Ängelns lek
Jag sparade Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon tills vi skulle åka till Barcelona eftersom boken utspelar sig just där. Och det gjorde jag helt rätt i, det är en speciell känsla att läsa en bok på den plats där den utspelar sig. Att samtidigt som bokens historia fortgår kunna bilda sig en egen bild av platsen och låta den smälta samman med bokens beskrivningar.
Visst är det mycket som skiljer Zafons dimmiga, skugglika 1900-tals Barcelona från den soliga sommarstad jag mötte under juli månad 2010. Men här och var kunde jag skymta det Barcelona som Zafon skildrar. Speciellt i området Raval och de gotiska kvarterens svindlande gränder dit solljuset inte riktigt når. Där kändes det som om man skulle kunna möta någon av Zafons karaktärer.
Ängelns lek är en fristående historia som i viss grad hänger samman med Zafons bok Vindens skugga. I Ängelns lek är David Martin huvudperson samt bokens berättarröst. Han berättar sitt livs historia och hans liv har inte varit lätt. Han hankar sig fram som journalist och får en dag ett kontrakt (om än ett slavkontrakt) hos ett förlag för vilket han ska skriva kiosklitteratur i ett rasande tempo. Det finns även ett löfte om att han en dag ska få skriva en bok som han verkligen vill skriva. När han börjar tjäna lite pengar ser han sig om efter en ny bostad och finner ett övergivet och förfallet tornhus som alltid facsinerat honom. Trots att huset är både spöklikt och i vansinnigt dåligt skick hyr han det när han i tornrummet hittar en skrivmaskin av märket Underwood. Han ser sig själv skriva i tornrummet med skrivmaskinen som arbetsredskap.
En dag blir han kontaktad av en man som säger sig vara förläggare. Han erbjuder David en ansenlig summa pengar i utbyte mot att han ska skriva en bok efter förläggarens instruktioner. Men oförklarliga händelser tar sin början och David börjar upptäcka oroväckande likheter mellan sig själv och tornhusets förre invånare (vars tillhörigheter fortfarande finns kvar i huset).
I Ängels lek får vi åter träffa bokhandlaren Sempre och hans son Daniel (som var huvudpersonen i Vindens skugga). Även de bortglömda böckernas gravkammare finns med på ett hörn.
Det är en skrämande och oförutsägbar historia som målas upp. Zafon skapar ett intresse för sin berättelse och dess karaktärer och som läsare vill jag veta hur det kommer att gå. Det blir en bladvändare.
I jämförelse med Vindens skugga är Ängelns lek inte lika bra. Historien är tunnare, mindre intressant och inte lika klurig. Men det är till viss mån en orättvis jämförelse, Vinden skugga var i en klass för sig.
Miljöerna och stämningen är de element som Zafon har lyckats allra bäst med i denna bok. Zafon vill inte bara använda Barcelona som bakgrund till historien utan låta staden bli en del av berättelsen och det har han verkligen lyckats med. Barcelona är på många sätt bokens huvudperson tillsammans med journalisten David Martin.
Tanken är att Zafon ska skriva 4 böcker om Barcelona och jag kommer givetvis att läsa de kommande 2!
Dyngkåt och hur helig som helst
Jag har läst Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Boken består av en samling krönikor och blogginlägg som tidigare publicerats i tidningen Mama och på Mias blogg.
När jag läser går mina tankar till Martina Haags bok Fånge i hundpalatset som även den består av krönikor. Men medan Haags texter är småroliga och mysiga mest hela tiden är Skäringers texter mer på allvar. De beskriver det verkliga livet med dess bra och dåliga inslag. Mia skriver med en stark uppriktighet om sin verklighet. Det är fint, många gånger jobbigt och ibland skrattar jag högt.
Eftersom texterna kommer från Mama handlar de främst om Mias familjeliv på en ö i Göteborgs skärgård där barn, ex man och sambo ska jongleras med yrkeslivet och att finna sig själv och en bra balans mitt i allt.
Jag tycker bäst om den del i boken som består av krönikor. Kanske för att de lämpar sig bättre i bokformat. Blogginläggen är också givande men dessa hade lämpats sig bättre att läsa som just blogginlägg.
Dyngkåt och hur helig som helst är lättläst och har många tänkvärda poänger, så har du en eftermiddag av lästid över kan detta vara boken för dig.
Picasso som konstnär & livskamrat
I Barcelona besökte vi Picassomuséet (se bild nedan). Jag är fascinerad av Picasso och hans verk. Främst det faktum att han behärskade de regler och teorier för konstskapande som härskade (och att han målade bättre än de flesta) och att han sedan vågade utmana rådande normer och skapade nya sätt att måla och skapa konst på.
