Vädret överraskade och blev sommarvarmt, det blev en eftermiddag utomhus tillsammans med katterna och boken I väntan på talibanerna.

Jesper Huor har gjort flera resor till Afghanistan, i denna dokumentära bok skildrar han landet genom de människoöden han möter.

Jag börjar läsa boken medan jag väntar på att mitt träningspass ska börja och trots att jag befinner mig i foajén till ett stökigt träningscenter uppslukas jag helt av boken. Jag tycker om det faktum att  Jesper reflekterar över sin egen roll som journalist i ett krigshärjat land. Han berättar både om de möten som blir av och de planer som av olika orsaker inte går att realisera. Boken har en uppriktig och engagerande ton som jag gillar.

Jesper Huor är påläst och lyckas berätta om Afghanistans historia och dess komplicerade samhällssystem på ett begripligt sätt. En del av det han skriver vet jag redan, andra saker lär jag mig.

Jag berörs speciellt av historien om flickan Grana som skadats i kriget och som försvinner då hennes historia blir känd. Även de kulturella och historiska aspekterna som krigen medfört så som de förstörda Buddhastatyerna och alla artefakter från Kabuls museum som gått förlorade,är relevanta att läsa om. En ljuspunkt är i alla fall kapitlet om den försvunna skatten.

Varje kapitel är en ny historia som belyser en aspekt av livet i Afghanistan och hur det ter sig för olika människor. Som helhet gör det att boken saknar ett flow, men om man däremot läser den som enskilda reportage fungerar den utmärkt.

I väntan på talibanerna är en bok som både ökar på mina kunskaper om Afghanistan och som ger upphov till eftertanke. I tider då rädsla för det som är främmande gör sig påtaglig i vårt samhälle blir böcker som denna som ökar vår kunskap och förståelse för andra människors situation extra viktig.

Jag beger mig mot Göteborg, ett besök på bokmässan ska jag göra och träffa många fina människor. På vägen tar jag med mig Om det ändå vore sant skriven av Marc Levy. Boken är köpt begagnad och i den har någon skrivit:” En underbar bok, som ger mod att hålla ut och glädjas över varje dag jag får finnas här med de mina.”

Så äntligen fick jag tid att läsa ut Drottningoffret av Hanne-Vibeke Holst. Ruskigt bra, trots att jag längtat efter upplösningen är det allt lite tomt nu när den är slut.

Böcker jag funderar på att läsa nu är En liten bok om ondska av Ann Heberlein eller Systerskap av Katerina Janouch

eller så blir det någon helt annat…

Söndagskaffe och Drottningoffret av Hanne-Vibeke Holst.

Boken har varit med mig hela dagen fast det har inte blivit mycket läst och jag som bara vill veta hur det kommer att gå! Men än återstår 100 sidor av boken.

Det är intressant att läsa en bok som till stor del handlar om en valrörelse när Sverige befinner sig mitt i valet.

En sannolik historia av Karin Alvtegen är berättelsen om två människor som väljer att följa sina drömmar men ändå blir livet inte riktigt som de tänkt sig. Det utvecklas till en berättelse om möjligheterna till förändring trots den historia varje människa bär på och som färgar hennes syn på världen och de beslut hon fattar.

Berättelsen utspelar sig i en liten by i Norrland där Helena, hennes man och dotter har köpt ett gammalt hus som de gjort om till hotell. Men efter några år på hotellet lämnar Helenas man henne och kvar står hon, med sitt halvfärdiga hotell och en knakade relation till sin tonårsdotter Emelie. Anders historia är en helt annan, han har varit en framgångsrik men ensam affärsman som tjänat ihop en större förmögenhet än han kan göra av med. Han har beslutat sig för att sluta arbeta och bara njuta av livet, men hur gör man det egentligen? Av olika orsaker hamnar Anders på Helenas hotell och genom möten och händelser tvingas de konfrontera sig själva och förändra sina liv.

Jag är kluven inför boken. På plussidan hamnar historien och dess budskap om möjligheten till förändring. Jag tycker även om att följa karaktärernas utveckling, hur deras komplexitet växer ju längre in man kommer i historien. Att allt inte är som det verkar och att bitarna faller på plats ju mer man får veta.  På minuskontot hamnar språket. Jag har tidigare fascinerats av Alvtegens språk, i hennes tidigare böcker har hennes formuleringar krupit under skinnet på mig. Men inte denna gång. Det kan bero på att denna bok tillhör en annan genre och är mer positiv, vilket speglas i språket. I hennes tidigare böcker har det funnits en skärpa och kraft som kanske är lättare att få fram när historien går i  mörkare nyanser.

Se Karin Alvtegens hemsida för mer information om henne och hennes böcker!

Tillsammans med en kopp kaffe har jag läst ut Coraline av Niel Gaiman.

Coraline är historien om just Coraline. Tillsamman med sina snälla med väldigt upptagna föräldrar har hon flyttat in i ett gammalt hus som hon ägnar mycket tid åt att upptäcka, hon är självutnämnd upptäckare.

En dag hittar hon en låst dörr som hon givetvis letar upp nyckeln till. Bakom denna dörr finns en lägenhet som är en exakt kopia av den hon själv bor i. Skillnaden är att  i den andra lägenheten bor Coralines andra mamma och andra  pappa, där finns roligare leksaker, godare mat och föräldrar som alltid har tid. Allt är bättre där,  åtminstone till en början. Snart visar det sig att den andra mamman vill att Coraline ska stanna hos henne för alltid och och evigt. Och hon är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom…

Coraline är en spännande  barn- och ungdomsbok om mod och rädsla.

Boken är väldigt filmiskt skriven ,medan jag läser är det nästan som om handlingen utspelar sig som en film. Då boken lägligt nog även blivit film blir mitt nästa projekt att se den och jämföra.