Jag har läst Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Boken består av en samling krönikor och blogginlägg som tidigare publicerats i tidningen Mama och på Mias blogg.

När jag läser går mina tankar till Martina Haags bok Fånge i hundpalatset som även den består av krönikor. Men medan Haags texter är småroliga och mysiga mest hela tiden är Skäringers texter mer på allvar. De beskriver det verkliga livet med dess bra och dåliga inslag. Mia skriver med en stark uppriktighet om sin verklighet. Det är fint, många gånger jobbigt och ibland skrattar jag högt.

Eftersom texterna kommer från Mama handlar de främst om Mias familjeliv på en ö i Göteborgs skärgård där barn, ex man och sambo ska jongleras med yrkeslivet och att finna sig själv och en bra balans mitt i allt.

Jag tycker bäst om den del i boken som består av krönikor. Kanske för att de lämpar sig bättre i bokformat. Blogginläggen är också givande men dessa hade lämpats sig bättre att läsa som just blogginlägg.

Dyngkåt och hur helig som helst är lättläst och har många tänkvärda poänger, så har du en eftermiddag av lästid över kan detta vara boken för dig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är en bok som påminner mig mycket om filmen Forest Gump med Tom Hanks i huvudrollen. Hundraåringen, Allan Karlsson, är väldigt lik Forest så tillvida att han utan att egentligen veta hur eller sträva efter det hamnar i de mest osannolika situationer som i sin tur visar sig bli betydande för världshistoriens utveckling.

Historien tar sin början den dag då Allan Karlsson fyller 100 år och inte orkar med firande av sin bemärkelsedag på ålderdomshemmet. Han kliver helt enkelt ut genom fönstret utan att meddela någon om sin avfärd och ger sig av på en resa som kommer resultera i ett riktigt äventyr och nya bekantskaper av olika slag.  Men boken blickar även bakåt och parallellt med äventyren som sker efter att Allan lämnat ålderdomshemmet får man följa hans liv från det att han föds och framåt.  Det är ett lyckat upplägg som jag tycker fungerar väldigt väl.

Hundraåringen är en gemytlig bok, det är småmysigt att följa Allans helt otroliga liv. Att ta del av Allans öden och äventyr är som att hoppa på en rolig, helt osannolik och ganska trevlig bergoch-dalbana. Det har dock inte varit en bok jag sträckläst, tvärtom har jag läst något kapitel då och då. För mig är det en bok som passar bäst i små doser, då blir det roligt att läsa om Allans liv, annars blir det för mycket. Vad jag däremot tycker om och imponeras av är att Hundraåringen är en bok som tilltalar människor i väldigt spridda åldrar från min mormors generation och nedåt i åldrarna.

Allan Karlsson är definitivt en karaktär som jag inte kommer glömma i första taget!

Detta är en bok jag varmt rekommenderar. Sett till historien är den på många sätt olik Audrey Niffenegger första bok Tidsresenärens hustru men samtidigt är det tydligt att det är samma författare bakom de båda böckerna.

Själens osaliga längtan tar med sin läsare till London och närmare bestämt området kring Highgate-kyrkogården. Historien tar sin början med att Elspeth Noblin dör. Hon skänker sin lägenhet intill Highgate-kyrkogården och sina tillhörigheter till sina 2 systerdöttrar, tvillingarna Valentina och Julia, som hon inte träffat sedan de var bebisar. Men det finns några krav de måste uppfylla: de måste bo i lägenheten i ett år för att arvet ska kommad dem till godo och deras föräldrar får inte besöka lägenheten. Det blir snart tydligt att något hänt mellan Elspeth och hennes tvillingsyster Edie (Julia och Valentinas mamma) som gjort att de inte haft kontakt på över 20 år.

Julia och Valentina bestämmer sig för att flytta till London och lägenheten. I huset bor även Martin som är korsordsskapare med allvarliga tvångssyndrom som bara blir värre och värre så till den grad att hans fru Marijke väljer att lämna honom. I lägenheten över tvillingarna bor Robert, Elspeths älskare, som skriver på en avhandling om kyrkogården som aldrig tycks bli färdig. Även Elspeth spelar en väsentlighar en plats iberättelsen trots att hon gått bort.  Tillsammans utgör dessa personer navet i historien och när tvillingarna flyttar in i huset vid kyrkogården tar deras liv vändningar som det inte hade räknat med.

Det är en vackert skriven bok om en samling väldigt olika personer som förs samman av huset de bor i och kyrkogården de bor granne med.  Deras livsöden är inte lätta  att handskas med och hemligheter från förr påverkar deras tillvaro. Boken är skriven på ett sådan sätt att om jag kommer alla karaktärerna in på livet, att jag verkligen lär känna dem. Jag känner med dem och är inte överens med dem vissa av handlingarna de väljer att uföra och fasar inför de oundvikliga konsekvenserna. Boken ger mig en levande läsupplevelse.

Själens osaliga längtan är en behaglig, vacker och vemodig bok om livet, döden och om valmöjligheter som inte alltid faller ut som man har tänkt sig.

Förutom själva boken kan jag  även rekommendera ett besök på  Audrey Niffenegger hemsida  där det finns information om henne och hennes böcker men även bilder hon själv tagit på Highgate-kyrkogården.

En dag när jag kom hem från jobbet strålade solen och inte nog med det på hallmattan låg ett paket som innehöll boken Den mentala orgasmen skriven av Per Robert Öhlin. Det var genom Enbokcirkelföralla som jag fick veta om boken och ett exemplar av den!

Min nya bok fick följa med till utomhusbadet och efter en simtur tog jag en läspaus. Den mentala orgasmen är en bok om kreativitet ut olika aspekter (praktiska, psykologiska och kulturella). På ett kortfattat och lättillgängligt sätt går Öhlin igenom olika delar av begreppet kreativitet med målet att hjälpa både människor och organisationer att finna sin fulla kreativa potential.

Jag har läst ungefär halva boken och hittills finner jag den både rolig och inspirerande! Genom en bokcirkelforalla kommer vi att webbokcirkla om den, vilket ska bli intressant! Det är en bok som väcker mycket tankar och idéer och som jag tror lämpar sig väl att diskutera med andra!

När jag är på resande fot som innebär att bagage ska bäras tar jag främst med mig pocketböcker. Så därför fick Själens osaliga längtan inte följa med till Barcelona.

Nu när jag inte behöver bära runt på någon packning ska jag  ta upp läsningen av denna hittills mycket behagliga bok!