SÄ har september kommit och det Àr dags att summera sommarens lÀsning.
Fler böcker Àn förvÀntat har blivit lÀsta, hela nio stycken:
1.Huset vid havets slut av Elly Griffiths
2. Mörka platser av Gillian Flynn
3. 1Q84 del 2 av Haruki Murakami
4. Himmelsdalen av Marie Hermanson
5. Att föda ett barn av Kristina Sandberg
6. Steglitsan av Donna Tartt
7. Sommaren utan regn av Maggie O’ Farrell
8. Utan personligt ansvar av Lena Andersson
9. Snögloben av Amanda Hellberg
Vi lÀser Stina Wirséns vem-böcker vÀldigt mycket och nu Àr vi stolta Àgare till 8 böcker!
Det började med nÄgra vem-böcker lÄnade pÄ biblioteket. Vi fastnade och jag köpte tvÄ till Lilla Fröken Löken, Vem bestÀmmer? och Vem Àr arg? tyckte jag passade bra till en tvÄÄring som utforskar det sociala samspelet bÄde med förÀldrar och kompisar.
Sen fick vi fyra böcker som min kusin blivit för stor för, Vem sover inte? – om att det kan vara lite lĂ€skigt att sova över hos en kompis, Vem Ă€r död? – om nĂ€r en gammal slĂ€kting dör och hur det kĂ€nns, Vem blöder? – om samarbete och dess utmaningar och om att hjĂ€lpas Ă„t och ta hand om varandra och Vem Ă€r ensam?  – som handlar om att vara ensam och inte vilja det och om att vĂ€lja att vara ensam. En sĂ„n himla bra och uppskattad present.
Inför sommarlovet köpte jag ytterligare tvĂ„ vem-böcker. Vems mormor? – om slĂ€ktband och dumma och snĂ€lla kusiner och Vem dĂ€r? som innehĂ„ller tvĂ„ böcker – Vem Ă€r sjuk?  – om nĂ€r lilla nallen fĂ„r ont i magen och Vem Ă€r borta? – som handlar om nĂ€r lilla nallen och stora nallen kommer bort frĂ„n varandra i mataffĂ€ren.
Av dessa vem-böcker tycker jag bÀst om Vem sover inte?, Vem Àr ensam? och Vem Àr borta?
För att ackompanjera det kalla och regniga junivÀdret valde jag att genast ersÀtta den utlÀsta deckaren Huset vid havets slut av Elly Griffiths med en ny deckare. Följande valde jag mellan:
Jag fastnade för Mörka platser av Gillian Flynn. Av tvĂ„ orsaker. Dels att den fĂ„tt oerhört bra recensioner, bland annat av Yukiko Duke, som kallar den “Höstens absolut bĂ€sta deckare, en klar 5:a”.  Den andra anledningen Ă€r att boken Ă€r fristĂ„ende, jag har redan sĂ„ mĂ„nga pĂ„började deckarserier att jag inte Ă€r intresserad av ytterligare en.
UngefÀr en fjÀrdedel in i boken kan jag konstatera att Mörka platser Àr en lÄngt mer skrÀmmande och obehaglig historia Àn Elly Griffiths serie om rÀttsarkeologen Ruth. Dessa böcker fÄr nÀstan mer ses som mysdeckare i jÀmförelse.
Ăn sĂ„ lĂ€nge finner jag Mörka platser intressant, lite lĂ„ngsam men med potential. Den skulle verkligen kunna bli en lĂ€skigt bra lĂ€supplevelse och en deckare att minnas eller sĂ„ Ă€r den sĂ„ hypad att det slutar med ett platt fall. Det Ă„terstĂ„r att se.