Efter muséet gick vi in i den tillhörande presentshopen med övervägande böcker. Jag hittade en som verkade intressant, Life with Picasso skriven av Fancoise Gilot & Carlton Lake. Men boken kändes väldigt bekant och jag lät bli att köpa den, vilket var helt rätt beslut. Det visade sig nämligen att jag redan hade boken. Så nu har jag läst Leva med Picasso.
Bokens berättarröst tillhör konstnären Francoise Gilot som var tillsammans med Pablo Picasso under tio år. De fick två barn tillsammans och hon satt modell för ett antal av Picassos tavlor. Boken sträcker sig från början av 1940-talet och ungefär tio år framåt. Det är främst 3 aspekter som tas upp i boken. Francoise skildrar konstnären Picasso, hans rutiner, tankar och arbetssätt. Hon beskriver även hennes och Picassos relation samt det liv de lever, både när det gäller miljöer och människor (både kända och okända) i deras omgivning.
Jag hade inga som helst förväntningar på denna bok, bästa möjliga utgångsläge, och den visade sig vara riktig läsvärd. Boken har gett mig ökad kunskap om både tankarna bakom Picassos konsverk samt en större insikt i hans personlighet. Även min kunskap om tidsepoken har ökat. Att boken utspelar sig boken främst i Frankrike, både i Paris och på Rivieran där de var bosatta under sina år tillsammans, är ett extra plus.
Min tanke är att jag ska läsa fler böcker om Picasso och hans liv för att komplettera den bild jag fått av honom genom Francoise Gilots bok. De som intresserar mig mest är: Dora Maar & Picasso: en kärlek i ljus och mörker av Britt Ståhlberg Norée (som redan är lånad från biblioteket och påbörjad) samt Min farfar Picasso av Marina Picasso.
Är du intresserad av Picasso, konst eller intressanta människoöden är detta en bok för dig!
PS. Om du besöker Picassomuséet i Barcelona kan jag rekommendera en fika på caféet som tillhör muséet ett riktigt trevligt stället med gott kaffe! DS.
Segraren står ensam
Jag har läst några av Paulo Coelhos böcker och tyckte väldigt bra om Zahiren, Häxan från Portobello och Djävulen och Fröken Prym. Däremot gillade jag inte alls Alkemisten och Brida. Så för mig är det lite av en chansning med Coelhos böcker. Nu har jag lyssnat på Segraren står ensam som ljudbok.
Segraren står ensam är Coelhos 12e roman och den utspelar sig under ett dygn i Cannes då filmfestivalen pågår. I denna bok får läsaren får möta ett antal personer både rika och berömda och de som strävar dit som på olika sätt försöker få sina önskningar att bli verklighet.
I beskrivningar av boken går det att läsa att detta är en historia om “sökandet efter vårt sanna jag, rädslan och priset för berömmelse, och om hur rikedom, överflöd och ytlighet kan leda till grusade relationer och förlust av andliga värden”. Jag tycker dock inte att den lever upp till allt detta.
Persongalleriet har potential men tyvärr blir karaktärerna aldrig trovärdiga och levande personlighet utan stannar vid ytliga beskrivningar.
När jag läste Coelhos böcker Zahiren och Häxan från Portobello har jag ett minne av att jag uppskattade språket. Men i Segraren står ensam upplever jag språket som platt och övertydligt. Att jag inte gillar språket kan ju vara sammankopplat med att även andra aspekter i berättelsen brister för min del.
Men trots att varken karaktärerna eller handlingen är helt tillfredsställande finns det en spänning och ett driv i histoiren som håller mig kvar. Jag vill trots allt veta hur det kommer att gå för personerna jag stiftat bekantskap med.
Bokens idé, att skildra det smutsiga och verkliga som döljer sig bakom en vacker och välputsad fasad, är god. Bland annat skildras diamanthandel, filmskapandets baksidor och pengatvätt som delar av det smutsiga som inte får synas. Tyvärr räcker inte historien hela vägen fram för att kunna realisera denna idé.
Hundraåringen
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är en bok som påminner mig mycket om filmen Forest Gump med Tom Hanks i huvudrollen. Hundraåringen, Allan Karlsson, är väldigt lik Forest så tillvida att han utan att egentligen veta hur eller sträva efter det hamnar i de mest osannolika situationer som i sin tur visar sig bli betydande för världshistoriens utveckling.
