De lediga dagarna tillbringar jag vid havet och boken som upptar min tid är Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. För länge sedan läste jag Aprilhäxan och föll pladask, jag förstår inte varför det tagit mig så lång tid att påbörja en ny bok av Majgull Axelsson. Hon är en helt strålande historieberättare.

Historiens nav är tvillingarna Inez och Elsie. Till skillnad från andra böcker jag läst om tvillingar är Inez och Elise inte oskiljaktiga, tvärtom. Med åren glider de längre och längre ifrån varandra. Som ung blir Elise gravid, hon föder ett barn hon inte vill ha och det blir Elsie som tar hand om och uppfostrar Inezs son Björn. Elise utbildar sig till telegrafist och jobbar  till sjöss. Inez gifter sig med Birger och får dottern Susanne. En dotter som växer upp i skuggan av sin låtsas bror/kusin Björn. Någonstans mellan alla plikter tynar Inez bort och hennes drömmar försvinner längre och längre iväg.

Boken skiftar i tid och rum, den skildrar Elise och Inez som barn och vuxna, vi får följa både Susanne och Björn som barn och unga vuxna. Efter hand vävs de olika livsödena och händelserna  samman till en brokig röra fylld av trassliga relationer och trasiga människor som kämpar på bäst det kan.

Det som Axelsson gör allra bäst är att skildra dessa människor och deras öden. Hon gör det så exakt och verkligt  att jag inte kan annat än att dras med.  Jag är halvvägs genom bokens 465 sidor och är glad att hälften återstår. Någonstans läste jag att Majgull Axelsson är Sveriges svar på Joyce Carol Oates och det ligger något i det. Även om Axelsson har en helt egen röst har de en liknande berättarstil och förmåga att suga in läsaren i karaktärernas öde.

Spoilervarning! Fatta eld är den andra boken i Susanne Collins triologi om Hungerspelen och har du inte läst första delen och vill göra det så är det en god idé att hoppa över detta inlägg.

Jag tyckte väldigt mycket om Hungerspelen. Jag blev väldigt överraskad över historiens komplexitet och hur den grep tag i mig, så det var med stor förväntan jag tog mig an del 2 Fatta eld.

Fatta eld tar vid där Hungerspelen slutade. Katniss och Peeta har överlevt och vunnit hungerspelen och de återvänder hem till Distrikt 12. Men med tanke på hur Katniss lyckades överlista regeringen i huvudstaden och få både sig själv ooch Peeta levande ur spelen är regeringen inte nöjd med henne. Trots att Katniss familj inte lider brist på något materiellt efter hennes seger så fortsätter livet att vara svårt för henne och hennes närmaste. Allt kulminerar då rebelliska krafter i distrikten börjar göra motstånd och deras förebild är Katniss.

Jag tycker att historien håller, den är spännande, obehaglig och tänkvärd – precis som Hungerspelen. Givetvis slutade boken med en riktig cliffhanger och nu är jag väldigt intresserad av att läsa den tredje och sista delen Revolt. Jag hoppas verkligen att Collins lyckas knyta ihop historien på ett bra sätt i den sista boken. Det hade inte varit roligt att bli besviken då de första två böckerna var både nyskapande och riktigt bra!

Läspaus på Coney Island.

Drygt 200 sidor av strålande läsning är till ända.

Boken väver samman tre kvinnors öde, vid tre olika tidpunkter under 1900-talet. Den gemensamma nämnaren för de tre kvinnorna är boken Mrs Dalloway.

Den första kvinnan är Virginia Woolf, vi möter henne år 1929 då hon börjar skriva just Mrs Dalloway. Den andra kvinnan är Clarissa henne möter vi under 1990-talet i New York. Hon är just i färd med att anordna en fest för sin vän  och författare Richard. Den tredje kvinnan är hemmafrun Laura Brown som bor i en förort till Los Angeles och året är 1949. Hon kämpar med sig själv och sitt liv som hon inte är helt nöjd med. Hennes tillflykt blir just romanen Mrs Dalloway.

Boken är så fint skriven och gör sig bäst när man läser långsamt och hinner tänka efter. Berättelsen är både vacker och vemodig och när jat läser går mina tankar till Kärlekens historia av Nicole Krauss.  Båda böckerna behandlar litteraturens påverkan på människor och väver samman olika människoöden på ett intelligent sätt.

Timmarna av Michael Cunningham bjöd på en fin läsupplevelse, så har du inte redan läst den rekommenderar jag dig att göra det!

är utläst och jag tyckte riktigt mycket om den.

Emma och Dexter träffas när det pluggar men umgås inte. De tillbringar natten efter att de tagit examen tillsammans och det blir startskotten på en lång och inte helt enkel vänskap. Vi får följa Em och Dex under de kommande 20 åren, ett nedslag varje år. Eftersom  endast en dag varje år skildras rör sig berättelsen framåt och inför varje kapitel är jag nyfiken på vad som hänt dem sedan sist. Både deras separata liv och deras relation skildras.

Jag tycker att upplägget är riktigt bra, jag dras med och engageras i både Emmas och Dexters liv. De blir verkliga och inte bara karaktärer i en bok. Jag finner vissa kapitel bättre än andra, några är lite tråkiga medan andra är helt klockrena.

Jag är inte lyrisk efter att jag läst One Day,men det är en bra bok, verkligen läsvärd.

Andra bokbloggare om One Day:

Bokhora

Holly Hock

Pocketpinglorna

Boktoka

Bokmania

Det blev inte riktigt bra mellan mig och Kärlekens historia av Nicole Krauss, mest förvirrat.  Jag gjorde misstaget att läsa halva boken och sedan låta det gå ett tag innan jag läste ut den. Detta var helt klart en bok som skulle lästs i ett svep för bästa läsupplevelsen.  Boken består av flera parallella historier som sakta men säker sammanfogas.  Men jag kom inte riktigt in i historien och efter pausen i mitten blev jag aldrig riktigt fast. Jag funderar på att ge den en andra chans, läsa om och se vad som händer. Jag tror vi kommer att gilla varandra ännu mer efter en omläsning.

För själva historien är både vacker och annorlunda, om kärleken och livet så komplicerat självklara. Om hur litteraturen kan påverka människor och om saknad.Jag tycker om karaktärerna och språket är underbart. Mitt ex är fullt av understrykningar som jag skulle vilja skriva av och spara. Kanske ha i en ask och ta fram då och då.

Andra bokbloggar om Kärlekens historia:

Bokmania

Pocketblogg

Lyrans Noblesser

Bookbirds

I påskas hittade jag årets hittills finaste läsplats. Ett litet kafé vid havet, en förmiddag med strålande väder.

Här blev jag sittande en bra stund med fika, fint sällskap och en bok!