Efter att ha avslutat Huset vid havets slut kan jag konstatera att jag fann den lĂ€svĂ€rd och behaglig. SjĂ€lva deckargĂ„tan var ganska medelmĂ„ttig och kommer inte stanna i mitt minne, dĂ€remot gillar jag “fluffet” runt omkring. MĂ€nniskorna,deras inbördes relationer och miljöerna. Dessa vĂ€ger över och jag kommer absolut att lĂ€sa de nĂ€stkommande böckerna, de 3 kommande böckerna i serien vĂ€ntar redan i bokhyllan.
Konsten att höra hjÀrtslag av Jan-Philipp Sendker Àr boken som ska lÀsas inför bokcirkelns tredje trÀff. KÀnns som en bok jag kommer att finna intressant att lÀsa.
Min plan Àr att lÀsa den pÄ min lÀsplatta Letto,som tyvÀrr Àr tragiskt oanvÀnd. Men tanken Àr att jag ska börja anvÀnda den mer i sommar,som ett komplement till pocketböcker.
Vanligtvis brukar jag lÄta det gÄ ett bra tag innan jag lÀser Ànnu en bok av en författare, men med Lena Anderssons böcker om Ester gör jag ett undantag.
I maj lyssnade jag pĂ„Â EgenmĂ€ktigt förfarande som ljudbok och kunde efter bokens slut konstatera att de var en av de bĂ€sta böcker jag lĂ€st. SĂ„ nu, bara nĂ„gon mĂ„nad senare lyssnar jag pĂ„ den andra boken om Ester, Utan personligt ansvar. HalvvĂ€gs in i boken kan jag konstatera att den Ă€r bra, till och med mycket bra men Ă€n sĂ„ lĂ€nge nĂ„r den inte upp EgenmĂ€ktigt förfarandes briljans. Â
I denna bok faller Ester Nilsson för den gifte skÄdespelaren Olof Sten. Och precis som förra gÄngen utspelar sig en mer eller mindre olycklig kÀrlekshistoria dÀr de bÄda parterna misslyckas fatalt i sina försöka att kommunicera med varandra.
Vid ett senare tillfÀlle Àr sedan planen att jag Àven ska lÀsa dessa böcker, med en penna i handen för att kunna stryka under de bÀsta meningarna och resonemangen.
En liten uppdatering om vad litteraturlÀget just nu:
NÀr det gÀller böcker har jag tre pÄ gÄng,
1) Steglitsan
2) Att föda ett barn
3) Huset vid havets slut
Ljudböcker Ă€r jag med sparsam med och lyssnar pĂ„ en Ă„t gĂ„ngen, just nu Utan personligt ansvar.Â
Precis som jag misstÀnkte Àr Ruth Galloway en  karaktÀr som fallet mig i smaken och nu Àr jag inne pÄ Elly Griffiths tredje roman, Huset vid havets slut om rÀttsarkeologen Ruth och kommissarien Harry Nelson.
Att lÀsa dessa böcker Àr verkligen som att Äterse gamla vÀnner. SÄdana man inte trÀffar sÄ ofta men ÀndÄ kÀnner ganska vÀl.
Precis som i tidigare böcker blir Ruth inkallad för att hjĂ€lpa polisen nĂ€r de hittar gamla skelettdelar begravda i en otillgĂ€nglig klippskreva. Fallet Ă€r sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt ganska intressant, men inte wow. Men bokens stora behĂ„llning Ă€r att fĂ„ ta del av huvudpersonernas mer eller mindre trassliga liv och tankegĂ„ngar. Speciellt roligt Ă€r det att lĂ€sa om Ruth Galloway som Ă€r sĂ„ speciell, egensinnig och skarp inom sin profession och stundtals haltande i det sociala livet.  En strĂ„lande karaktĂ€r som inte pĂ„minner om nĂ„gon annan jag lĂ€st om tidigare. Ăven bokens stĂ€mning Ă€r mitt i prick och platser som Ă€r sĂ„ vĂ€l beskrivna. Som att jag varit dĂ€r i verkliga livet. I denna bok Ă€r det byn Broughton Sea’s End som sticker ut. En stackar by med fĂ„ invĂ„nare och ett kargt landskap dĂ€r byn sakta men sĂ€ker hotas av kusterosion. Det Ă€r i Broughton Sea’s End som skelettdelarna Ă„terfinns och dĂ€r finns ocksĂ„ huset Sea’s End House, som beskrivs vĂ€ldigt levande.
