Jag läser Agnes Cecilia – en sällsam historia och förundras över Maria Gripe. Hon är helt enkelt strålande, hur hon promenerar på gränsen mellan det realistiska och det övernaturliga.  Dessutom finner jag titeln klockren. En av mina favoriter.

Det var inte länge sedan jag läste Tordyveln flyger i skymningen men Agnes Cecilia är snäppet vassare.

Jag älskar dig inte av Christina Stielli är den första bok jag läser digitalt, på min Ipod. Jag har varit skeptisk men det fungerar förvånansvärt bra. Trots att ipoden i första hand inte än någon läsplatta. Den ersätter inte vanliga böcker men är ett bra komplement.

Och boken då? Obehagligt bra. Den handlar om Lotten som är gift med Per. Lotten har alltid varit nöjd och lycklig i äktenskapet med Per. Har känt att de varit ett bra team som kompletterat varandra väl. Lotten jobbar som lärare, var mammaeldig länge med deras båda flickor och har tagit hand om hemmet. Per har gjort karrriär men har samtidigt alltid stöttat och uppskattat allt som Lotten har gjort. Men så en dag säger Per de dömda orden, jag älskar dig inte.

Det är jobbigt att följa hur  Lotten försöker göra allt för att ordna allt, förlorar sig själv, försöker bli den Per vill att hon ska vara. Samtidigt som han är så elak mot henne både i både handlingar och ord.

Jag har hittills bara läst en liten del av boken men undrar verkligen hur det här kommer att gå….

Just nu läser jag: 

• Mockingjay av Suzanne Collins. Den avslutande delen i triologin om Hungerspelen. Hur ska detta sluta???
• Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag har egentligen inte varit så nyfiken på den och lite skeptisk då den blivit så extremt hyllad. Rädd för att bli besviken… Men nu har jag ändå börjat läsa den och hittills verkar den bra.
• Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Den röda grevinnan har jag haft tankar på att läsa sen den kom ut och nu blir det äntligen av. Jag befinner mig i början av denna bok  och vad jag lagt märke till hittills är tonen och språket som jag tycker mycket om. Det känns det verkligen som att jag är i början av att få ta del av ett spännande människoöde.
• Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten. Jag läser långsamt och njuter!

av min mamma var följande:

… är bland annat vad jag ägnar mig åt i sommar.

Jag känner att jag vill vidga mina vyer och läsa böcker som jag kanske inte själv hade hittat.  Just fantasy har jag varit nyfiken på ett tag så denna kurs kändes perfekt. Genom kursen får jag både läsa mycket skönlitterära böcker samt kunskap om teoretiska resonemang kring genren.  Det är roligt och jag får upp ögonen för tankesätt och böcker som ligger utanför mina vanliga banor.  Jag läser på distans från Linnéuniversitetet vilket passar väldigt bra för då kan jag läsa i min egen takt och genomföra uppgifterna när jag har tid och möjlighet.

Här är några böcker som jag har läst eller som jag har planer på att läsa inom kursens ramar:

Linneuniversitetet har förutom fantasykursen även en om Harry Potter, en om Astrid Lindgren och en som behandlar Chick lit.

Det började med att jag blev av med min MP3 och efter att ha letat efter den ett bra tag utan resultat köpte jag en iPod touch. Den har inte revolutionerat mitt liv men jag gillar den skarpt. Jag använder den mest till att lyssna på olika saker. Hittills har det blivit sommarpratare, det är helt enkelt strålande att det går att ladda ner de sända programmen och inte bara årets, utan även sommarpratare från 2009 och framåt.  Att ipoden dessutom har en kamera gör att jag har fotograferat lite medan jag varit ute och promenerat och lyssnat på olika sommarpratare.

I ipoden har jag även några böcker, jag har inte läst några än men det är en skön känsla att ha med ett litet bibliotek vart jag än går. Men än så länge kommer ingen elektronisk appart att kunna ersätta gamla hederliga pappersböcker.

Sista jag var på biblioteket hittade jag Underjordiska timmar av Delphine de Vigan. Det är samma författare som skrivit No och jag som jag tyckte väldigt mycket om.

I Underjordiska timmar är det Mathildes och Thibaults levnadsöden som skildras. Båda lever i Paris, helt ovetandes om den andres existens och kämpar med sina egna liv och svårigheter.

Mathilde har jobbat på samma företag i åtta år. Hon har alltid varit en omtyckt och respekterad kollega. Hon har kommit överens med sin närmaste chef, Jacques, och har under årens lopp arbetat sig upp och fått mer och mer ansvar. Men så händer något, som från utsidan sett verkar ganska obetydligt, som förändrar allt. Sakta och metodiskt börjar Jacques frysa ut Mathilde, hon fråntas arbetsuppgifter, blir inte kallad till möten, får byta till ett kontor långt borta från de andra. Även arbetskamraterna börjar undvika henne för att inte själva bli drabbade. Hon försöker prata med sin chef, försöker lösa problemet men blir hela tiden avvisad. Hon kämpar i det tysta för att hon skäms. Det är så mycket skam inblandat i att bli ratad, att inte duga.

Det är obehagligt att läsa, hur Mathilde fråntas mer och mer av sin identitet och roll på arbetsplatsen, hur hon tillslut sitter på sitt nya kontor/skrubb, helt utan arbetsuppgifter, utan kontakt med sina arbetskamrater eller någon ork kvar att försöka reda ut situationen. Det gör ont att läsa och jag blir så illa berörd. Jag tänker att med alla de olyckor som drabbar människor och som vi inte kan påverka så är det så märkligt att det dessutom finns vuxna människor som utsätter andra för mobbing. Räcker det inte med allt ont som vi inte kan påverka?

I denna historia är det främst Mathildes öde som har påverkat mig, men vi får ju inte glömma bort Thibault helt. Han är tillsammans med en kvinna som inte verkar älska honom. I alla fall inte på det sätt som han skulle önska. Han jobbar som akutläkare i Paris och mycket av hans tid går åt till just jobbet.

Jag läser Underjordiska timmar på samma sätt som jag läser en thriller eller deckare. Snabbt, intensivt med en vilja att så fort som möjligt nå slutet, svaret, lösningen. Mathildes öde griper tag, ruskar om  och lämnar mig inte ifred. Mathilde kunde varit vem som helst av oss.

På det hela taget är det en fasligt bra bok som fastnar och blir kvar. Den känns i magen. Min främsta invändning handlar om att jag inte tycker att historierna knyts ihop tillräckligt och att jag tänker att det kanske hade räckt att skildra Mathilde, att Thibault kunde fått vara en del av en annan bok.

Underjordiska timmar ges ut av förlaget Sekwa vars fokus är att ge ut ger ut franskspråkig litteratur på svenska. Samtida, kvinnliga författare har företräde.

I Simrishamn såldes det böcker på torget och jag hittade två som jag köpte:

Labyrinten av Kate Mosse har jag hört om lite här och där och jag undrar om den kan vara något för mig. Det finns bara ett sätt att ta reda på det!

Sist jag var och simmade var det en kvinna som läste Nattåg till Lissabon medan hon solade. Hon såg helt uppslukad av boken och jag blev nyfiken. Och efter att ha läst vad det handlar om: ett möte som förändrar, en man som lämnar sitt liv och en bok vars författare är ett mysterium. Förhoppningsvis blir även jag uppslukad av historien. Dessutom har jag en önskan om att åka till Lissabon…