Istället för att börja läsa någon bok ur den hög med sommarläsning som jag plockat fram valde jag två helt andra böcker. Den ena lånad av mamma; Alla de stillsamma döda av Anna Jansson och den andra lånad av bibliotektet; Flickvännen av Karolina Ramqvist.

I mina lurar lyssnar jag på Helena von Zweigbergks egen uppläsning av sin bok Sånt man bara säger.

Det är en stillsam historia om omvälvande omständigheter i huvudpersonen Susannes liv.

Susanne är 53 år och hon har levt så pass länge att hon känner sig fri att göra de val som passar henne men som inte tillhör normen. Av olika orsaker har hon valt att dra sig undan och leva sitt liv i ensahemt. Hon har slutat på sitt arbete, avsluta sitt förhållande och flytta ut till ett hus på landsbyggden där hennes enda sällskap är en liten kattunge som hon kallar för Katten. Livet går sin gilla gång tills Susannes syster Louise ringer. Hennes liv är struligt, hon och hennes tonårsson Jonas håller på att bli vräkta från sin lägenhet. Kan Jonas komma och bo hos henne tills Louise har fixat till deras liv? Susanne vill inte, hon vill leva i sitt hus i lugn och ro, avskild från allt och alla. Men hon säger ja, det finns inget annat val.

Historien är inte lika gripande eller engagerande som hennes tidigare bok  Ur vulkanens mun men jag tycker om den. Jag upplever inget starkt driv om att få veta hur det går, det är inget problem att jag inte lyssnar på boken på några dagar. Men samtidigt finns Susanne, Jonas och Louise öde inom mig. Jag känner med dem, vill veta på vilket sätt allting kommer att bli. Så jag lyssnar klart på boken i sakta mak.

Några tankar kring boken Häst häst tiger tiger av Anita Ahrens. 

Evelita, eller Vita, som är bokens huvudperson, har inte haft det så lätt de senaste åren. Då hon som skoltrött juridikstuderande får arbeta på en välgörenhetsorganisation med den karismatiske Theodor som chef ser livet ljust ut. Att Theodor blir Vitas älskare är ett extra plus, åtminstone till en början. Men livet tar en tråkig vändning då Vita upptäcker att saker och ting inte står rätt till i organisationen. För att dölja sina egna smutsiga förehavanden skyller Theodor alla oegentligheter på Vita.  För att hämnas på Theodor börjar hon gräva i hans förflutna vilket visar sig vara varken problemfritt eller ofarligt.   

Bokens ambition är att vara både spännande samt lyfta fram den etiska problemtiken angående organhandel mellan rika och fattiga människor i olika delar av världen. För mig fungerar inte riktigt den spännande biten, jag tycker helt enkelt inte att historien är speciellt spännande. Intressant, absolut och  visst undrar jag hur det kommer att gå för Vita med så där spännande att jag sitter och biter på naglarna och bara måste läsa en sida till blir det inte.

Jag gillar däremot att den etiska problemtiken angående organhandel tas upp. I boken säger en av  karaktärerna: ” Etik är en lyx för de friska”, vilket tåls att tänka på. Det kanske är en sak att diskutera t ex organhandel rent teoretiskt än om man själv eller någon man håller av är personligt drabbad… 

Vita är en karaktär jag fastnar för, hon är lite av en ensamvarg. Efter att hon blivit dömd för svindleri är hon vingbruten och hon hyr ett litet hus vid havet som heter Vågspel. Jag tycker om att följa Vitas liv, hur hon sakta men säkert bygger upp en ny tillvaro efter att ha kraschlandat. Om det skulle skrivas någon mer bok med Vita i huvudrollen är det något jag förmodligen skulle läsa.

 Jag gillar när författare skapar ovanliga namn till sina karaktärer och dessutom gör platser så som Vågspel till en av boken personligheter. I dessa avseenden har Ahrens lyckats väl.

Jag planerar aldrig min läsning, utan läser helt enkelt den bok som jag känner för. Men nu när sommaren är här har jag tittat igenom mina bokhyllor och tagit fram några olästa böcker som jag funderar på att läsa i sommar:

Sen får vi se om jag verkligen läser dessa böcker eller några helt andra, det blir ju oftast inte som man har tänkt sig…

Vad skulle du göra i ditt liv om du var Pippi?

