Offerrit av Johannes Källström utspelar sig i en ort utan namn någonstans i Sverige. Det är svåra tider då ortens industri har lagts ner. Kommunalrådet Svea söker febrilt efter en lösning som skulle kunna får ekonomin och orten på rätt köl igen. Så uppkommer en möjlighet som är för bra för att vara sant. Ortens förlorade son Oscar Vigelius som lämnade bygden i vredesmod för många år sedan och blev en stor designer utomlands är nu beredd att gå in i ett samarbete som skulle kunna lyfta hela bygden! Men med Oscars ankomst börjar det även hända oförklarliga saker, människor dör och försvinner.
Jag började läsa boken före jul men sedan blev den nedpackad och bortglömd när vi renoverade, så läsningen av boken har blivit lite hackig vilket är en nackdel för historien. Offerrit är ingen bok jag fastnar för. Jag upplever att historien står och stampar på samma ställe och att inte heller bokens karaktärer utvecklas eller fördjupas. Det jag däremot tycker att Källström har lyckats väl med är stämningen. Det ligger en obehagligt obestämbar stämning över orten som får mig att läsa vidare. Jag vill veta vad det ‘är för händelse eller olycka som ligger bakom denna stämning som orten är drabbad av.
