NattÄg till Lissabon

Ibland blir filmen bĂ€ttre Ă€n boken. Inte ofta men det hĂ€nder. För mig passade boken NattĂ„g till Lissabon mycket bĂ€ttre som film Ă€n bok. Boken köpte jag för fyra Ă„r sedan under ett besök i Simrishamn och kĂ€nde att historien skulle falla mig i smaken. Men jag kom aldrig in i boken.

Av en slump hittade jag filmatiseringen av boken pÄ Netflix igÄr och sÄg den samma kvÀll. Jag fann mig sjÀlv tycka vÀldigt mycket om filmen. Ett lÄngsamt tempo, en vemodig historia.

train to lisbon_film

Huvudpersonen Raimund Gregorius, lever ett lugnt och tillbakadraget liv i Bern,Schweiz dĂ€r han arbetar som lĂ€rare i klassiska sprĂ„k. En dag nĂ€r Raimund Ă€r pĂ„ vĂ€g till arbetet hindrar han en kvinna frĂ„n att hoppa frĂ„n en bro. Hon försvinner ur hans liv lika fort som hon kom in och kvar lĂ€mnar hon sin kappa i vars ficka Raimund finner en bok skriven av den portugisiska författaren Amadeu do Prado. Raimund slĂ€pper hela sitt liv och tar första bĂ€sta tĂ„g till Lissabon för att fĂ„ veta mer om Amadeu do Prado. VĂ€l i Lissabon lĂ€ggs bit till bit om Amadeu do Prado och hans levnadsöde.

Filmen utspelar sig till stor del i Lissabon och det kÀnns som en fin men Àrlig bild av staden, jag kÀnner igen mig pÄ de flesta platser.

Collage_Lissabon

DÄ jag inte tror att boken nÄgonsin kommer att bli lÀst, för min del, Àr jag vÀldigt glad att jag sett filmen och genom den fÄtt ta del av historien som jag fann bÄde intressant och minnesvÀrd.

I skymningen sjunger koltrasten

Till bokcirkelns andra trĂ€ff ska vi lĂ€sa Linda Olssons senaste roman I skymningen sjunger koltrasten. 

Koltrasten sjunger i skymmningen

Jag har lĂ„nat den pĂ„ biblioteket och har nu börjat lĂ€sa den. SjĂ€lva historien byggs kring tre ensamma mĂ€nniskor som bor i samma trappuppgĂ„ng och som finner varandra genom böckernas vĂ€rld. Tanken Ă€r god (kĂ€nns dock inte helt unik) och jag hoppas att  boken blir lĂ€svĂ€rd.

Koltrasten sjunger i skymmningen_2

Jag har tidigare lĂ€st Linda Olssons debutroman Nu vill jag sjunga dig milda sĂ„nger men minns uppriktigt sagt vare sig vad den handlade om eller vad jag tyckte om den. Vilket Ă€r lite orovĂ€ckande inför denna bok men det kĂ€nns bra att ge författaren en andra chans.

Det Àr en av de roliga sakerna med en bokcirkel, att man fÄr lÀsa böcker man inte hade valt pÄ egen hand.

Om en bokcirkel

LĂ€sandet av Sophies historia ledde framtill första mötet i en nyskapad bokcirkel. Tanken Ă€r att vi ska ses ca var 6:e vecka och lĂ€sa en bok vi gemensamt kommer fram till som vi sedan diskuterar över nĂ„got enkelt att Ă€ta.

Första trĂ€ffen bestod av bĂ„de bokprat och samtal om annat. Men nĂ€r det gĂ€llde diskussionerna kring boken hade vi svĂ„rt att komma igĂ„ng och veta var vi skulle börja eller ta upp. SĂ„ till nĂ€sta trĂ€ff har jag funderat pĂ„ olika teman eller frĂ„gor att diskutera kring boken. Teman som kanske kan berika lĂ€sandet av Ă€ven andra böcker framöver.

  • Bokens omslag
  • FörvĂ€ntningar pĂ„ boken?
  • Infriades förvĂ€ntningarna?
  • Helhetsomdöme (1-5)
  • KĂ€rleksfaktor
  • Story/handling
  • KaraktĂ€rer

 

 

Sophies historia

Har nu lĂ€st ut Sophies historia, skriven av Jojo Moyes som fick sitt stora genombrott med boken Livet efter dig. 

Sophies historia

Sophies historia lĂ€nkas tvĂ„ kvinnors öden samman,Sophie som under första vĂ€rldskriget drivet ett hotell tillsammans med sin syster i den franska staden St PĂ©ronne  och Liv som lever nĂ€stan 100 Ă„r senare i London. BerĂ€ttelsens röda trĂ„d Ă€r en tavla förestĂ€llande Sophie som hennes man mĂ„lade av henne innan kriget och som nĂ€stan hundra Ă„r senare finns i Livs Ă€go.