Det är en av frågorna som Gitte Jørgensen ställer läsaren i sin bok Pippi Power 7 vägar till kvinnlig kraft.

Syftet med boken är att ge läsaren idéer till hur hon kan utveckla och leka med sin Pippi Power. Pippi Power handlar i grund och botten om att  utmana rådanade tankar och föreställningar och skapa det liv man verkligen vill leva. 

 Genom sju kapitel med rubrikerna:

  KREATIVITET       SKAPANDE   SJÄLVKÄNSLA        NJUTNING       PASSION     NÄTVERK      INRE KRAFT 

får läsaren svara på frågor samt läsa texter om hur andra kvinnor gått tillväga för att förändra sitt liv i önskvärd riktning. Under läsningens gång stannar jag upp vid ett flertal tillfällen eftersom jag inte känner igen mig i den bild som Jørgensen målar upp om hur kvinnor lever. Det är vanskligt att bygga en en bild kring kvinnors gemensamma erfarenheter då vi alla är så olika i allt från ålder till erfarenheter. Ur denna aspekt funkar inte boken helt ut för mig. Men istället för att köpa konceptet den presenterar rakt av så väljer jag att se den som en påse smågodis; jag väljer helt enkelt att fokusera på de delar av boken som känns relevanta för mig.

Jag gillar t ex resonemangen kring  skapande. Att man som människa faktiskt besitter makten att skapa de tankar och känslor som man vill ska genomsyra ens liv samt vikten av att föreställa sig eller visualisera sina mål och önskningar.

I kapitlet om passion finns en hel rad tankeställare som jag tror är vettiga att fundera kring lite då och då, två av dessa är:

Om jag var garanterad framgång, då skulle jag….

Jag tappar känslan av tid och rum när jag…

Hela boken är lekfullt utformad vilket ökar läslusten. Det gör den även bläddervänlig och rolig att titta i utan att läsa allt.

På det hela taget är det en bok som utstrålar positiva känslor och inspiration. Jag gillar det faktum att boken bygger på Pippi Långstrump, jag är övertygad om att Gitte är på rätt spår då hon säger att vi har mycket att lära av Pippis inställning till livet.

Mer info om Gitte Jørgensen och boken finnes på hennes hemsida.

 Jag känner mig kluven inför denna bok, Valda verk av T.S. Spivet av Reif Larsen. Så fort jag läste om boken och sedan såg dess utformning blev jag intresserad. Jag kände instinktivt att detta var en bok som skulle falla mig i smaken. Vilket den delvis har gjort, men jag har inte blivit så handfallen förälskad i den som jag förväntade mig och som många andra har blivit.  

Det är främst historiens utforming som inte riktigt faller mig i smaken. Jag gillar grundidéen om ett 12-årigt geni som tar sig genom USA på egen hand för att ta emot ett pris han fått för sina illustrationer. Jag får en god bild och insikt i både T.S. personlighet och liv, men samtidigt är det inte en karaktär som kryper under skinnet på mig. Jag blir helt enkelt inte helt och hållet berörd av hans öde. I peroioder upplever jag boken som långsam. Jag får så oändligt mycket mer information än jag hade önskat. I dessa lägen tappar jag intresset. Det finns dock en del av boken som jag fastnar för mer än de övriga. T.S. får med sig en av sin mammas anteckningsböcker på sin resa och i den finner han delar av sin gamla släkting Emma Ostervilles livshistoria. Hennes historia finner jag väldigt intressant.

 Bokens absolut största fördel är dess originella utformning. Marginalerna är fyllda med små kartor, diagram, förklaringar och funderingar som TS har ritat/skrivit dit. Dessa ger boken en extra dimension och något utöver en “vanlig” roman. Att boken är ganska stor och tung ger en fin känsla när man sitter och läser. Men boken är otymplig att ta med så jag  har endast läst den hemma vilket har lett till att den tagit ganska lång tid att läsa.   

Trots att jag inte är överförtjust i historien är det en bok jag är glad över att ha läst. Det är en fin och annorlunda historia som är värd att läsa endast för den originella utformingen.