Benny & DesirĂ©e – andra delen

Efter att ha lyssnat pÄ Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva ville jag lyssna pÄ nÄgot mysigt och trevligt. SÄ trots att det inte var mÄnga mÄnader sedan jag lyssnade pÄ Mitt liv som pingvin av Katarina Mazetti valde jag en bok av henne. Jag har lyssnat pÄ Mazettis Familjegraven.

En miljon mÀnniskor sÄg filmatiseringen av Grabben i graven bredvid. Hur mÄnga som lÀst boken vet jag inte. Jag har lÀst den tvÄ gÄnger. Första gÄngen  i Svergie, ett tag efter att boken kommit ut. Andra gjorde den större intryck pÄ mig, det var under en resa i Uganda . Jag hade fÄtt feber och var riktigt sjuk sÄ nÀr mina reskamrater var ute pÄ Àventyr fick jag nöja mig med att ligga till sÀngs och lÀsa. Jag fick lÄna Grabben i graven bredvid och den var precis sÄ lÀttlÀst att jag  kunde lÀsa den genom feberdimmorna. Det blev den starkaste lÀsupplevelsen under resan dÄ den kÀndes sÄ svensk och  trygg. Den representerade hemma, den plats jag helst av allt vill vara pÄ just dÄ.  

I Grabben i graven bredvid fÄr vi följa relationen mellan bibliotikarien och stadstjejen Desirée som pÄ en kyrkogÄrd trÀffar sin raka motsats och sjÀlvsfrÀnd i bonden Benny. Grabben i graven bredvid slutar tvÀrt, utan att vi fÄr veta hur det gÄr för Benny, Desirée och deras relation. Det Àr dÀr som Familjegraven tar vid. Jag kommer inte sÀga nÄgot om handlingen dÄ jag inte vill avslöja nÄgot. Men boken Àr skriven i samma andra som Grabben i graven bredvid och det var vÀldigt roligt att Äterse karaktÀrerna och fÄ veta hur allting blev. Tyckte du om Grabbn i graven bredvid ska du definitivt ge Familjgraven en chans.

UtlÄningsdilemma

Jag fick precis tillbaka Presidentens hustru som jag hade lÄnat ut till min mamma. Det fick mig att börja fundera pÄ det hÀr att lÄna ut böcker.  Det Àr nÀmligen inte helt okomplicerat.

Överlag har jag inget att emot att lĂ„na ut mina böcker. I alla fall sĂ„ lĂ€nge det Ă€r till personer som kommer att ta hand om dem och lĂ€mna tillbaka dem i bra skick inom en rimlig tidsrymd.

Vanligtvis lĂ„nar jag bara ut böcker till personer som jag kĂ€nner vĂ€l. Men för ett tag sedan gjorde jag det fatala misstaget att lĂ„na ut en av mina böcker (som betyder mycket för mig) till en person som jag inte kĂ€nner sĂ„ vĂ€l. Denne person sĂ„g boken jag lĂ€ste och undrade om han kunde fĂ„ lĂ„na den. Jag kĂ€nde viss tvekan men lĂ„nade Ă€ndÄ ut den till honom. Det skulle jag aldrig gjort…Tiden gick och han lĂ€mnade inte tillbaka min bok. Jag fick upprepade gĂ„nger be om att fĂ„ den tillbaka utan att sĂ„ skedde. Efter mycket vĂ„nda och argt tjat fick jag Ă€ntlgien tillbaka min bok.

Precis efter denna hÀndelse lÀste jag en intervju pÄ bokhora.se  med etikettexperten Magdalena Ribbing om  bokvett. En av frÄgorna handlade just om utlÄning av böcker. I intervjun gav Magdalena Ribbing lite förslag pÄ hur man kan hantera utlÄningssituationer. Dessa ska jag anvÀnda mig av för att undvika liknande situationer i framtiden.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Àr titeln pÄ Ann Heberleins bok dÀr hon utlÀmnande och Àrligt berÀttar om sig sjÀlv och sin bipolÀra sjukdom.

