kapitel, ett om energitjuvar i familjen och ett om energitjuvar på arbetsplatsen.

Störst tyngd läggs på bokens andra del som behandlar energitjuvar i kärleksrelationer. Jag vet inte hur det kommer sig att denna del är den största,  men jag har heller inte läst hela boken så det kommer kanske en förklaring längre fram.

Bokens avslutande del handlar om förhållningssätt och självinsikt för att kunna hantera energitjuvar.

Jag har läst ungeför hälften av boken och upplever den som helt ok. Den tar helt klart upp ett viktigt område och den ger vissa bra insikter.

En rolig sak med att fylla år är att man får saker (böcker) som man själv inte hade unnat sig!

Något jag ytterst sällan köper till mig själv är inbundna böcker. Två orsaker 1) priset 2) formatet. För det mesta är detta inget problem, jag har så mycket att läsa att det inte gör något om jag inte läser de nyaste böckerna först. Men ibland är det roligt att inte behöva vänta tills böckerna kommer ut i pocket.

Så gissa om jag blev glad då det första hårda packetet innehöll Hypontisören av Lars Keppler. Efter sommarens hype kring denna bok har jag längtat efter att få bilda mig en egen uppfattning kring boken. Främst dess handling och inte så mycket om författarna bakom.  Även om det i ärlighetens namn var främst pseudonymet som skapade intresset…inte bokens innehåll.

De andra bokpakten innehöll böcker av favoritförfattarinnan Joyce Carol Oates!

Böckerna gjorde mig glad av två olika orsaker,

I’ll Take You There  – eftersom jag inte läst den

Black Girl White Girl – eftersom jag läste och lämnade kvar boken på Bali. Ett beslut jag ångrat bittert. Jag ska aldrig mer lämna några böcker jag tycker om p g a platsbrist. Det är helt enkelt inte värt det.