Historien tar sin början den dag då Allan Karlsson fyller 100 år och inte orkar med firande av sin bemärkelsedag på ålderdomshemmet. Han kliver helt enkelt ut genom fönstret utan att meddela någon om sin avfärd och ger sig av på en resa som kommer resultera i ett riktigt äventyr och nya bekantskaper av olika slag. Men boken blickar även bakåt och parallellt med äventyren som sker efter att Allan lämnat ålderdomshemmet får man följa hans liv från det att han föds och framåt. Det är ett lyckat upplägg som jag tycker fungerar väldigt väl.
Hundraåringen är en gemytlig bok, det är småmysigt att följa Allans helt otroliga liv. Att ta del av Allans öden och äventyr är som att hoppa på en rolig, helt osannolik och ganska trevlig bergoch-dalbana. Det har dock inte varit en bok jag sträckläst, tvärtom har jag läst något kapitel då och då. För mig är det en bok som passar bäst i små doser, då blir det roligt att läsa om Allans liv, annars blir det för mycket. Vad jag däremot tycker om och imponeras av är att Hundraåringen är en bok som tilltalar människor i väldigt spridda åldrar från min mormors generation och nedåt i åldrarna.
Allan Karlsson är definitivt en karaktär som jag inte kommer glömma i första taget!
Själens osaliga längtan
Detta är en bok jag varmt rekommenderar. Sett till historien är den på många sätt olik Audrey Niffenegger första bok Tidsresenärens hustru men samtidigt är det tydligt att det är samma författare bakom de båda böckerna.
Själens osaliga längtan tar med sin läsare till London och närmare bestämt området kring Highgate-kyrkogården. Historien tar sin början med att Elspeth Noblin dör. Hon skänker sin lägenhet intill Highgate-kyrkogården och sina tillhörigheter till sina 2 systerdöttrar, tvillingarna Valentina och Julia, som hon inte träffat sedan de var bebisar. Men det finns några krav de måste uppfylla: de måste bo i lägenheten i ett år för att arvet ska kommad dem till godo och deras föräldrar får inte besöka lägenheten. Det blir snart tydligt att något hänt mellan Elspeth och hennes tvillingsyster Edie (Julia och Valentinas mamma) som gjort att de inte haft kontakt på över 20 år.
Julia och Valentina bestämmer sig för att flytta till London och lägenheten. I huset bor även Martin som är korsordsskapare med allvarliga tvångssyndrom som bara blir värre och värre så till den grad att hans fru Marijke väljer att lämna honom. I lägenheten över tvillingarna bor Robert, Elspeths älskare, som skriver på en avhandling om kyrkogården som aldrig tycks bli färdig. Även Elspeth spelar en väsentlighar en plats iberättelsen trots att hon gått bort. Tillsammans utgör dessa personer navet i historien och när tvillingarna flyttar in i huset vid kyrkogården tar deras liv vändningar som det inte hade räknat med.
Det är en vackert skriven bok om en samling väldigt olika personer som förs samman av huset de bor i och kyrkogården de bor granne med. Deras livsöden är inte lätta att handskas med och hemligheter från förr påverkar deras tillvaro. Boken är skriven på ett sådan sätt att om jag kommer alla karaktärerna in på livet, att jag verkligen lär känna dem. Jag känner med dem och är inte överens med dem vissa av handlingarna de väljer att uföra och fasar inför de oundvikliga konsekvenserna. Boken ger mig en levande läsupplevelse.
Själens osaliga längtan är en behaglig, vacker och vemodig bok om livet, döden och om valmöjligheter som inte alltid faller ut som man har tänkt sig.
Förutom själva boken kan jag även rekommendera ett besök på Audrey Niffenegger hemsida där det finns information om henne och hennes böcker men även bilder hon själv tagit på Highgate-kyrkogården.
Helgens läsning
En simtur och kunskap om kreativitet
En dag när jag kom hem från jobbet strålade solen och inte nog med det på hallmattan låg ett paket som innehöll boken Den mentala orgasmen skriven av Per Robert Öhlin. Det var genom Enbokcirkelföralla som jag fick veta om boken och ett exemplar av den!
Min nya bok fick följa med till utomhusbadet och efter en simtur tog jag en läspaus. Den mentala orgasmen är en bok om kreativitet ut olika aspekter (praktiska, psykologiska och kulturella). På ett kortfattat och lättillgängligt sätt går Öhlin igenom olika delar av begreppet kreativitet med målet att hjälpa både människor och organisationer att finna sin fulla kreativa potential.
Jag har läst ungefär halva boken och hittills finner jag den både rolig och inspirerande! Genom en bokcirkelforalla kommer vi att webbokcirkla om den, vilket ska bli intressant! Det är en bok som väcker mycket tankar och idéer och som jag tror lämpar sig väl att diskutera med andra!