Himalayabreven

Jag fĂ„ngades av beskrivningen av boken. Den handlar om en kvinna som byter identitet lika lĂ€tt och ofta som andra byter underklĂ€der. En bedragerska som ibland Ă€r den rödhĂ„riga fotografen Milla, som helst Ă„ker tĂ„g och med egen studio i New York. Vid andra tillfĂ€llen upptrĂ€der hon som Julia som Ă€r anmĂ€ld försvunnen och som har ett stort arv som vĂ€ntar pĂ„ henne. Andra gĂ„nger Ă€r hon Sara som Ă€r efterlyst för rĂ„n, men som hoppade frĂ„n en FinlandsfĂ€rja i Östersjön, eller? Det Ă€r en labyrint av personligheter och bakomliggande hĂ€ndelser som sakta med sĂ€kert utvecklas. LĂ€gg dĂ€r till en lĂ€nk bakĂ„t i tiden i form av en bunt gamla brev frĂ„n början av 1900-talet som Elias skickade frĂ„n Indien till sin fĂ€stmö hemma i Sverige.

Början av boken upplevde jag som ganska svag och det som höll intresset uppe vad den bild jag fÄtt av boken innan jag började lÀsa. Men sÄ slÀpper det, jag kommer in i historiens vindlande gÄngar och jag dras med pÄ denna bedragerskas resa genom Europa.

NÀr det gÀller delen med Elias brev till sin fÀstmö Rosa gÄr mina tankar till Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. I Gripes bok finner huvudpersonerna gamla brev skrivna pÄ 1700-talet av Andreas som var en av Linnés lÀrljungar, breven var skrivna till hans fÀstmö Emelie som vÀntade pÄ honom i Sverige. Samma upplÀgg möter jag i Himalayabreven, dÀr Elias lÀmnat fÀstmön Rosa hemma i Sverige  för att ge sig ut pÄ strapatser i vÀrlden. Precis som Andreas Àr Elias ute efter att finna nya vÀxter (rhododendron)och dokumenterar dessa.

Historien med sina trÄdar bakÄt i tiden och karaktÀrer, alla med egna motiv Àr bokens starka sida. Jag tycker dock inte att dialogerna fungerar lika bra, de kÀnns krystade och jag upplever inte att de utvecklar eller fördjupar min bild av bokens karaktÀrer.

Jag blev besviken pÄ bokens slut, det Àr mÄnga karaktÀrer, platser och tider som vÀvs in i berÀttelsen och jag hade förvÀntat mig ett snyggt, klurigt slut dÀr alla trÄdar pÄ nÄgot sÀtt knöts samman. Men sÄ blev det inte. jag fÄr en kÀnsla av att författaren har skrivit berÀttelsen utan att ha slutet klart för sig frÄn början och efter att ha byggt upp en snygg berÀttelse med mÄnga dimensioner sÄ faller den pÄ slutet.  DÀremot Àr bokens omslag Àr helt lysande!

 

One thought on “Himalayabreven

  1. Pingback: En plats frÄn en bok | www.ordblogg.se

Comments are closed.