Jag velade lÀnge och vÀl innan jag bestÀmde mig för att lyssna pÄ den som ljudbok. Jag var rÀdd att berÀttelsen skulle vara sÄ obehaglig att jag skulle mÄ dÄligt av den. Och visst Àr den hemsk, men pÄ ett insiktsfullt och Àrligt sÀtt. Det Àr svÄrt att förklara. Jag mÄr inte dÄligt av att lyssna pÄ den istÀllet ger den mig insikt. Insikt och förstÄelse kring en sjukdom och en annan mÀnniskas levnadsöde.

BerÀttarstilen kÀnner jag igen frÄn Heberleins bok Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar , den Àr pedagogisk, rak pÄ sak med vettiga resonemang.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva Àr en bok som ger mig perspektiv pÄ livet och viktiga tankestÀllare. Precis som en bra bok bör göra.

Författarinfo om Anne Holt

Anne Holts deckare beskrivs ofta som samhÀllskritiska och med ett socialt medvetande. Holt Àr (precis som Nawal El Saadawi ) en författarinna som stÀller sig  pÄ de svagas sida. Hon debuterade 1993 med Blind gudinna, som blev en stor framgÄng. Sedan dess har hon gett ut ett antal böcker och fÄtt flera priser för sitt författarskap.

Anne Holt  skriver frÀmst decakre och det har blivt tvÄ stycken, den första har Hanne Wilhelmsen, kriminalkommissarie hos Oslopolisen som huvudkaraktÀr. I den andra serien Àr huvudrollerna  kriminologen Inger Johanne Vik som och hennes man kriminalkommissarien Yngvar StubÞ.

Anne Holt Àr född 1958 i Norge och Àr jurist, journalist, politiker (under 1996/1997 var hon justitieminister i Thorbjörn Jaglands regering) och givetvis författare.  

Bilden kommer frÄn Piratförlaget hemsida: www.piratforlaget.se

Hemlöshetens ansikten

Ett regn frÄn en mjölkvit himmel som mer pÄminner om höst Àn vÄr. Blöta klÀder som byts mot torra mysklÀder. En fÄtölj, en kopp te och en god bok. En bok vars historia fÄr mig att kÀnna tacksamhet över vad jag har, som öppnar upp för nya perspektiv. Jag lÀser, absorberas av en annan plats, en annan vÀrld. Jag Äterkommer inte till mitt nu förrÀn sidorna Àr utlÀsta, regnet har slutat falla och mörkret har lagt sig.

Det Àr en tankvÀrd lÀsupplevelse som No och jag ger mig. En berÀttelse om vÀnskap och om utanförskap. Ibland Àr det nyttigt att stanna upp och se det sjÀlvklara med nya ögon, ett hem, trygghet, ett kök dÀr te kan ryggas och mat lagas, en mjuk fÄtölj, en helt egen bokhylla att vÀlja sin nÀsta lÀsupplevelse ifrÄn.

No & jag fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ en annan bok, som behandlar samma Ă€mne, Hemlös, med egna ord. Är en bok med texter skrivna av 57 hemlösa mĂ€nniskor.

 

Ännu talar trĂ€den

HĂ€r kommer ett boktips till LĂ€sutmaning – Afrika i fokus, pĂ„ en annorlunda och intressant bok som  dock inte riktigt föll mig i smaken…

Ännu talar trĂ€den Ă€r titeln pĂ„ en bok av Calixthe Beyala. Handlingen vĂ€vs kring en by i Kamerun och dess invĂ„nare. Eden berĂ€ttar deras historia.

Jag hade vĂ€ldigt höga förvĂ€ntningar pĂ„ denna bok. För höga dĂ„ de inte infriades. Jag kĂ€nner mig kluven inför dess historia. Jag trodde att denna bok skulle ge mig samma wow-upplevelse som nĂ€r jag lĂ€ste Gabriel Garcia Marques ”100 Ă„r av ensamhet”, vilket Ă€r svĂ„rt att leva upp till.

Jag lĂ€ste halva Ӏnnu talar trĂ€den” och sen pausade jag av den enkla anledningen att jag inte fastnade för den. NĂ€r jag sedan lĂ€ste den andra hĂ€lften hade jag lagt alla förvĂ€ntningar Ă„t sidan och jag uppskattade boken mer. Jag Ă€lskar titeln, Ännu talar trĂ€den, den ger en antydan om en berĂ€ttelse om hopp och mystik. Det Ă€r som om titeln sĂ€ger: Ă€nnu Ă€r det inte försent, det finns hopp trots allt. Jag tycker inte om omslagsbilden, den ger mig dĂ„liga vibbar  och en knagglig start pĂ„ historien.  Enligt mig hade det varit bĂ€ttre med en framsida som speglar bokens mystiska eller magiska inslag.