I helgen blev det lite lÀstid pÄ Borgeby slott.
Jag har tidigare skrivit om den första boken i serien, Fickan under jorden. I denna serie om Ruth tror jag att det för nÀrvarande finns sju böcker. KÀnns fint att det finns mÄnga timmars lÀsning kvar om Ruth.
Ibland blir filmen bÀttre Àn boken. Inte ofta men det hÀnder. För mig passade boken NattÄg till Lissabon mycket bÀttre som film Àn bok. Boken köpte jag för fyra Är sedan under ett besök i Simrishamn och kÀnde att historien skulle falla mig i smaken. Men jag kom aldrig in i boken.
Av en slump hittade jag filmatiseringen av boken pÄ Netflix igÄr och sÄg den samma kvÀll. Jag fann mig sjÀlv tycka vÀldigt mycket om filmen. Ett lÄngsamt tempo, en vemodig historia.
Huvudpersonen Raimund Gregorius, lever ett lugnt och tillbakadraget liv i Bern,Schweiz dÀr han arbetar som lÀrare i klassiska sprÄk. En dag nÀr Raimund Àr pÄ vÀg till arbetet hindrar han en kvinna frÄn att hoppa frÄn en bro. Hon försvinner ur hans liv lika fort som hon kom in och kvar lÀmnar hon sin kappa i vars ficka Raimund finner en bok skriven av den portugisiska författaren Amadeu do Prado. Raimund slÀpper hela sitt liv och tar första bÀsta tÄg till Lissabon för att fÄ veta mer om Amadeu do Prado. VÀl i Lissabon lÀggs bit till bit om Amadeu do Prado och hans levnadsöde.
Filmen utspelar sig till stor del i Lissabon och det kÀnns som en fin men Àrlig bild av staden, jag kÀnner igen mig pÄ de flesta platser.
DÄ jag inte tror att boken nÄgonsin kommer att bli lÀst, för min del, Àr jag vÀldigt glad att jag sett filmen och genom den fÄtt ta del av historien som jag fann bÄde intressant och minnesvÀrd.
Till bokcirkelns andra trĂ€ff ska vi lĂ€sa Linda Olssons senaste roman I skymningen sjunger koltrasten.Â
Jag har lÄnat den pÄ biblioteket och har nu börjat lÀsa den. SjÀlva historien byggs kring tre ensamma mÀnniskor som bor i samma trappuppgÄng och som finner varandra genom böckernas vÀrld. Tanken Àr god (kÀnns dock inte helt unik) och jag hoppas att  boken blir lÀsvÀrd.
Jag har tidigare lÀst Linda Olssons debutroman Nu vill jag sjunga dig milda sÄnger men minns uppriktigt sagt vare sig vad den handlade om eller vad jag tyckte om den. Vilket Àr lite orovÀckande inför denna bok men det kÀnns bra att ge författaren en andra chans.
Det Àr en av de roliga sakerna med en bokcirkel, att man fÄr lÀsa böcker man inte hade valt pÄ egen hand.
LÀsandet av Sophies historia ledde framtill första mötet i en nyskapad bokcirkel. Tanken Àr att vi ska ses ca var 6:e vecka och lÀsa en bok vi gemensamt kommer fram till som vi sedan diskuterar över nÄgot enkelt att Àta.
Första trÀffen bestod av bÄde bokprat och samtal om annat. Men nÀr det gÀllde diskussionerna kring boken hade vi svÄrt att komma igÄng och veta var vi skulle börja eller ta upp. SÄ till nÀsta trÀff har jag funderat pÄ olika teman eller frÄgor att diskutera kring boken. Teman som kanske kan berika lÀsandet av Àven andra böcker framöver.