Jag har aldrig läst något av Unni Drougge. Det har helt enkelt inte blivit av. Men efter att ha läst en artikel om henne, Maria Sveland och Katarina Wennstam i förra numret av VIlläser tänkte jag att det var dags. Sagt och gjort igår lånade jag hem Boven i mitt drama kallas kärlek och jag började läsa på en gång. Boken handlar om Unni som efter en uppslitande skilsmässa lever ensam med sina 5 barn. Men så kommer Niclas  in i hennes liv. Men deras förhållande utvecklas i helt fel riktning där misshandel och svartsjuka styr relationen. Det känns som en både viktigt och skrämmande bok.

Nu planerar jag att göra kaffe och ta en liten lässtund. Jag återkommer med tankar om boken då fler sidor är lästa.

Jag har precis avslutat Hungerspelen av Suzanne Collins en riktigt sidvändare! Rekommenderas!

Jag har lyssnat klart på Det som tillhör mig Anne Holt. Det som tillhör mig är den första i serien om kriminalinspektören Yngvar Stubø och Inger Johanne Vik som är psykolog och jurist. Precis som de de andra böcker jag läst av Anne Holt är även denna tät och välskriven. Uppläsare är Torsten Wahlund.

Jag läser fortfarande Den hemliga historien av Donna Tartt. Den är inte wow, men jag måste trots allt få veta hur det går…

Sen har jag börjat lyssna på Sommardöden skriven av Mons Kallentoft. Uppläsaren är även här Torsten Wahlund.  Än så länge är den helt ok, samma stil och ton som i Midvinterblod.

Nu funderar jag på vilken bok jag ska ta mig än härnäst…inga lätta val.

När 500 av 700 sidor är lästa kan jag konstatera att jag finner Den hemliga historien av Donna Tartt både beroendeframkallande och lite långtråkig emellanåt.

Bokens berättarröst tillhör Richard, han börjar på Hampden College med ambitionen att fortsätta studera klassisk grekiska, men har får veta att kursen som leds av collegets outsider, professor Julian, är full. Men en bit in på terminen blir Richard ändå antagen till kursen. På så sätt blir han en del av collegets innersta intellektuella krets. Något som kommer att förändra hans liv. Sakta men säker lär både Richard och läsaren känna de andra studenterna i gruppen.

Redan på bokens första sida avslöjas det att  en av studenterna i gruppen dör en mystisk död och sedan berättar Richard sin version om vad som ledde fram till denna tragiska händelse. Det är en historia som lyckas innehålla lite av det mesta.  Miljön är given, den utspelar sig på ett anrikt college i New England. Persongalleriet är mångfacetterat och karaktärerna känns levande. En stor del av historien bygger på det psykologiska samspel som växer fram mellan de 6 huvudpersonerna, något som är riktigt intressant att följa. Den bit av historien som jag finner smått långtråkig är en del av miljöbeskrivningarna och  att handlingen rör sig väldigt sakta framåt i vissa delar av boken. Samtidigt är det just dessa element som ger boken sin speciella stämning och utan den skulle historien tappa mycket av sin lyster.

Trots allt är det en bok som jag helt klart rekommenderar.

Jag har läst en hel del barn- och ungdomsböcker den senaste tiden, tack vare min kurs i just barn-och ungdomslitteratur. Det finns tonvis med bra ungdomsböcker, varav många är givande att läsa även för vuxna. Flera av de jag läst ligger mellan att vara ungdomsböcker och vuxenböcker, vilket är intressant. I baksidetexten är det en aspekt som framhålls, att boken riktar sig till både ungdomar och vuxna. Det får mig att fundera över vilka skillnader som egentligen finns mellan böcker som riktar sig till ungdomar respektive vuxna? Egentligen inget som är riktigt relevant. När jag tänker efter har jag samma krav på de böcker jag läser idag som de böcker jag läste när jag var i tonåren. Böckerna ska beröra, ha ett tilltalande språk, en intressant historia och karaktärer. En av de böcker jag läst nyligen är Allahs Riddare av Torben Poulsen. Den är skriven på ett sätt som tilltalar mig som vuxen även om huvudpersonen är tonåring. Historien behandlar problematik och ämnen som är högst relevanta för en vuxen publik.

Allahs riddare handlar om Samir, en helt vanlig kille i 16-års åldern som hamnar i helt fel sällskap. En kväll är han ute med några killar han vanligtvis inte umgås med. Denna kväll slutar med en stulen bil och en knivskuren dörrvakt. Samir var inte drivande i någon av händelserna men han var med och såg allt. Han bestämmer sig för att vittna mot sina palestinska kompisar vilket får till följd att både Samir och hans familj hotas. Samirs pappa väljer att sända honom till sin bror på Västbanken eftersom Samir inte är trygg i Danmark. Men livet på Västbanken är ingen dans på rosor och både Samir och hans släktingar utsätts för trakasserier från de israeliska soldaterna. Efter några månader blir det dags för Samir att resa hem till Danmark och sin familj igen, där han ska försöka bygga upp sitt liv på nytt. Parallellt med historien om Samir i nutid får läsaren även följa föräldrarnas liv i Palestina innan de flydde till Danmark.

De senaste månaderna har jag läst Om det ändå vore sant skriven av Marc Levy. Det har tagit mig väldigt lång tid att läsa denna lilla bok av den enkla orsaken att jag inte fann den så bra.
Storyn är ovanlig och hade potential men den blev inte så bra. Historien kretsar kring arkitekten Arthur och läkaren Lauren. En dag när Arthur kommer hem till sin lägenhet hittar han en kvinna där. Hon påstår att hon brukade bo i lägenheten och det visar sig att hon är osynlig för alla utom Arthur.
Det är på många sätt en fin historia men språket är alldeles för smörigt för mig. Det blir för mycket och går ut över historien. Men jag kan verkligen se hur detta är en berättelse som tilltalar många. Boken har även blivit film och den har jag planer på att se, även om boken inte var min riktigt min grej.

För några är sedan läste jag Var är du av Levy och den var riktigt bra. Som om du funderar på att läsa någon av honom så välj den istället för Om det ändå vore sant

Så kom då boken jag beställt! Tillsammans med nybakade scones och en kopp te tog jag mig an den. Lättläst, överskådlig och intressant med många bilder. Jag hade dock önskat mer information om personerna som bebott slottet och dess byggherre Blanche Dickson. Men jag har förstått att det inte finns så mycket information om henne.

Jag har börjat läsa Min kamp av Karl Ove Kanusgård. Det är lite läskigt att läsa en bok som blivit så hyllad och omdiskuterad. Risken är att hypen blir så enorm att boken inte har en rimlig chans att leva upp till sitt rykte. Än har jag inte kommit så långt men hittills är jag inte övertygad av bokens storhet. Bra skriven, visst. Självutlämnande och ärlig, absolut. Detaljerad, helt klart. En bok som fångar mig och inte släpper taget, nja inte än i alla fall. Men jag smågillar den, vill veta vad som händer i hans liv. Så jag läser vidare så får vi se…

Jag befinner mig mitt i Systerskap av Katerina Janouch och jag verkar inte komma längre. Jag kan inte uppbåda ett tillräckligt stort intresse för barnmorskan Cecilia Lund och hennes liv. Mycket beror det på att jag inte gillar språket, känns alldeles för platt.

Jag låter boken ligga så får jag se om intresset infinner sig.