Under våren kommer jag att fortsätta utforska olika aspekter av litteraturen ur ett mer akademiskt perspektiv. Det blir möjligt tack vare de distanskurser som finns på området!

Jag kommer att läsa Kreativt skrivande: Att skriva för barn och unga 2 som ges från Kristianstad högskolan. Under hösten 2010 läste jag första kursen och jag var väldigt nöjd. Först och främst var det ett givande och lärorikt upplägg på kursen där vi både fick skriva egna texter, reflektera över vår skrivprocess, ge respons på varandras texter samt läsa och diskutera barn- och ungdomslitteratur.  Men det som verkligen gjorde det till en bra kurs var lärarnas och de andra studenternas engagemang. Fortsättningskursen följer samma upplägg (förutom att vi ska arbeta med ett längre manus istället för kortare skrivuppgifter), det är samma lärare och till stor del samma studenter så jag har höga förväntningar!  Så är du intresserad av att läsa en kurs om barn-och ungdomslitteratur är dessa kurser verkligen att rekommendera!

Den andra kursen jag ska läsa är Svensk kriminallitteratur som ges från Mälardalens Högskola. Mitt första intryck av kursen var dock negativt då det var väldigt krångligt att få tillgång till logginuppgifter för att komma in på studieplattformen och ta del av kursen. Jag vet inte om det var jag som var bortglömd och att det skapade allt krångel för min del eller om det alltid är så när det gäller distanskurser från Mälardalens Högskola. Nu när jag kommit igång med kursen är jag mer hoppfull! Kursen är upplagd på så sätt att man under några veckor fokuserar på ett tema inom kriminallitteraturen (t ex Svensk kriminallitteratur under 1900-talet: Pusseldeckare eller Barn- och ungdomsdeckare) och läser både skönlitterära böcker och akademiska texter inom temat.

Det underlättar när vissa gillar emballaget och andra föredrar innehållet (i dubbel bemärkelse)

Efter att ha läst Coraline av Niel Gaiman såg jag filmen baserad på boken.

Jag tyckte om filmen. Den följer boken och är väldigt snyggt gjord. För en gångs skull blev jag inte besviken efter att ha sett filmen utan tycker snarare boken och filmen kompletterar varandra.

I nästan en vecka har jag väntat tålmodigt på ett bokpaket. Så äntligen kom avin och jag gick genast för att hämta ut mitt paket! Tyvärr fick jag vända  hem tomhänt, mitt paket hade blivit felsorterat och befann sig på ett postkontor i en annan del av Sverige. Mitt paket har fortfarande  inte kommit tillrätta, men via postens hemsida och paketets kollinummer kan jag följa mitt felsorteradebok paket runt i Sverige. Det börjar bli väldigt berest, men jag hoppas att det snart hittar rätt så att jag kan få läsa min efterlängtade bok!

Jag har hört mycket gott om Unni Lindells deckare med polisen Cato Isakson i huvudrollen men jag har inte läst någon av hennes böcker. Men under sommaren visar kanal 9 filmatiseringarna av sex av hennes böcker (Ormbäraren, Drömfångaren, Sorgmantel, Nattsystern, Orkestergraven och Honungsfällan). Jag har sett de 2 första och de har verkligen fångat mitt intresse.

En dag cyklade jag hem från jobbet i vansinnigt ösregn, det var inte speciellt uppiggande för humöret. Men ibland så jämnar sig sådana saker ut sig. När jag kom hem fann jag ett paket  Martina Haags nya bok Fånge i hundpalatset i brevlådan. Då kändes allt mycket bättre, jag bytte mina blöta kläder mot myskläder och kröp ner i sängen med min nya bok. Boken var precis vad jag behövde för att få humöret på rätt köl igen!

Fånge i hundpalatset är en samling krönikor, både nyskrivna och tidigare publicerade på Aftonlbadet och magasinet mama. Då jag inte läst något av Martina Haag (men sett filmen Underbar och älskad av alla) tidigare var alla texter nya för mig. Krönikorna rör sig från Martinas tonårstid med alla bekymmer och problem den tiden i livet innebär till livet med man och en hel massa barn och husdjur i en salig röra. Några av texterna får mig att skratta högt, andra får mig att småle och vissa andra ger mig inte mycket alls.

För mig är det ett generellt problem med böcker som består av kortare texter, att vissa är klockrena och andra mindre bra. Det känns helt enkelt svårt att finna en jämn, hög nivå.  

Fånge i hundpalatsen har inte gjort några bestående intryck på mig, men det är en bok som är trevlig medan man läser den.Det är en måbra-bok.  Språket är lätt vilket gör den till en utmärkt strandbok, om man inte har något emot att skratta högt offentligt vill säga…

Vill du lyssna på en liten intervju med Matina Haag kan du göra det här.

Anne Holts deckare beskrivs ofta som samhällskritiska och med ett socialt medvetande. Holt är (precis som Nawal El Saadawi ) en författarinna som ställer sig  på de svagas sida. Hon debuterade 1993 med Blind gudinna, som blev en stor framgång. Sedan dess har hon gett ut ett antal böcker och fått flera priser för sitt författarskap.

Anne Holt  skriver främst decakre och det har blivt två stycken, den första har Hanne Wilhelmsen, kriminalkommissarie hos Oslopolisen som huvudkaraktär. I den andra serien är huvudrollerna  kriminologen Inger Johanne Vik som och hennes man kriminalkommissarien Yngvar Stubø.

Anne Holt är född 1958 i Norge och är jurist, journalist, politiker (under 1996/1997 var hon justitieminister i Thorbjörn Jaglands regering) och givetvis författare.  

Bilden kommer från Piratförlaget hemsida: www.piratforlaget.se