Osynlig blev inte vad jag förväntade mig. Men sen när är Auster böcker det man tror de ska vara? Osynlig är en historia som rör sig över flera plan. Man vet inte riktigt vad som verkligen skett och vad som är fantasier.

När Adam Walker är döende bestämmer han sig för att skriva en bok om sitt liv. Fokus blir år 1967 som blev betydande för resten av hans liv. Han skriver tre olika delar som han sänder till sin barndomsvän James Freeman. Berättelsen utvecklas genom detta bokmanuset.  Adams bokmanuskript är ofullständigt och skiftar mellan första, andra och tredje person i riktigt Austeranda.

Men vad var det som gjorde just 1967 så speciellt för Adam Walker? År 1967 är Adam 20 år och student vid Columbia university och han  drömmer om att bli poet. På en fest träffar han det europeiska paret Rudolf Born och Margot.  Trots att Adam får en känsla av att han borde hålla sig borta från dem börjar han umgås med dem och relationen utvecklas i en farlig riktning.

Berättarperspektivet skiftar mellan 3 personer. Adam berättar sin historia om vad som verkligen hände under det ödesdigra året 1967, men berättar han verkligen sanning eller har hans berättelse spår av fantasi i sig? James som får ta del av manuskripten försöker fortsätta att utforska den historia han får ta del av och söker upp personer som varit betydelsefulla i dess handling. Den tredje personen är Cécile , en kvinna som Adam lär känna genom Rudolf Born. När Adam och Cécile lär känna varandra är Cécile 18 år, det är under 1967.  I slutet av boken får den då betydligt äldre Cécile berätta om sin syn på vad som egentligen hände. Även om Céciles roll inte är den största är det henne jag tycker bäst om och jag tycker om den utveckling av hennes som sker, att först få möta henne våd 18 års ålder och sen igen när hon är drygt 50.

För mig har den här boken ett icke-slut. Jag blev helt ställd när texten var färdigläst men det kändes som att berättelsen borde ha fortsatt. Att jag blev så ställd beror nog delvis på att boken i sig har ett driv som gör att jag snabbt vill veta hur händelseförloppet kommer att utvecklas. För mig kändes det som att Auster bara gått från sin skrivplats för att fylla på kaffekoppen och sedan glömt att avsluta manuset.  Jag var beredd på att jag inte skulle få svar på alla mina undringar men jag trodde att historien skulle avrundas på ett mer konkret sätt. Men så var inte fallet. Bra eller dåligt? Nja, det har jag inte kommit fram till.

Osynlig är en bok som får mig att både tänka och känna. Jag klurar på hur saker och ting egentligen hänger ihop och vad Auster egentligen vill förmedla med denna bok? Trots mina funderingar kommer jag inte fram till något tydligt svar på någon av frågorna. Boken gav mig en intressant läsupplevelse och jag gillar att man aldrig vet vart Austers historia är på väg och vilka svängar den kommer att ta.