Historien griper inte tag i mig. Den glider bara förbi mig utan att lÀmna nÄgra djupare avtryck. Jag blir aldrig riktigt engagerad i karaktÀrernas öden.  DÀremot blir jag bÄde imponerad och inspirerad av sprÄket. Meningar som denna har fastnat:

NÀsta dag tjöt vindbyarna, en tjock dimma steg frÄn marken och lade sig över allting och trÀden liknade stora vita trollkarlar som firade ljusskygga mÀssor.

Boken gav intressant lÀsning men det Àr ingen historia som gjort avtryck.

Jag och noveller

SÄ lÀnge jag kan minnas har jag varit skeptisk till novellformatet. Jag har helt enkelt tvivlat pÄ dess förmÄga att pÄ nÄgra fÄ sidor förmedla en hel berÀttelse. NÀr jag ÀndÄ lÀst en novell som lyckats med detta konststycke har jag sett det som ett undantag och har inte övertygats om att genren Àr nÄgot för mig. Men jag har pÄ allvar börjat ompröva min tidigare orubbliga tes. Novellformatet har sina fördelar. Att de Àr korta innebÀr att jag hinner lÀsa en hel novell Àven nÀr tiden tryter. Det Àr Àven fascinerande hur en skicklig novellförfattare kan komprimera sin text och fÄ ut ochförmedla essensen pÄ bara nÄgra fÄ sidor.

Parallellt med Presidentens hustru har jag börjat lÀsa novellsamlingen Ingen hör hemma hÀr mer Àn du av Miranda July. Den Àr skruvad, ovÀntad och full av berÀttarfantasi. Jag tycker mer om vissa noveller och mindre om andra, nÄgra kan inte beskrivas som nÄgot annat Àn klockrena.

Samma sak, varenda Ă„r

I slutet av varje Är uppstÄr samma dilemma, att hitta en passande kalender att anteckna stort och smÄtt i under det kommande Äret. I Är har jag  en Paulo Coelho-kalender. Det enda som egentligen har med författaren att göra Àr att det varje vecka finns tÀnkvÀrt ett citat frÄn nÄgon av Coelhos böcker. Kalendern Àr illustrerad av Catalina Estrada. En fin kalender helt enkelt!

Inreda med böcker

En sen eftermiddagsfika med en fin vÀn. Vi gick till ett nytt café vars mest utmÀrkande inredningsdetalj bestod av  bokhyllor frÄn golv till tak fyllda med diverse litteratur. Det Àr tacksamt att inreda med böcker, det skapar en ombonad atmosfÀr. Samma idé, att inreda med böcker, hade en efterrÀttsrestaurang som vi besökte i Indonesien.

Men hÀr var inte böckerna riktiga utan en tapet!

Efter att ha fikat omgiven av böcker gick jag till ett stÀlle med Àn mer av samma vara, biblioteket.

Kvalitet & kvantitet

För mig Àr det ultimata  nÀr bÄde kvalitet och kvantitet kan kombineras dÄ det gÀller lÀsning.  Men det Àr inte alltid möjligt, just nu Àr det mÄnga andra ting som tar tid och kraft. LÀsandet blir lidande frÀmst kvantiteten. Men nÀr jag vÀl fÄr tid  böcker Àr det kvalitativt!

Boken i fokus Àr Presidentens hustru, jag hade höga förvÀntningar och dessa har infriats. Efter 200 lÀsta sidor Àr jag fast, redan nu inser jag att det Àr en bok jag kommer att lÀngta tillbaka till dÄ sidorna Àr slut.

Presidentens hustru Àr en fiktiv roman men huvudpersonen, Alice Lindgren, Àr inspirerad av Laura Bush och hennes man  Charles Blackwell har ett antal likheter med George Bush. Genom bokens fyra delar, som alla Àr uppkallade efter olika adresser som Alice bor pÄ frÄn barndomen till livet som presidenthustru, fÄr lÀsaren följa hennes liv och de val hon gör.