Osynlig blev inte vad jag förvÀntade mig. Men sen nÀr Àr Auster böcker det man tror de ska vara? Osynlig Àr en historia som rör sig över flera plan. Man vet inte riktigt vad som verkligen skett och vad som Àr fantasier.
NÀr Adam Walker Àr döende bestÀmmer han sig för att skriva en bok om sitt liv. Fokus blir Är 1967 som blev betydande för resten av hans liv. Han skriver tre olika delar som han sÀnder till sin barndomsvÀn James Freeman. BerÀttelsen utvecklas genom detta bokmanuset.  Adams bokmanuskript Àr ofullstÀndigt och skiftar mellan första, andra och tredje person i riktigt Austeranda.
Men vad var det som gjorde just 1967 sĂ„ speciellt för Adam Walker? Ă
r 1967 Àr Adam 20 Är och student vid Columbia university och han  drömmer om att bli poet. PÄ en fest trÀffar han det europeiska paret Rudolf Born och Margot.  Trots att Adam fÄr en kÀnsla av att han borde hÄlla sig borta frÄn dem börjar han umgÄs med dem och relationen utvecklas i en farlig riktning.
BerĂ€ttarperspektivet skiftar mellan 3 personer. Adam berĂ€ttar sin historia om vad som verkligen hĂ€nde under det ödesdigra Ă„ret 1967, men berĂ€ttar han verkligen sanning eller har hans berĂ€ttelse spĂ„r av fantasi i sig? James som fĂ„r ta del av manuskripten försöker fortsĂ€tta att utforska den historia han fĂ„r ta del av och söker upp personer som varit betydelsefulla i dess handling. Den tredje personen Ă€r CĂ©cile , en kvinna som Adam lĂ€r kĂ€nna genom Rudolf Born. NĂ€r Adam och CĂ©cile lĂ€r kĂ€nna varandra Ă€r CĂ©cile 18 Ă„r, det Ă€r under 1967.  I slutet av boken fĂ„r den dĂ„ betydligt Ă€ldre CĂ©cile berĂ€tta om sin syn pĂ„ vad som egentligen hĂ€nde. Ăven om CĂ©ciles roll inte Ă€r den största Ă€r det henne jag tycker bĂ€st om och jag tycker om den utveckling av hennes som sker, att först fĂ„ möta henne vĂ„d 18 Ă„rs Ă„lder och sen igen nĂ€r hon Ă€r drygt 50.
För mig har den hÀr boken ett icke-slut. Jag blev helt stÀlld nÀr texten var fÀrdiglÀst men det kÀndes som att berÀttelsen borde ha fortsatt. Att jag blev sÄ stÀlld beror nog delvis pÄ att boken i sig har ett driv som gör att jag snabbt vill veta hur hÀndelseförloppet kommer att utvecklas. För mig kÀndes det som att Auster bara gÄtt frÄn sin skrivplats för att fylla pÄ kaffekoppen och sedan glömt att avsluta manuset.  Jag var beredd pÄ att jag inte skulle fÄ svar pÄ alla mina undringar men jag trodde att historien skulle avrundas pÄ ett mer konkret sÀtt. Men sÄ var inte fallet. Bra eller dÄligt? Nja, det har jag inte kommit fram till.
Osynlig Àr en bok som fÄr mig att bÄde tÀnka och kÀnna. Jag klurar pÄ hur saker och ting egentligen hÀnger ihop och vad Auster egentligen vill förmedla med denna bok? Trots mina funderingar kommer jag inte fram till nÄgot tydligt svar pÄ nÄgon av frÄgorna. Boken gav mig en intressant lÀsupplevelse och jag gillar att man aldrig vet vart Austers historia Àr pÄ vÀg och vilka svÀngar den kommer att ta.