Efter att ha lyssnat på Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva ville jag lyssna på något mysigt och trevligt. Så trots att det inte var många månader sedan jag lyssnade på Mitt liv som pingvin av Katarina Mazetti valde jag en bok av henne. Jag har lyssnat på Mazettis Familjegraven.

En miljon människor såg filmatiseringen av Grabben i graven bredvid. Hur många som läst boken vet jag inte. Jag har läst den två gånger. Första gången  i Svergie, ett tag efter att boken kommit ut. Andra gjorde den större intryck på mig, det var under en resa i Uganda . Jag hade fått feber och var riktigt sjuk så när mina reskamrater var ute på äventyr fick jag nöja mig med att ligga till sängs och läsa. Jag fick låna Grabben i graven bredvid och den var precis så lättläst att jag  kunde läsa den genom feberdimmorna. Det blev den starkaste läsupplevelsen under resan då den kändes så svensk och  trygg. Den representerade hemma, den plats jag helst av allt vill vara på just då.  

I Grabben i graven bredvid får vi följa relationen mellan bibliotikarien och stadstjejen Desirée som på en kyrkogård träffar sin raka motsats och självsfränd i bonden Benny. Grabben i graven bredvid slutar tvärt, utan att vi får veta hur det går för Benny, Desirée och deras relation. Det är där som Familjegraven tar vid. Jag kommer inte säga något om handlingen då jag inte vill avslöja något. Men boken är skriven i samma andra som Grabben i graven bredvid och det var väldigt roligt att återse karaktärerna och få veta hur allting blev. Tyckte du om Grabbn i graven bredvid ska du definitivt ge Familjgraven en chans.