De här tre loppisböckerna köpte jag med mig hem i veckan: 

I så himla fint skick alla tre, som om de vore olästa.

Lotus Blues.  Jag har haft ett kluvet förhållande till Kristina Ohlssons tidigare kriminalroman-serie om Fredrika Bergman och hennes kollegor Alex Recht. Men så har det ändå blivit att jag läst några stycken och landat i att jag trots allt gillar dem. Så när jag hittade Lotus Blues som är den första boken i en serie om två där advokat Martin Benner är huvudrollsinnehavaren tänkte jag att den kunde vara intressant.

Ru. Korta och klara små kapitel. Poetiska och samtidigt lättillgängliga. Känns som en bok man kan läsa någon sida eller två ur, fundera kring för att sedan återvända till när andan faller på. En självbiografisk roman skriven av Kim Thúy. I bokens korta kapitel ger hon kärnfulla fragment av sitt liv. Dessutom, ett drömigt omslag.

Dykvinnan. Skriven av en en av mina favoritförfattare, Joyce Carol Oates. Vet inte något om denna bok men misstänker att den är bra. Hennes böcker drabbar mig allt som oftast. Unika, absorberande historier från en riktigt bra historieberättare.

Steglitsan av Donna Tartt. Andra försöket.

 Nästan 800 sidor om Theo Decker och hans väg genom livet. Bokens startpunkt blir ett spontant museibesök som Theo gör med sin mamma när han är 13 år. En explosion på konstmuseet resulterar i att Theos mamma dör och att Theo får med sig en liten tavla från museet, Steglitsan.

120 sidor in i boken är det ungefär där jag befinner mig. Handlingen är detaljerad och Tartt har en förmåga att skapa stämningar.

Än så länge är jag fast, längtar efter att läsa vidare.Men frågan är om historien håller i ytterligare 700 sidor?

Och bergen svarade av Khaled Hosseinis blev 2013 sista läsupplevelse och 2014 första. En av mina bästa läsupplevelser på väldigt länge.

Och bergen svarade är en väv av självständiga berättelser, människoöden som varsamt fogas samman till en fullständig mosaik. En historia där varje bit i sig är tänkvärd och engagerande och samtidigt en betydelsefull del av helheten.

Ca 100 sidor kvar av boken och jag funderar på vilken bok som ska kunna fylla dess plats när sidorna är utlästa. Funderar på Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.

Flickan under jorden är den första boken i en deckarserie med arkeologen och benexperten Ruth Galloway i huvudrollen. Författaren är Elly Griffiths.

Ruth blir kontaktad av polisen för att tidsbestämma några ben från ett barn som hittats begravet utanför staden King’s Lynn i Norfolk. Därmed blir Ruth indragen i jakten på två försvunna flickor.

Det är en på många sätt klassisk deckare, med en något udda men sympatisk huvudperson. Där läsaren får följa både ett brott och dess väg mot upplösning och huvudpersonens inte helt okomplicerade privatliv.

Det är en  lagom bok på ca 250 sidor, hyfsat intressanta huvudpersoner och en ok intrig. Intrigen är inte  unik  och delar känns igen från andra deckare men den är ändå helt ok, flyter på bra och blir inte långrandig. Den tar även några intressanta svänga som jag inte räknat med. Jag kan inte riktigt säga vad det är som särskiljer denna deckarserie från alla andra men jag fastnar för den och är på väg att beställa bok 2 Janusstenen. Så bra var den!

Det är nog menat att jag ska läsa hela serien om Ruth, när jag var nere i vårt återbruksrum  hittade jag En orolig grav som är del 5 i serien.

Det blir inte mycket nöjesläsning just nu. Tiden räcker inte till. Men ambitionen finns där! Och jag tar vara på alla tillfällen som ges.

