Genom boken 80 grader från Varmvatten har mina tankar lett mig till mina upplevelser av Östafrika.
Bilderna är tagna av mig då jag tillbringade en tid i Kenya 2006. Jag längtar tillbaka.
Ett måste!
50 sidor av 80 grader från Varmvattnet har jag läst och det är inga dåliga sidor. Min magkänsla säger att detta är en bok som kommer att infira alla mina förväntningar. Inte nog med det, författarinnan Karin Alfredssons böcker om läkaren Ellen Elg behandlar kvinnoförtrycket i världen ur olika aspekter. På ett engagernade och spännande sätt. Jag hoppas att det leder till att böckerna läses av en bred publik som får upp ögonen för världens orättvisor, hur de slår på individ och samhällsnivå. Och inte minst, hur allt faktiskt hänger samman på ett eller annat sätt.
I bokens centrum står Ellen Elg, läkare med uppdrag i Zambia. I bokens början är hon på väg från Sverige till Zambia på tt nytt uppdrag. Men det är inte bara Ellen läsaren får möta utan även Beauty som förutom sitt arbete på ett tegelbruk är byns barnmorska ett yrke hon ärvt från sin mor.
Efter endast 50 lästa sidor är jag fast, mina egna bilder, känslor och dofter från min tid i Östafrika blandas med och berika historien. Många tankar som jag funderat över och diskuterat med andra kommer upp i boken. Men även mina starka känslor av maktlöshet gör sig påminda. Att det i många situationer behövs så lite för att kunna förbättra en situation och att det finns resurser i världen att utjämna orättvisormed. Men att ovilja och politisk prestige många gånger står ivägen. Men också mina känslor av att höra hemma, människornas värme och vilja att hjälpa väcks till liv.
“Som alltid är det de mest utsatta som drabbas, och de flesta av dem är kvinnor. Och som vanligt är det de som styr världen, med ekonomisk eller ideologisk makt, som står för hoten. Av dem är de flesta män.” – Så sant som det är sagt! Detta och annat går att läsa om på Karin Alfredssons hemsida. En hemsida som jag verklgien kan rekomendera!
I mina lurar
lyssnar jag på ljudboken Det Gud inte såg, boken är skriven av Helena von Zweigbergk och är första delen i en serie deckare med fängelseprästen Ingrid i huvudrollen.
Av Zweigbergk har jag tidigare läst Tusen skärvor tillit och Ur vulkanens mun. Två relationshistorier som jag tyckte var väldigt bra. Speciellt den sistnämnda.
Men Det Gud inte såg är något helt annat. Det känns nästan som att den är skriven av en annan person. Boken uppfyller definitivt inte min sinnebild av en deckare då startsträckan för denna bok är extremt lång.
Hade det inte varit för att jag fått tipset att det är värt att hålla ut, att historien kommer att komma igång och bli intressant så hade jag gett upp för länge sedan.
Berättarrösten för ljudboken tillhör Helena Gripe och passar perfekt till Ingrid. För mig är det super viktigt, dels att det är en bra berättarröst, men ävan att rösten passar till den person som har berättarrösten i boken. Om inte det stämmer föredrar jag att läsa boken själv.
Thriller med budskap
“Allt viktigt i denna berättelse är sant.
Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.”
Med dessa ord börjar Karin Alfredsson sin thriller 80 grader från varmvatten. På bokens baksida står det: “Den första boken i serien om Ellen Elg handlar om sexualitet, kvinnoförtryck och död i miljöer som sällan beskrivits i svensk spänningslitteratur”.
Jag har stora förhoppningar på denna bokserie, av vad jag hittills vet behandlar dem relevanta områden på ett bra sätt. Får se om de håller för mina förväntningar…
Fortsättning följer…
Om bok nr 1 faller mig i smaken kommer jag även att läsa bok nr 2 som har titeln Kvinnorna på 10e våningen. Den finns även med på min lista för böcker för framtiden.
Bokaffärer
Att bokaffärer har en extrem dragningskraft på mig är ingen hemlighet. Trots att jag inte ska köpa något måste jag gå in om jag går förbi en. Bara för att kolla läget. Jag tycker om att gå runt och se vilka böcker som kommit ut, drömma om alla böcker jag skulle vilja ha. Bokaffärer är ofta en mysig miljö att befinna sig i. Alla dessa böcker, alla dessa möjligheter samlade på en plats.