Problemet som jag ofta upplever med böcker som berĂ€ttar tvĂ„ parallella historier Ă€r att den ena Ă€r mer intressant och engagerande Ă€n den andra. TyvĂ€rr uppstĂ„r denna problematik i Ă€ven denna bok. Historien om Sophies öde finner jag gripande och spĂ€nnande.  Medan berĂ€ttelsen om Liv mer eller mindre gĂ„r pĂ„ tomgĂ„ng. Den kĂ€nns dessutom som en historia jag lĂ€st förut. En olycklig kvinna, sĂ„rad av livet som slutligen trĂ€ffar Mr Perfect som inte Ă€r perfekt. Stora delar av historien om Liv upplever jag som en transportstrĂ€cka.

Jag funderar pÄ om historien om Liv verkligen behövs som katalysator för att berÀtta historien om Sophie? Eller om Sophies historia skulle ha kunnat berÀttas pÄ egen hand. Jag tror den skulle klara av att stÄ pÄ egna ben. Om man skulle göra en film baserad pÄ boken borde den fokusera pÄ Sophies liv och endast vÀldigt lite ta in Liv.

Boken behandlar intressanta teman sĂ„ som de civilas förutsĂ€ttningar under första vĂ€rldskriget. NĂ€rmare bestĂ€mt de civilas liv i en fransk by under tysk ockupation. Hur mĂ€nniskor utför modiga handlingar, hur de samarbetar men Ă€ven vĂ€nds emot varandra och hur deras enda önskan Ă€r att livet ska bli som tidigare igen. Hur nöden inte har nĂ„gon lag och hur uppfinningsrikedomen blomstrar.  Jag finner Ă€ven aspekten med stulen konst i krigstider vĂ€ldigt intressant. TyvĂ€rr haltar utförandet och bokens som helhet blir bara ok, trots att det finns potential till en riktigt bra historia.

Jag upplever boken som ojÀmn och nÄgonstans i mitten tappar jag intresset och slutar lÀsa. men dÄ boken ska diskuteras i en bokcirkel lÀste jag slut den och Äter fÄngar den mitt intresse.

Vad jag gillar med Moyes författarskap (baserat pÄ de tvÄ böcker jag lÀst) Àr att hon lÄter livet drabba sina karaktÀrer.Det skapar bÄde levande och drabbande intriger och persongalleri. Det Àr Àven orsaken till att jag förmodligen kommer att Äterkomma till hennes författarskap.

Tankar kring EgenmÀktigt förfarande: en roman om kÀrlek

Jag blev sĂ„ nyfiken pĂ„ EgenmĂ€ktigt förfarande: en roman om kĂ€rlek av Lena Andersson att jag pausade alla pĂ„gĂ„ende böcker och under tre dagar la jag alla litteraturtid pĂ„ att lyssna pĂ„ denna  bok. Helt absorberad av Ester Nilssons vĂ€rld och hennes relation till Hugo Rask. Jag var nyfiken pĂ„ boken men trodde aldrig att den skulle drabba mig pĂ„ det sĂ€tt den gjorde.

EgeenmÀktigt förfarande

Den Ă€r oerhört vĂ€lskriven, pĂ„ alla plan och drabbande. Jag tror de allra flesta kan relatera till den kĂ€rlekshistoria som uppdagar sig, antingen Esters eller Hugos perspektiv. Bokens storhet ligger dels i igenkĂ€nningsfaktorn Men Ă€ven sprĂ„ket som förmedlar historien pĂ„ ett sĂ„ skarpt och direkt sĂ€tt.

Handlingen kretsar kring nĂ„got sĂ„ enkelt och vanligt som en skev (kĂ€rleks)relation dĂ€r den ene vill mer Ă€n den andre och dĂ€r kommunikationen dem emellan verkligen inte fungerar. I EgenmĂ€ktigt förfarande Ă€r det poeten och essĂ€isten Ester Nilsson som stĂ„r i centrum, det Ă€r ur hennes perspektiv vi fĂ„r följa hennes och konstnĂ€ren Hugo Rasks relation. Den startar med att Ester ska skriva en artikel om Hugo och och intervjuar honom. FrĂ„n dessa möten vĂ€xer en relation fram dĂ€r Ester vill allt medan Hugo Ă€r med tillbakadragen och tveksam. Men varje gĂ„ng Ester Ă€r pĂ„ vĂ€g bort, visar Hugo henne precis sĂ„ mycket intresse för att hon Ă„ter ska fĂ„ upp hoppet. Det Ă€r nĂ€stan lite obehagligt hur Ester absorberas av Hugo. Hon kan varken jobba eller tĂ€nka pĂ„ annat Ă€n honom, hans ord och handlingar samt hur dessa bör tolkas. Det gör ont att gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng bevittna deras bristfĂ€lliga kommunikation och Esters gissningar av Hugos beteende som allt som oftast blir misstolkningar.