I senaste numret av Books and dreams läste jag en liten intervju med Elly Griffiths. Jag har hennes debutroman Flickan under jorden. Så den plockade jag fram i hopp om att den ska bli läst inom en snar framtid. Huvudpersonen är Ruth Galloway, arkeolog, 40 år, singel, lever med sin radio och sina katter. Känner att det är en karaktär jag skulle vilja lära känna i höst och trivs vi ihop finns det fler böcker om henne!

En bok jag har börjat läsa är En förtjusande man av Marian Keyes. Jag försökte mig på den i somras men kom inte många sidor. Nu går det däremot bättre och när det finns en stund över är det ofta skönt med en lättläst bok som är lätt att komma in i efter några dagars uppehåll. Boken kretsar kring 4 kvinnor som på olika sätt har kopplingar till en man. Boken är på dryga 700 sidor och det ska bli intressant om Keyes lyckas hålla liv historien så länge.

The female brain handlar om precis det, den kvinnliga hjärnan. Intressant, men kräver koncentration av sin läsare. Men finns det ork och en lite längre stund över läser jag gärna några sidor i denna.

Den sista boken jag har framme som jag önskar att läsa snart är En del av mitt hjärta lämnar jag kvar om Afghanistan. Men jag väntar lite. Är inte riktigt på rätt humör för att läsa om fattigdom och krig.

Alice Munro – ett riktigt bra val för årets Nobelpris i litteratur.

Jag hade inte läst något av henne tidigare men när jag hörde att hon vunnit lånade jag hennes bok Brinnande livet  som e-bok via biblioteket. Fantastiskt att man kan göra det!

Jag kokade en stor kopp kaffe…

…och började läsa. Jag hann läsa en novell innan Fröken löken vaknade. Jag läste Att nå Japan. Ett precist språk där varje mening behövs, inget överflödigt. En historia som jag fastnar i och karaktärer som stannar kvar.

Jag ser fram emot att läsa fler noveller av Alice.

En fin bok som jag läste för ett tag sedan är Ta hand om min mor skriven av Kyung-sook Shin.

Ta hand om min mor är en bok:

om vikten av att se och ta hand om dem som står en nära.

om en mamma som försvinner.

om hennes man och vuxna barn som inser att de egentligen inte känner henne eller uppskattade henne när de hade möjlighet.

om det glapp som kan uppstå mellan generationer.

om livet i Sydkorea.

Jag tror detta är den första bok jag läser av en sydkoreansk författare. Jag borde läsa fler.

En riktig läsvärd pärla.

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn utspelar sig i Bangladesh och genom flera parallella spår som sakta men säker flätas samman får läsaren bekanta sig med livet i Bangladesh. Fokus för boken ligger på två systrar som försöker finna en väg till ett bättre liv och en svensk barnfamilj som via ett arbete på ambassaden hamnar i Bangladesh.

Sofia har fått jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, hennes familj följer med och hennes man Janne ska ta hand om deras två barn och hushållet. Det visar sig bli lättare sagt än gjort att anpassa sig till det nya livet, både på ett privatplan och på ett professionellt plan för Sofia.

Systrarna Nazrin och Mina väljer att fly från sitt liv på landsbyggden där deras livsmöjligheter är oerhört begränsade då deras familj förlorat sin mark och därmed även sin status. De beger sig till Dhaka i hopp om att kunna tjäna egna pengar och skapa sig en bättre framtid.

Under bokens ca 440 sidor berörs en mängd olika ämnen med avstamp i bokens olika huvudpersoner: kvinnors levnadsvillkor, fattigdom, diplomatkåren och biståndsvärlden.

Det är en bok som förutom att den bjuder på en spännande historia också ger kunskap om Bangladesh och insyn i människornas levnadsvillkor där. Det är en viktig bok som bör läsas!

Innan floden tar oss påminner mycket om Karin Alfredssons böcker om läkaren Ellen Elg. Vilket är positivt, det behövs fler böcker som på ett intressant sätt lyckas blanda verklighetens allvar med en bra fiktiv historia.

Mer info om Helena Thorfinn och hennes bok Innan floden tar oss finns på hennes hemsida.