Den senaste tiden har det blivit en del litteratur kopplat till Danmark. Först läste jag Världens lyckligaste folk en dokumentär bok om livet i Danmark med Danskt Folkeparti i Folketinget. Rekommenderas verkligen! Nu lyssnar jag på ljudboken Arseniktornet som handlar om 3 kvinnor i Danmark under 1900-talet och avslutningsvis har jag börjat läsa Drottningoffret som till viss del tangerar samma problematik som Världens lyckligaste folk men ur ett fiktivt perspektiv.

3 böcker om vårt grannland i söder som alla tre är värda att lägga lästid på!

Nyfiken, orädd och kunnig är några av de ord som används i motiveringen till Publicistklubbens stora pris för 2010 som Lena Sundström fick. Efter att ha läst hennes bok Världens lyckligaste folk kan jag inte annat än att hålla med.

Vad skulle hända om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, hur skulle det förändra vårt samhälle? För att söka svaret på denna fråga packar författaren sin väskor och flyttar till vårt grannland i söder. Målet är att  ta reda på vad som skett där sedan Danskt Folkeparti (Sverigedemokraternas danska motsvarighet) fick en vågmästarroll inom dansk politik.

Sundström pratar med alla, från vanliga människor hon träffar på en parkbänk, till mediafolk, politiker, Danskt folkepartis anhängare i jakten på förståelse och insikt. Parallellt med Sundströms jakt på svaret på sin fråga för vi även följa hennes tappra försök till integereing i det danska samhället. Något som visar sig vara allt annat än lätt.

Det som imponerar på mig är Sundströms uppriktiga och nyfikna inställning till alla hon möter. Hon vill verkligen veta hur personerna hon möter resonerar.

Det är en engagerande bok och flera gånger unde läsningen får jag ett omåttligt behov av att läsa ett stycke högt för den som befinner sig i  närheten. Det är en bok som manar till eftertanke om vilken typ av samhälle vi vill leva i, vilken människosyn vi vill ska vara rådande. Boken är skriven med glimten i ögat och med en uppriktig vilja att förstå och lära sig mer.

Det har även gjorts en dokumentär som bygger på samma tema som boken, mer om både boken och dokumentären finns här.

Så vill du läsa en angelägen nutidsskildring som är engagerat skriven och som väcker diskussionslust? Då är Världens lyckligaste folk av Lena Sundström en bok för dig.

…Drottningoffret av Hanne-Vibeke Holst. Drottningoffret är den sista boken i en triologi där böckerna handlar om  fiktiva intriger i dansk inrikespolitik.  Den första boken är Kronprinsessan och den andra heter Kungamordet.

Holst är en av mina absoluta favorit författare, alla böcker jag läst av henne har varit riktigt bra. För en massa år sedan läste jag  Holsts 3 böcker om journalisten Therese och hennes liv:Thereses tillstånd, Det verkliga livet och  En lycklig kvinna.  

En annan av hennes böcker som jag varmt kan rekomendera är Kvinnan med de vackra händerna och andra livshistorier.  Holst är  goodwillambassadör för FN med uppdrag att sätta fokus på kvinnors behov i utvecklingsländer. Det har hon gjort bland annat genom denna bok i vilken hon intervjuar kvinnor (som lever i bland annat Uganda, Vietnam, Ryssland och Egypten) om deras liv och drömmar.  Kvinnan med de vackra händerna och andra livshistorier är väl värd att läsa och en bra present.

Jag befinner mig lite mellan böcker, vet inte riktigt vad jag har lust att läsa. Så för närvarande tillbringa jag min lästid tillsammans med kriminalinspektör Maria Wern i Anna Janssons deckare Alla de stillsamma döda.

Jag minns att jag inte blev så imponerad av Janssons första deckare Stum sitter guden så jag har sänkt mina förväntingar. Jag väntar mig inga stordåd utan bara en god bok för läsavkoppling och då fungerar den perfekt.

Än så länge är Alla de stillsamma döda som deckare är mest. En polisutredning kring ett  försvinnande som utvecklas till ett mycket mer komplext brott mixat med polisernas privata relationer och liv. Det är en bok som passar bra tillsammans med regnigt väder och tedrickande.

Efter att ha läst Leva med Picasso blev jag intresserad av att läsa mer om denne konstnär och hans personlighet.

Valet föll på boken Min farfarPicasso skriven av konstnärens barnbarn Marina Picasso. Jag hoppades att boken skulle kunna ge mig mer insikt om Picasso som människa. Denna bok visade  sig dock vara ett dåligt val. Det var en av de mest bittra och enkelspåriga böcker jag någonsin läst.

Marina skildrar en tragiskt barndom där hon och hennes bror till stor del får klara sig själva medan både modern och fadern är frånvarande på olika håll. Den värsta boven i den tragiska barndomen är farfadern Picasso som trots sin rikedom och sina möjligheter aldrig brydde sig om sina barnbarn.

Jag kan visst tänka mig att Picasso var alltför självcentrerad och upptagen av sin konst för att ägna någon tid åt sina barnbarn. Men den skildring som Marina målar upp visar i första hand föräldrar som kapitalt misslyckas med sin uppgift att ta hand om sina barn.  Ett ansvar som i första hand bör ligga hos föräldrarna och inte hos en farfar, hur rik och berömd han än må vara.

Detta är en bok jag lika gärna kunde vara utan. Nu läser jag istället Dora Maar och Picasso en kärlek i ljus och mörker av Britt Ståhlberg Norée. Ett mycket bättre val!

Jag har läst Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Boken består av en samling krönikor och blogginlägg som tidigare publicerats i tidningen Mama och på Mias blogg.

När jag läser går mina tankar till Martina Haags bok Fånge i hundpalatset som även den består av krönikor. Men medan Haags texter är småroliga och mysiga mest hela tiden är Skäringers texter mer på allvar. De beskriver det verkliga livet med dess bra och dåliga inslag. Mia skriver med en stark uppriktighet om sin verklighet. Det är fint, många gånger jobbigt och ibland skrattar jag högt.

Eftersom texterna kommer från Mama handlar de främst om Mias familjeliv på en ö i Göteborgs skärgård där barn, ex man och sambo ska jongleras med yrkeslivet och att finna sig själv och en bra balans mitt i allt.

Jag tycker bäst om den del i boken som består av krönikor. Kanske för att de lämpar sig bättre i bokformat. Blogginläggen är också givande men dessa hade lämpats sig bättre att läsa som just blogginlägg.

Dyngkåt och hur helig som helst är lättläst och har många tänkvärda poänger, så har du en eftermiddag av lästid över kan detta vara boken för dig.