EgenmĂ€ktigt förfarande Ă€r en bok som fungerar alldeles utmĂ€rkt, som ljudbok. Jag hade mina tvivel angĂ„ende det, med de kom pĂ„ skam. Att ljudboken Ă€r en författarupplĂ€sning tillför en extra dimension. Jag kĂ€nner att detta Ă€r en bok vars innebörd skulle fördjupas vid en omlĂ€sning sĂ„ jag funderar pĂ„ att köpa boken. Jag skulle vilja stryka under och spara alla mina favoritmeningar. Och de Ă€r mĂ„nga.

SmĂ„tt förvĂ„nad kan jag konstatera att detta Ă€r en av de bĂ€sta böcker jag lĂ€st och nĂ€r jag smĂ€lt den nĂ„got mer ska jag lyssna pĂ„ Lena Anderssons andra bok om Ester, Utan personligt ansvar. 

 

 

Alla tre, Alfons, Mumin och en drake

Jag försöker ta med barnen till bibliotek ungefĂ€r en gĂ„ng i veckan. VĂ„rt nĂ€rmaste bibliotek Ă€r nybyggt med en vĂ€ldigt fin barnavdelning som inbjuder till att bĂ„de lĂ€sa, rita, leka och upptĂ€cka vilket jag tycker Ă€r strĂ„lande. Biblioteksbesöken genererar dubbelglĂ€dje, först Ă€r det roligt under sjĂ€lva biblioteksbesöket och vĂ€l hemma Ă€r det kul att plocka upp, blĂ€ddra i och lĂ€sa alla nylĂ„nade böcker. Böckerna nedan fick vi med oss hem sist:

Biblioteket_barnböcker

En bra mix av nya och gamla bekanta. Lilla Fröken Löken valde tvÄ böcker om Alfons, en bok om Lilla Anna och en bok om Mumin. Resten av böckerna plockade jag ihop.

Jag lĂ„nade hem Alla tre grĂ€ver en grop som Ă€r skriven av Maria Nilsson Thore. Det Ă€r en bok i en serie om tre barn, Idde, Valle och Ester pĂ„ 2,5 Ă„r och deras öden och Ă€ventyr pĂ„ sin förskola. Jag har varit nyfiken pĂ„ denna bokserie ett tag och blev glad dĂ„ en av böckerna fanns inne pĂ„ biblioteket. Alla tre grĂ€ver en grop Ă€r en vardagsnĂ€ra bok med helt ok bilder om samarbete och konflikter smĂ„ barn emellan. Tanken Ă€r vĂ€ldigt god men boken nĂ„r inte Ă€nda fram, lite för enkel text och bilderna Ă€r inte lika fina som i Maria Nilsson Thores andra böcker Bus och för pĂ„ varsin ö  och Petras prick. Men om fler böcker i serien finns tillgĂ€ngliga pĂ„ biblioteket kommer vi nog att lĂ„na dem ibland.

Bad-dags med Bolibompadraken! av Mats WÀnblad visade sig vara en hit. Den Àr bÄde en rolig berÀttelse om Bolibompadrakens besök pÄ badhuset samtidigt som den Àr vÀldigt informativ om vad man ska göra och inte göra nÀr man Àr pÄ ett badhus.

 

EgenmÀktigt förfarande

NĂ€r EgenmĂ€ktigt förfarande av Lena Andersson kom ut och boken blev sĂ„ hypad var jag inte alls intresserad av att lĂ€sa den. Men sĂ„ sĂ„g jag en intervju med författaren pĂ„ Babel, svt:s litteraturprogram. Och dĂ„ vĂ€cktes mitt intresse. Det var en vĂ€ldigt bra intervju och jag blev vĂ€ldigt nyfiken pĂ„ bĂ„de bok och författare.  Nu har jag lĂ„nat hem ljudboken och lĂ€ngtar efter att börja lyssna pĂ„ den. Ljudboken Ă€r dessutom en författarupplĂ€sning vilket gör lyssnandet Ă€n mer intressant.

EgeenmÀktigt förfarande

Just nu lyssnar jag pĂ„ Livet gĂ„r vidare av Karin Wahlberg och till skillnad frĂ„n böcker jag lĂ€ser brukar jag endast ha en ljudbok pĂ„ gĂ„ng i taget. FĂ„r se om jag gör ett undantag och lyssnar pĂ„ EgenmĂ€ktigt förfarande parallellt.