Steglitsan av Donna Tartt. Andra försöket.

 Nästan 800 sidor om Theo Decker och hans väg genom livet. Bokens startpunkt blir ett spontant museibesök som Theo gör med sin mamma när han är 13 år. En explosion på konstmuseet resulterar i att Theos mamma dör och att Theo får med sig en liten tavla från museet, Steglitsan.

120 sidor in i boken är det ungefär där jag befinner mig. Handlingen är detaljerad och Tartt har en förmåga att skapa stämningar.

Än så länge är jag fast, längtar efter att läsa vidare.Men frågan är om historien håller i ytterligare 700 sidor?