HĂ€r kommer ett boktips till LĂ€sutmaning – Afrika i fokus, pĂ„ en annorlunda och intressant bok som dock inte riktigt föll mig i smaken…
Ănnu talar trĂ€den Ă€r titeln pĂ„ en bok av Calixthe Beyala. Handlingen vĂ€vs kring en by i Kamerun och dess invĂ„nare. Eden berĂ€ttar deras historia.
Jag hade vĂ€ldigt höga förvĂ€ntningar pĂ„ denna bok. För höga dĂ„ de inte infriades. Jag kĂ€nner mig kluven inför dess historia. Jag trodde att denna bok skulle ge mig samma wow-upplevelse som nĂ€r jag lĂ€ste Gabriel Garcia Marques â100 Ă„r av ensamhetâ, vilket Ă€r svĂ„rt att leva upp till.
Jag lĂ€ste halva âĂnnu talar trĂ€denâ och sen pausade jag av den enkla anledningen att jag inte fastnade för den. NĂ€r jag sedan lĂ€ste den andra hĂ€lften hade jag lagt alla förvĂ€ntningar Ă„t sidan och jag uppskattade boken mer. Jag Ă€lskar titeln, Ănnu talar trĂ€den, den ger en antydan om en berĂ€ttelse om hopp och mystik. Det Ă€r som om titeln sĂ€ger: Ă€nnu Ă€r det inte försent, det finns hopp trots allt. Jag tycker inte om omslagsbilden, den ger mig dĂ„liga vibbar och en knagglig start pĂ„ historien. Enligt mig hade det varit bĂ€ttre med en framsida som speglar bokens mystiska eller magiska inslag.
Historien griper inte tag i mig. Den glider bara förbi mig utan att lÀmna nÄgra djupare avtryck. Jag blir aldrig riktigt engagerad i karaktÀrernas öden.  DÀremot blir jag bÄde imponerad och inspirerad av sprÄket. Meningar som denna har fastnat:
NÀsta dag tjöt vindbyarna, en tjock dimma steg frÄn marken och lade sig över allting och trÀden liknade stora vita trollkarlar som firade ljusskygga mÀssor.
Boken gav intressant lÀsning men det Àr ingen historia som gjort avtryck.