Men efter semesterns bokinköp och tidigare köpta böcker som ännu inte är lästa har jag infört ett tillfälligt köpförbud när det gäller böcker. Men jag ska nog ta en runda till biblioteket nu i dagarna. För låna kan man ju alltid…
Kluven
Jag har drygt 100 sidor kvar av Dödgrävarens dotter. Sedan är boken obönhörligen slut. Detta faktum gör mig kluven. Å ena sidan vill jag bara sträckläsa tills den är klar så jag får veta hur allt går och sedan med gott samvete kunna påbörja en helt ny läsupplevelse. Å andra sidan försöker jag läsa långsamt, andaktsfullt vänder jag blad. Jag inser att slutet närmar sig och att jag kommer att sakna Rebecka och hennes livsöde när sidorna är slut. Jag vill förlänga läsupplevelsen så länge det går.
Jag lever mig in i Rebeckas öde. Både som en utomstående betraktare men ibland som en när vän. På ett sätt kommer jag som läsare väldigt nära Rebecka, men trots det har hon hemligheter är en person med privata rum dit jag som läsaren inte når. Det gör henne så verklig. Är det någonsin möjligt att känna en människa helt och hållet? Jag tror inte det.
Det är något visst med Oates böcker, hon lyckas fånga något odefinierbart när hon skriver. Något som jag inte upplever hos någon annan författare. Jag är sugen på att läsa hennes dagböcker (Dagbok 1973-1982) som kom ut för ett tag sedan. Kanske kan de ge några ledtrådar till hennes författarskap. Precis som Rebecka upplever jag Joyce som en väldigt privat person.
Semesterinköp
Följande böcker har inhandlats under semestern:
Jag kan vidare meddela att jag inte läst någon av de böcker som jag tagit med mig. Istället har jag ägnat mig åt Dödgrävarens dotter och Gå vidare.
Egentid
Jag har haft egentid. När jag har egentid faller allt på plats, jag hinner tänka mina tankar från början till slut. Det är bara jag och min tid, fri att tillbringa den hur jag vill. En skön känsla.
Under egentiden har jag:
Tagit en promenad på en lite gångstig bland träden precis vid havet. På gångstigen satt fjärilar som lyfte och flög när mina steg kom för nära.
Fotbadat i havet som avslutades med snäck- och stenplockning vid strandkanten. Jag är barnsligt förtjust i att leta skatter på sranden.
Vilat
Fortsatt läsa Gå vidare och förlikat mig med att jag inte se någon mening med boken. Det räcker att den är underhållande.
Fikat och läst Vagabond om resmål runt om i världen och konstaterad sedan att jag är precis där jag vill vara.På ett café med lugn bakgrundsmusik och småprat med en latte och toast framför mig.
Mina stunder av egentid lägger jag i en liten ask och tar fram en regnig dag.
Jag ska bara läsa klart sidan…
Hjälp!
Jag har förvandlat min pojkvän till ett läsande monster. En sån person som säger “jag ska bara läsa klart sidan…”. Det i sig är ju inget problem om det stannade vid den sidan, men det kommer alltid en till och en till och en till…I början av en ny bok handlar det om att komma in i den, sedan om att få veta hur den slutar.
I början upplevde jag det som odelat positivt att hans intresse för böcker blev större men nu ser jag vissa nackdelar. Det är en hel del annat som inte blir gjort eller åtminstone försenat.
Å andra sidan är det trevligt att ha gemensamma intressen och numera kan vi diskutera litteratur, när han inte är ifärd med att läsa klart sidan….
Så jag får väl ta det onda med det goda ; ).
Elsa och Solägget
Efter att ha sett Elsa Beskows illustrationer på Nordiska Akvarell museet hittade jag av en slump en av hennes böcker, Solägget. Jag lånade och läste den. Bilderna är vackra, jag har nog aldrig lagt märke till detaljrikedomen förut. Jag fångas av hennes berättarteknik. Det är en lyckosam kombination att både kunna skriva sagor och illustrera dem.
Vad jag dock finner märkligt är att trots några snabbsökningar på Internet finner jag inga böcker OM Elsa Beskow, bara AV henne. Är det inte konstigt att det inte finns några böcker lättilgängligt om henne när hon är en av Sveriges mest kända barnboksförfattare? Jag ska leta vidare. Det finns i alla fall en del information om Elsa och hennes liv och verk här.